Allra bästa Twenty One Pilots har släppt ännu en låt från sitt uppkommande album (som för övrigt är det enda albumet jag räknat ned dagarna till på väldigt länge är SÅ HIMLA TAGGAD), och de är fortfarande överlägsna cirka allt annat. Texten är återigen så jävla klockren (jag menar "Out of student loans and treehouse homes we all would take the latter" är så fucking relatable ju) och hela konspirationen om vem Blurryface är eskalerar med varenda ny låt som släpps (LEVER för Blurryfacekonspirationen och allas teorier om vad allt betyder LEVER FÖR DET) och åhh så bra. Inget band är som Twenty One Pilots alltså.
 

Idag har varit ännu en ganska standardmässig dag, I'm afraid. Vardagen har varit ganska prominent på sistone, men det gör inte så mycket (inte när vardagen involverar att spendera nio timmar om dagen bland böcker och en anteckningsbok med berättelser i).
Det mest intressanta som hänt idag var det faktum att jag snubblade över en annons på en skrivarsida på facebook där ett förlag annonserade ut att de under maj månad söker efter manus att ge ut. Timingen på det var ju basically helt perfekt när jag precis började sista redigeringsfasen av Dimidium innan jag skulle börja kolla upp förlag, och så kom ett förlag och bara landade i knäet, basically. Så, ja, nu har jag hux flux skaffat mig en deadline till redigeringen - manuset måste skickas in till dem under maj för att behandlas. Har aldrig riktigt haft någon deadline när det kommer till mitt eget skrivande (har ju obv haft en miljon till uppsatser och sånt men det är ju inte riktigt samma sak), men konstigt nog stressade det mig inte utan gjorde mig bara supertaggad på att sätta igång (kanske är för att deadlinen precis dök upp och inte är påväg att gå ut - kommer kanske hata den när maj börjar ta slut heh). Därför gick jag runt hela dagen på jobbet och mest längtade efter att få komma hem så jag kunde få sätta igång. Under dagen hade jag och Krisztina en hel massa intressanta diskussioner om framtiden och konst och Londonlivet, och jag fick en del skrivet på Sectangelus (och trasslade ut ett rätt stort plothole som gjorde mig rättså stolt - var en sån grej när man kommer på lösningen till ett problem så löste sig automatiskt en massa andra problem också bara av farten hallelujah). Stängningen drog ut på tiden eftersom affären var full av gamla gubbar som vägrade gå hem, men till sist tog jag mig hem, åt spaghettihoops och redigerade Dimidium i ett par timmar (har räknat ut att jag måste redigera minst tre kapitel om dagen för att hinna - helst fler - så jag ska försöka sikta på typ fem om dagen eller så - får lite vaga Nanowrimoflashbacks av det här alltså) innan jag ansåg mig klar för dagen. Har inte gjort mycket mer sedan dess förutom att lyssna på Stressed Out på repeat, basically. Tror jag ska ta och läsa lite bloggar, se ikapp på Youtubevideor och äta kakor som belöning för work well done nu. Mhm. Låter bra det.
 
 
 
ALSO, SIDENOTE: 
 
Idag blir min förra häst, världshistoriens långsammaste angloarab Jam Session - bättre känd som Jamma - 20 år gammal! 
Min lilla klanthäst, så roligt jag hade tillsammans med dig. Var du än är just idag, så hoppas jag att du har det bra. Och att det finns någon där som kan klia dig på ditt favoritställe i gropen under hakan så du spänner överläppen och ser ut som en idiot.
Mamsen

Aaawww lilla Jamma..

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress