Mitt nya äventyr i London är nu inne på dag två, och jag har konstant fått påminna mig själv om att jag inte behöver åka härifrån när veckan är slut. Hela min kropp säger åt mig att skynda mig att ta in alla intrycken för att jag snart kommer behöva återvända till livlösa lilla Karlskrona igen, och så kommer det över mig att "nej, jag behöver inte åka härifrån. Det är här jag bor nu". Helt galet.
 
 Började dagen med lite promenerande och traditionsenlig vilsenhet (det är inte semester innan någon suckat uppgivet och sagt "ska vi bara slå på gps:en istället")
 Området vi bor i en bit ifrån Elephant and Castle, är helt underbart mysigt och fullt med små cornerstores och gamla slitna byggnader. Är lite kär i alltihop.
 
 Hela stället är lite sådär halvslitet och skitigt och vackert och åh. Ska nog fan leta lägenhet här nånstans.
 Promenerandet tog oss runt centrala London och alla storslagna byggnader och röda bussar (jättemånga av bussarna gjorde reklam för Maze Runner och jag kunde inte låta bli att le så fort jag såg Dylan O'Brien's ansikte susa förbi)
 Stannade till på Piccadilly Circus som sig bör.
 Mitt under vår promenad såg jag en röd skylt och tjöt till av lycka när jag insåg att vi snubblat över Hamley's - aka en helt enorm, fantastisk leksaksaffär som hade gett mitt tioåriga jag slaganfall av lycka och som gjorde nittonåriga jag till en tioåring igen. Vilket fantastiskt ställe.
 
 När allt gående blev för jobbigt stannade vi till på ett steakhouse för lite påfyllning av energi. Featuring mina fina päron.
 Och så jag och kära syster.
 
 Vi åkte inom lägenheten en sväng och återvände sedan till Piccadilly och detta stället för kvällens underhållning.
Vi hade bokat Phantom of the Opera på Ami och Jennis inrådan, och HOT DIGGITY DAMN ALLTSÅ. Efter att ha sett Monty Python-musikalen förra gången vi var här (och avgudat den) trodde jag inte att "allvarliga" musikaler skulle vara min grej. Men SHIT SÅ BRA DET VAR. Intromusiken gav hela familjen gåshud och all smart scenografi och storslagen musik och bara hur goddamn talangfulla skådespelarna var... Helt fantastiskt.
 
Strosade hem i Londonmörkret och sitter nu i lägenheten och skrattar åt någon dum brittisk panelshow (som för övrigt är vad jag lever för), äter skräpmat och är nöjd över upptäckten att Tesco's säljer halvliterstora Kopparberg's. Det är rätt fint nu, alltså.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress