Har lyssnat oavbrutet på Fall Out Boy – American Beauty/American Psycho i över en timme nu. Dansat sittande i sängen, mimandes som om jag hade betalt för det. Trummat på laptopen. Headbangat lite. Gråtit en smula när The Kids Aren't Alright shufflade förbi. Det finns en bra förklaring för det här - och inte bara att American Beauty/American Psycho är en goddamn jävla mästerverk till album.
Det här är en lista på bra saker:
JAG OCH MALIN KÖPTE VIP-BUNDLEN TILL FALL OUT BOY-KONSERTEN OCH VI FICK TAG I BILJETTER OCH VI SKA FÅ TRÄFFA FALL OUT BOY VI SKA FÅ EN HEL HÖG MED AUTOGRAFGREJER OCH KORT OCH TRÄFFA DEM I REPEAT VI SKA FÅ TRÄFFA FALL OUT BOY I FAKTISKA VERKLIGHETEN VI SKA TRÄFFA F A L L O U T B O Y
F A L L O U T B O Y
Kan säga den meningen hur många gånger som helst utan att den blir mer verklig. Jag ska få träffa Fall Out Boy. Jag ska få stå öga mot öga med ett av mitt livs viktigaste band och tacka dem för allt de har gjort för mig. Bandet som är så viktigt att jag har etsat in deras ord i permanent bläck på min arm. Jag ska få träffa Fall Out Boy. Och, ja, även om VIP-paketet var dyrt som snor och jag inte kan köpa konsertbiljetter till någonting på ett bra tag framöver så gör det INGEN-FUCKING-TING för FALL OUT BOY. JAG OCH MALIN OCH FALL OUT BOY. DET BLIR FAN INTE MYCKET BÄTTRE ÄN DET.
Mina händer har skakat ett bra tag nu. Det är typ den enda reaktionen jag varit kapabel att producera. Kan inte tro på att det är verkligt. 12 oktober kommer fanimig gå till historien som bästa dagen någonsin. Stående biljetter och VIP meet-and-greet, när vi förra året satt på raden allra längst bak och knappt kunde urskilja dem på andra änden arenan. Herrejesus.
Titta på dem. MY PRECIOUS SNOWFLAKES JAG DÖ R
Ja. Dagen har i övrigt varit en bra sådan. Hade mitt livs första stocktaking (som basically innebär att vi måste räkna alla böcker i hela affären) i Golders Green. Återsåg en hel massa Golders Green-folk jag inte sett på evigheter eftersom jag jobbat konstant i Waterloo i typ två månader i sträck fram tills nu, och fick en stocktaking-crashcourse av Ed (som det för övrigt är något bisarrt inspirerande över ??? han var en av dem som höll i min anställningsintervju och direkt när jag gick därifrån tänkte jag bara jag måste skriva om dig någon gång och den känslan har liksom inte gått över och jag FÖRSTÅR INTE VARFÖR folk är så bisarrt inspirerande ibland idek). Greppade det rätt snart (arbetsuppgifterna var ju liksom i princip 1. räkna hur många böcker det står på hyllan 2. skriv det på en lista så det var inte direkt superavancerat), och det hade knappt hunnit bli eftermiddag innan vi var klara och kunde gå hem. Var fortfarande ljust (och tillochmed soligt !!!) när jag gick hem. Har inte hänt på många månader. Svängde inom Sainsbury's på vägen hem och köpte lite nödvändigheter som tandkräm, avsminkningsmedel och kakor, fnissade sadistiskt åt en snapchat från Elin där hon var helt täckt i snö (här är det fortfarande varmt nog att ha skinnjacka Londonvinter är min nya favoritgrej), tog mig hem, åt lunch i form av yoghurt och banan (kände mig så himla hälsosam) och läste lite imin Sherlock Holmes-samling (är på A Scandal In Bohemia och ÅH det är så himla roligt att jämföra den med A Scandal in Belgravia och se hur de har adapterat allt till nutid I LIVE FOR THIS) innan jag gjorde te (köpte inte tepåsar förrän i förrgår när jag blev sjuk och fattar inte varför jag inte gjort det tidigare ?? te är så bäst ???) och satte mig och kollade på Death Note (fastnade inte direkt så mycket för det innan men nu finns det ingen chans att jag kan överge det innan jag får reda på hur det slutar även fast jag redan vet egentligen men lever i förnekelse för L nej my precious child you must be safe im not ready) fram tills klockan slog sju och VIP-biljetterna släpptes och jag bokade och satt och stirrade på orderbekräftelsen med händerna över ansiktet i typ tio minuter med världens bredaste flin och skickade capslocksms till Malin och hysteriska snapchats till allt och alla.
In other news är jag inte heller lika sjuk längre! Är inte frisk, men är inte längre en snorig, frusen täckesburrito of sadness!! PROGRESS. Ska konsumera lite mer te och värktabletter så ska det nog bli bot på denna skiten med.
Imorrn väntar ännu en stocktakingdag, i Notting Hill den här gången. Ska bli najs med lite annorlunda jobbdag, och många av mina favvosar ska vara där också. Väldigt trevligt minsann. Är även högst troligen sista dagen jag träffar Minde innan han slutar. Försöker inte tänka så mycket på det, dock. (kommer sakna honom så himla mycket hur blev mr. mcgrumpy en av mina favoriter i hela den här stan jag förstår inte)
Så, ja. Där har ni den här dagen.
(Also, igår var jag för sjuk för att komma ihåg, men igår var det exakt fyra månader sedan jag flyttade till London !!! Herrejesus som tiden går. Känns som jag kom hit i förrgår, samtidigt som det känns som jag alltid varit här. I mars är det ett halvår. Jissus.)
Nu ska jag gå och göra ännu en kopp te och se på lite mer Death Note. Livet på en pinne.