Alltså metal och poppunk i all ära, men seriöstBeyoncé – Partition. CAN WE JUST. B A S E N. Herrejesus. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om vad den handlar om, men dAMN om det inte får mig att vilja gå i höga klackskor och ha rött läppstift och krossa patriarkatet. Låtar som får en att vilja bli strippa är den bästa sorten, let's be real here. Plus att Beyoncé är, typ, bäst i allmänhet (och feminist hey oh - notera den lilla feministinstickaren på franska mitt i låten liksom heck ye).
 
Anyhow. Vad har hänt sen sist då? Inte så mycket direkt - var hemma hos Elias igår efter skolan, körde mamma och pappa hem, hade familjeråd om vilka tapeter vi ska ha i köket (mitt förslag blev nedröstat </3) och sen blev det lagom strömavbrott och jag gick och la mig och började läsa i Stravaganza: City of Secrets som har legat på mitt nattduksbord i typ ett halvår utan att jag börjat läsa den eftersom jag, well, inte har läst nåt i allmänhet på länge (förutom ficlets och den där jävla Named bc im trash men ja). Stravaganza-serien har varit en av mina favoriter sedan jag läste första boken typ i sexan (första boken, City of Masks, var för övrigt den första boken som fick mig att gråta och som jag tror undermedvetet influerade mig när jag skrev Dimidium en hel del). Jag är inte världens största fan av språket författaren skriver på (har blivit bortskämd med Markus Zusaks abstrakta, vackra poesiskrivande så mer eller mindre allt bleknar i jämförelse tbh), men jag älskar verkligen den världen och alla karaktärerna och hur hon väver in alla karaktärerna i varandra - varje enskild bok har en egen huvudperson men varje ny huvudperson träffar alltid de "gamla" huvudpersonerna på ett eller annat sätt och det är SÅ ROLIGT att läsa om de andra karaktärerna ur andra karaktärers synvinkel och se vad som hänt med dem sedan deras bok tog slut och allt och ÅH. Plus att min barndomscrush på Lucien (som var huvudperson i City of Masks) förmodligen aldrig kommer ta slut. HAN ÄR EN SÅN SÖTNOS GOODBYE.
 
I vilket fall. Under dagen idag har vi haft exakt en lektion - svenska, där vår lärare bjöd oss på kladdkaka, rulltårta, chocolate chip-kakor och cider och höll ett tal för oss som var jättefint och fick alla att gråta. Jag kommer inte överleva studenten överhuvudtaget alltså - kommer fan gråta från början till slut om det ska vara såhär. Herrejesus.
Efteråt gick en del av klassen och åt lunch tillsammans med svenskaläraren och jag, Ami och Jenni trasslade in oss i ett samtal om Secret Star Service (alltså att ha folk som tycker om berättelsen och karaktärerna man skriver lika mycket som man själv gör är fanimig det bästa jag någonsin upplevt wow) och vi blev sentimentala över hur mycket Andrew och Elliot hatade varandra när de precis träffades och de berättade vilka deras favoritscener var och sådär och jag blev så himla glad för åh folk som tycker om mina dumma små projekt. Deras favoriter är av någon anledning alltid de bitarna jag tycker är som mest cheesy. Heh.
Pratade även lite om min nästa berättelse som jag ska skriva så fort den har någon direkt plot - det enda jag vet än så länge är att den ska ha steampunk-tema och utspela sig i Karlskrona (har alltid velat skriva något som utspelar sig på hemmaplan och verkligen beskriva miljö och gator och hus och allting), och att de tre huvudpersonerna ska vara en cybergoth, en kille i trenchcoat som på grund av omständigheter alltid svävar 30 centimeter över marken, och en asexuell tjej som har en övernaturlig förmåga att, well, se saker i stan alla inte ser. Ami och Jenni - som båda är lika kära i steampunk som jag är - var helt lyriska när jag ran some ideas by them och gav input och idéer om karaktärer och sånt och när vi ätit klart var jag helt hopped up på kreativitet och var tvungen att sätta mig i caféet och skriva lite på Secret Star Service innan jag körde till Elias jobb och hängde där en stund tills mina päron behövde skjuts hem.
 
 
På kvällen hände en annan väldigt trevlig grej - vi var och tittade på kattungar! En katt till en granne till oss hade precis fått fyra stycken varav två var killar (vi ville ha två hanar nämligen), så vi skulle inspektera dem idag. De var födda den 11 april och därmed typ sex veckor gamla, och jag menar. Det går inte att låta bli att vilja ha katt när man ser sex veckor gamla kattungar.
Så guess what?
 
VI SKA KÖPA DEM.
DE KOMMER HEM NÅN GÅNG RUNT MIDSOMMAR
 
DE ÄR BEDÅRANDE
 
KATTUNGAR !!!!
 
Katt nummer 1: En gråsvartranding OLAGLIGT SÖT katt som verkar vara ett energiknippe - gick seriöst inte att få några skarpa bilder på honom.
Katt nummer 2: en rödvit kille som tydligen var kelnast i kullen (vi har saknat keliga katter så himla länge alltså åh). Söt som satan han också.
Bara någon månad till vi får ta hem dessa små luddbollar YELLS IN EXCITEMENT
TITTA PÅ HONOM HOW COULD U SAY NO TO THAT LUDDBOLL ÅH NEJ
Kattmamma
Att ta skarpa bilder på kattungar är väldigt, väldigt svårt, as exemplified here.
 

Så ja. Jag är excited så in i helvete för KATTUNGAR!! FLER DJUR!! GOSIGA LUDDBOLLAR!!! YES!!
 
Hoppas verkligen att mamma och pappa håller fast vid löftet att jag och Elin får döpa varsin katt.
I så fall vet jag i alla fall att en av dem kommer heta Castiel.
 
 
Imorrn är jag ledig från alla sorters aktiviteter, vilket kommer bli väldigt härligt - känns inte som om jag varit hemma på riktigt på hundra år (känns i kroppen också - magkatarren gjorde sig till känna igen idag som om den ville säga tA DET LUGNT FÖR HELVETE NU FÅR DET VARA NOG). Ska bara skrota runt, pyssla om mig själv lite, packa inför helgen (åker in till stan på fredag eftermiddag och kommer inte hem förrän på söndag efter mer eller mindre en hel helgs festande jag kommer AVLIDA pray 4 me) och ordna upp min baloutfit, sen jävlar.
 
JAG ÄR SÅ TAGGAD FÖR BALEN THOUGH JAG TROR INTE NI FÖRSTÅR
 
 
Nej. Nu ska jag ta och renskriva mer av Secret Star Service så att jag kan skicka över det senaste till Ami och Jenni så att de kan bli arga på mig för allt lidande.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress