För att sammanfatta dagen: Things happen so much. Har verkligen varit en mindre berg-och-dalbana av känslor och tårar och skratt och allt möjligt alltså herregud.
I vilket fall. Började dagen med att vara inne i stan vid kvart i åtta och ha riskettan på körskolan. Gick faktiskt relativt smärtfritt - de fyra timmarna gick faktiskt fortare än vad de vanliga teorilektionerna som är hälften så långa brukar göra. När det var slut gick jag inom Kjell & Company och köpte ett genomskinlig Iphoneskal och åkte sedan hem med bussen och läste mer på Ugly Sweater!verse och upptäckte att mewl är ett av mina nya favoritord. Det låter gulligt (även om sammanhanget det användes i inte direkt var det
*hrm* menmen). Jag tycker om ord.
*hrm* menmen). Jag tycker om ord.
I vilket fall. Resten av familjen var uppe i Småland och firade farmor, men 'cause riskettan kunde jag inte följa med, så jag bänkade mig i soffan hemma och läste mer Ugly Sweater!verse och skrev en massa på Glimt, tro det eller ej. Är mer eller mindre klar med kapitel sex nu - ska bara komma på en smart slutkläm så är den klar, tror jag. Sjunde kapitlet kommer krossa mitt hjärta att skriva en aning, för jag tycker så mycket om Juni och Frank och jag vill inte utsätta dem för hemska saker, men, well. Eh. IT HAS TO HAPPEN. Har redan varit rätt elak mot dem så I might as well continue.
Kopplade i vilket fall in datorn i TV:n och blastade musik och åt glass och hade det allmänt trevligt.
Satt där större delen av eftermiddagen och bestämde mig sedan för att pyssla lite (eller, well jag bestämde mig för det redan innan men ändå). Jenni gav mig idén att göra mina egna Iphoneskal nämligen, och jag blev inspirerad eftersom jag har velat ha fina fandomskal jättelänge men de är dyra och svåra att få tag i.
Så jag provade och såg om det funkade.
Jag pysslade en massa och soffan såg ganska rörig ut där ett tag med alla papper och saxar och knivar och grejer (jag skar ut hålet för kameran med en motherfucking kniv jag är badass okej). Var roligt att pyssla dock, och jag blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet.
Skrev ut några favoritbilder i samma mått som Iphonen var (12x6 cm för övrigt), skar ut ett hål för kameran och anpassade den till skalet, och det funkade!
Här är slutresultatet:
Hittade världens finaste Superwholock-fanart på Tumblr och insåg att det var menat att vara ett skal för det har mina favoritfandoms och allt är vackert (Doctor Who-TARDIS:en, Cas' wings och så står det "221B Baker Street" över TARDIS:en och har en sån där liten smiley på dörren som Sherlock har i sin lägenhet). IT IS PERFECT.
Gjorde ett skal av en av mina senaste favoritbilder på finaste Jack Barakat också, för att HUR KAN MAN MOTSTÅ HANS PRETTY LIL' FACE
En av de första Supernatural-fanarten jag föll för, och det är fortfarande något av det mest bedårande jag någonsin sett. CAS' SMÅ SVARTA VINGAR IT IS TOO CUTE
En av mina favoritbilder av Cas som jag har sparad på datorn och dET BLEV ETT SÅ FINT SKAL AW HE'S SO PRETTY I'M IN PAIN
Alla "skalen" samlade. Kan verkligen rekommendera att göra det här - man sparar en massa pengar (seriöst, om inte det genomskinliga skalet går sönder kommer jag aldrig behöva köpa ett nytt skal någonsin mer jag kan bara tillverka dem själv woho) och eftersom till och med jag kunde göra skapliga så kan typ vem som helst göra det.
Så ja, nu sitter jag med en hel drös med fina skal och har problem att bestämma mig vilket jag ska ha. Har superwholock-skalet för tillfället, men har en känsla av att Cas-skalet kommer bli en personlig favorit because pretty och för att det är från Lazarus Rising och han fortfarande har kulhål i trenchcoaten efter att Dean sköt honom med ett hagelgevär och försökte knivhugga honom i hjärtat awwww.
I vilket fall. Efter det kom mamma, pappa och Elin hem, och vi diskuterade huruvida vi skulle avliva Lina eller inte, eftersom hon slitit av det andra korsbandet. Det var en minst sagt tuff konversation, kan man väl säga - typ alla grät och Lina gick runt i soffan och försökte trösta alla vilket bara fick oss att gråta ännu mer fina lilla söta hund jag älskar dig så mycket. Vi bestämde oss oavsett för att give it a go - att operera det andra korsbandet och hoppas på att det går bra (veterinären sa att det var 80 % chans att hon blir bra igen). Hon förtjänar en andra chans, för att bara ge upp om en av mina bästa vänner känns helt fel på alla plan. Vi ska klara det här.
(Lina och Lucky var mitt sällskap under dagen. Det var mycket action på de där två, som ni kan se).
Jag är bara så glad att vi åtminstone ska försöka. För seriöst, bara tanken på att aldrig få se de där bruna ögonen titta på en igen är bland det värsta jag någonsin föreställt mig.
Nu ska jag skriva mer på Glimt och lulla runt på tumblr en stund, tror jag.
