Hej där! Jag har officiellt avslutat min vecka i Islington (och fick genast ännu ett stängningspass i Camden imorrn men we don't talk about that ok), och det har faktiskt varit en bra dag igen. Inget väldigt märkvärdigt har direkt hänt, men det gör inte så mycket.

Var egentligen meningen att jag skulle jobba med Kasia idag, men eftersom hon fortfarande var sjuk (jag smittade more or less hela företaget efter min vecka som död  whOOPS) var Stefano där istället, som jag inte träffat på ett tag nu eftersom vi båda hoppar runt mellan affärer. Det var rätt lugnt i affären, så vi hängde mest vid kassan och pratade om skrivande och böcker och annat trevligt hela dagen. Stefano är alltid så himla intresserad i vad jag skriver och vad jag tänker om skrivande och mina plotlines och tankar och allt sånt som typ ingen annan i hela världen pallar lyssna på längre än 30 sekunder, så han är ju redan rätt högt upp på min favoritlista bara därför, heh. Så, ja. Jag fick babbla om mina böcker (och Stefano som sa saker som "your imagination is an entire world!" och att det inte var om jag skulle få en bok utgiven utan när alltså bless him mitt ego blev typ 5000 gånger större direkt) och vi pratade om universitet och böcker man ska ha läst innan man dör och Stefanos födelsedagsfest i januari som han skulle bjuda in resten av jobbet till (hoppas verkligen that becomes a thing för vi har inte haft någon personalfest på evigheter och det är alltid such a good time eftersom ingen i hela företaget är riktigt klok), och allt möjligt annat.

 

Stefano stannade till sju ungefär, vilket innebar att jag bara behövde sitta och finkulera i någon halvtimme innan det var dags att ta in borden. Skrev till sist klart kapitel 22 av 13 (det är typ 30 sidor långt för att jag hade alldeles för roligt med att skriva den scenen whoops), och läste lite mer i Fangirl (var så säker på att jag skulle hata den men faaan kan inte släppa den nu ??? den är så beroendeframkallande somehow även fast typ ingenting egentligen händer ??? also Levi är bäst ??? can i marry him ???) innan det var dags att stänga och gå hem. Tog tunnelbanan utan att ens försöka vänta på bussen. I have been betrayed too many times.

 

Kom hem och åt kvällsmat och provade min nya juice jag införskaffat (den smakar körsbär och var SÅ GOD       SUCCESS) och la till sist över vad jag sparat på mitt USB på datorn. Majoriteten av mina bilder är fortfarande borta, men jag har åtminstone alla berättelser och alla Londonbilder, så that's something I suppose.

Därefter knackade Josh på min dörr och undrade om jag var på humör för Community (eller, to be honest frågade han inte ens - han bara sa "I'll take the bins out and then we'll watch Community" för det har blivit en sån stapelvara i vardagen vid det här laget att det liksom inte behöver vara en förfrågan längre), så jag bänkade mig i hans soffa igen (jämte en hög med ukuleles och en banjo bc yeah). Vi såg klart på säsong tre och jag vet att jag fortsätter säga det här men COMMUNITY ÄR ETT GODDAMN MÄSTERVERK AND WE ARE ALL UNDESERVING.

 

Troy var tvungen att lämna gruppen för att gå på ett internat (för att bli en AC-reparerare eftersom han var en naturbegåvning på att reparera fläktar och det var typ som en sekt men han var tvungen att gå med där för att rädda alla från att bli sprängda av fyrverkerier.......... it's a long story ok), och han sa hejdå till alla och när han kom till Abed sa han bara "I know you hate it when people do this in movies" för att Abed älskar filmer så mycket och jag blev arg för DET ÄR BARA EN ASBISARR SITCOM DEN BORDE INTE FÅ KROSSA MITT HJÄRTA LIKE THIS. En av Joshs regelbundna Community-trivias var dessutom att det i slutet av ett avsnitt fanns en scen där Abed hade gjort ett datorprogram där Pierce var en karaktär som spelade catch med sin pappa (som typ aldrig brydde sig om honom) fast den aldrig blev filmad och fick seriöst tårar i ögonen bara av att höra talas om det alltså ABED IS TOO GOOD FOR THIS WORLD HEJDÅ.

Säsongsfinalen var en emotional rollercoaster den med och jag ville typ inte att det någonsin skulle ta slut (speciellt eftersom säsong 4 supposedly är mycket sämre än resten av serien), men det gjorde det ju ändå, så vi gick direkt över till att titta på bloopers (videon var en och en halv timme lång I have no regrets) och alltså jag har officiellt sålt min själ till den här jäkla serien alltså. IT'S SO GOOD. Ska spendera min Sverigevistelse med att försöka pracka på den på så många av mina nära och kära som möjligt, to be honest.

 

Så, ja. När vi sett klart på det (vi lyckades hitta självkontrollen att bara se på bloopers från säsong 1 men det var inte lätt alltså), var det hög tid att gå och lägga sig, så jag sa godnatt och gick och smörjde tatueringen och borstade tänderna och bäddade ner mig.

Såna här dagar börjar bli standard för mig vid det här laget. Jobba, skriva, läsa och se på bisarra saker på Joshs soffa tills mitt i natten. När såna här dagar är det gamla vanliga känner jag att livet nog faktiskt är rättså bra ändå.

 

Och nu är det officiellt första december och november tog slut, till sist. Imorrn ska jag köpa oss en julgran och lyssna på Kopparbergs Tomterock alldeles för högt som varje jul. Känns fint, det.