Vaknade bland hundra kuddar i en himmelskmjuk säng av att det var elvafika på nedervåningen. Hörde mormor och mamma prata och kände lukten av lussebullar och åh, som jag saknat hemma.
Kramade mormor och åt lussebullar och pepparkakor till frukost och tittade lite mer på Sveriges Värsta Bilförare innan mamma, jag och Elin tog ut Maja på en promenad i skogen. Solen sken och det var frost överallt och det var perfekt fotoväder i allmänhet, så jag tog med mig kameran och dokumenterade mina lite öde men ändå väldigt fina hemtrakter.
~paus för fotobomb~
Huset såg rättså idylliskt ut med frost på taket.
Mina stiliga promenadkompanjoner
Katterna var ute på äventyr. Här featuring Cas, den största tönten på jorden. MIN TÖNT.
Och Chili, kapten tjockis.
Hade glömt vinterjackan i London och hade ingen mössa så fick ta en gammal halvtrasig vinterjacka och låna Elins fluffexplosion till mössa för att inte frysa ihjäl. Min outfit var on point, med andra ord.
Passade på att ta lite selfies när jag för en gångs skull kunde se dessa fina människor någon annanstans än genom en grumplig Skypeuppkoppling.
Kom hem, fixade mitt svenska simkort så jag kan smsa med mina svenska pals utan att betala en massa i avgift, och blev sedan upplockad av Linnéa och åkte in till stan. Mötte upp med Malin utanför Lennarth's och fick äntligen krama om henne efter alldeles för länge. Usch som jag saknat dem alla. Ville knappt sluta kramas någonsin.
Mina stiliga promenadkompanjoner Katterna var ute på äventyr. Här featuring Cas, den största tönten på jorden. MIN TÖNT. Och Chili, kapten tjockis. Hade glömt vinterjackan i London och hade ingen mössa så fick ta en gammal halvtrasig vinterjacka och låna Elins fluffexplosion till mössa för att inte frysa ihjäl. Min outfit var on point, med andra ord. Passade på att ta lite selfies när jag för en gångs skull kunde se dessa fina människor någon annanstans än genom en grumplig Skypeuppkoppling.Bättre vinterkänsla går inte att få än att vandra här, ju.
Kom hem, fixade mitt svenska simkort så jag kan smsa med mina svenska pals utan att betala en massa i avgift, och blev sedan upplockad av Linnéa och åkte in till stan. Mötte upp med Malin utanför Lennarth's och fick äntligen krama om henne efter alldeles för länge. Usch som jag saknat dem alla. Ville knappt sluta kramas någonsin.
Tog en runda på stan och köpte blekmedel och hårfärg till mig, och satte oss sedan i värmen på Lennarth's och åt Mariabullar och tittade i spegeltaket och pratade om livet, vad som hänt sen sist, gamla minnen, fina saker, katter, ödet och lägenhetskrångel.
Malin och jag pratade mer om när hon ska komma till London i mars för All Time Low, och eftersom en av hennes favoritband kommer till London några veckor efter All Time Low så kanske, kanske hon ska stanna jättelänge och bara tanken gjorde mig lycklig långt in i själen för jag behöver inte vänta så väldigt länge på att se min favoritperson igen och då kanske hon stannar längelänge och det gör mig så lycklig. Var lite rädd innan vi träffades att, eftersom vi bara smsat lite då och då och inte pratat ordentligt på tre månader, det skulle vara lite awkward eller konstigt, men jag vet inte varför jag oroade mig. Hon fick mig fortfarande att skratta precis som bara hon kan och visste vad jag skulle beställa innan jag ens bestämt mig. Var precis som om jag aldrig varit borta.
Åt kvällsmat på Michel's, där vi varit så himla många gånger fyra på morgonen och ätit kebab efter utekvällar och nu återvände som helt andra personer på nåt vis, och pratade lite mer och gick sedan en omväg hem till Malin bara för att kunna prata lite mer, och så skiljdes vi åt vid Malins dörr (och jag fick lite flashbacks till när jag sa hejdå till henne där i september precis där och kramades i en halvtimme och ville aldrig släppa) och jag och Linnéa gick tillbaka till bilen och körde hem.
Väl hemma färgade jag med hjälp av mamma om mitt hår. Blekte det först och skrattade så jag dog åt hur jag såg ut som blond (har inte varit blond sen jag var sexton det kändes så himla skumt), och så blandade vi den nya färgen, som heter Alpine Green, och mammas kommentar var att ropa efter resten av familjen och säga "kom ner och kolla, Moa ser inte klok ut". Yep.
Med blekning, aka THE RETURN OF THE BLONDIN
Efter färgning, aka MOA + ALPINE GREEN = ❤❤❤
Känner mig som en alien, eller som Billie Joe Armstrong 1994. Är väldigt okej med de båda. Kanske häller i lite mer färg imorrn för att få det en aning mörkare, men ÅH så najs det är att vara tillbaka till onaturliga hårfärger efter att ha varit subtil och svartlila i evigheter. TILLBAKA TILL ATT FÅ FOLK ATT VÄNDA SIG EFTER EN PÅ GATAN HEY OH.
Förutom att dramatiskt gått från råttfärgad till swimmingpoolblå har jag sett på Hound of the Baskervilles-avsnittet av Sherlock (det gick på BBC Entertainment och jag har precis läst ut originalberättelsen och det var askul att jämföra den gamla och den nya versionen och SHIT så coolt de har adapterat allting I AM SO IMPRESSED GOOD ON YOU BBC) och scrollat runt på twitter. Nu ska jag nog försöka skriva lite på Jennis julklapp och sedan förmodligen se Youtubevideor tills klockan är för mycket. Vilket den egentligen redan är. Eh.