Veckans andra lediga dag, och jag har haft en bra dag idag också. Tror jag är inne i något sorts flyt på sistone. Kände mig så himla deppig bara i slutet av förra veckan, men sen dess har det bara lyft. Känns fint - är så himla lätt att övertyga sig själv om att man aldrig kommer bli okej igen när man sitter där i mörkret och inte inser att man sitter precis bredvid dörren ut.
 
Anyhow.
Vaknade rättså tidigt idag också (har en tendens att vakna till vid 9/10-draget varje morgon när jag är ledig och jag har INGEN ANING om varför, det hände aldrig när jag bodde hemma liksom why), men den här gången somnade jag faktiskt om och låg och gonade mig i sängen till tolv-ett någon gång, när jag vaknade och insåg att mina fairylights som är virade runt min sängs huvudgavel slocknat - vilket betyder att elen tagit slut. Vi får ingen elräkning i det här huset utan måste ladda upp en mätare med pengar när elen tar slut, och ingen tar sig direkt tid att fylla på den såvida den inte är helt slut. Så det var bara att asa sig upp ur sängen, ta på sig kläder, äta lite flingor och ge sig av. London visade sig från sin mest grådassiga sida och var regnigt och ruggigt, och när jag gått till affären och laddat elmätaren och handlat lite nödvändigheter var jag mer eller mindre dyngsur. Känslan att kunna krypa i mjukisbyxor och tjocka strumpor igen direkt därefter är en väldigt najs sådan.
 
Därefter spenderade jag några timmar i sängen med laptopen och snurrade runt mellan tumblr och Youtube innan jag bestämde mig för att se på Big Hero 6, som jag velat se i princip så länge den funnits men inte tagit mig tid för (och inte velat betala biobiljetter för bc money).
 
ALLTSÅ. DEN FILMEN. Definitivt något av det bästa jag sett på länge - hur rolig som helst (satt ensam i mitt rum och bara GRÄT av skratt under en fucking biljakt alltså SÅNT HÄNDER INTE), animeringen var A+, majoriteten av huvudkaraktärerna var poc eller tjejer (!!!!!!!) och den var så himla fin och bedårande och slutet fick mig att gråta (SCENEN MED CHIPET. IM SO EMOTIONAL), och nu är min högsta önskan att ha en egen Baymax, basically. Se Big Hero 6 omedelbart, is what I'm trying to say. Dess Oscar var så galet välförtjänt.
 
När Big Hero 6 var slut och jag återhämtat mig lite från den emotionella bergochdalbanan hoppade jag in i duschen och gjorde mig i ordning inför kvällens övningar.
 
Slutresultatet blev något i den här stilen:
[okej varför ser ALLT jag har på mig så mycket bättre ut i verkligheten this is an outrage. Also har köpt cirka allt på H&M typ för fyra år sen. Yep]
 
När jag var klar hoppade jag på tunnelbanan till Piccadilly Circus och mötte upp med Marion. Fick en kram och en cupcake (!!!) som hon köpt innan under dagen för att den var lite blåaktig och påminde om mitt hår (alltså ACTUAL SWEETEST PERSON). och så vandrade vi in på en av gatorna och strosade bort till Chinatown, där vi skulle spendera kvällen. 
 
Chinatown var fortfarande dekorerat med en massa fina rislyktor och grejer sen det kinesiska nyåret och såg hur fint ut som helst. Marion visade mig till en av sina favoritrestauranger och vi pratade om livet och jag provade phad thai och bubbletea för första gången (har velat prova bubbletea SÅ HIMLA LÄNGE och på tunnelbanan in till Piccadilly var det bokstavligen någon på tåget som drack det och jag bara "ÅH JAG VILL OCKSÅ HA BUBBLETEA VAFAN" och så TADA så fick jag det). Älskar numera de båda. Mitt bubbletea hade melonsmak och smakade precis som mina favoritmelontuggummin som jag älskade när jag var liten och phad thaien var helt UTSÖKT och full med kyckling och nudlar och grejer och åhhh. Asiatisk mat är my one true love alltså.
Fin plats, bra folk, god mat. Själva definitionen av en bra kväll.
 
När vi hade ätit klart och stod i cirka fyra hörn strosade vi runt lite mer och spanade genom skyltfönster och pratade musikaler innan vi hittade en jättefin pub precis vid Leicester Square som vi drack öl och pratade om filmer i en stund innan klockan var mycket och vi skiljdes åt på tunnelbanestationen när jag skulle på Northern och hon på Piccadilly och jag tog mig hem till lägenheten medan jag maratonlyssnade på Halestorm's första album och ännu mer insåg hur mycket jag kommer dö av att höra Lzzy sjunga mitt framför mig igen (alltså om de spelar I Get Off på den här spelningen också så kommer jag 100% avlida kommer inte överleva den upplevelsen en andra gång).
 
Satte mig i sängen, och efter ett tag blev mitt scrollande genom bloggar avbrutet av Nonta, som knackade på min dörr och undrade om jag var villig att utbyta lite av min mjölk mot pannkakor. Och även om jag precis kommit hem från en middag finns det inget sammanhang när jag inte vill ha pannkakor, så det ville jag.
Runt midnatt var pannkakorna klara och vi spenderade någon timme kalasandes på dem medan vi pratade musik och vikten av att tro på sin konst innan jag påmindes om att jag måste vara i Notting Hill klockan nio imorgon bitti och insåg att jag nog skulle varit i sängen för flera timmar sen. Whoops.
 
Nåväl. Imorrn jobbar jag kort dag till två och ska därefter nog försöka ta mig till National History Museum några timmar eftersom det ändå ligger i närheten, och i övermorgon ska jag se Andrew McMahon i verkligheten.
Verkar som om veckan har potential att fortsätta på sitt positiva tema, alltså. Fint det.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress