Och så var jag hemma igen. Hemma hemma. Londonhemma. Är trött bortom förstånd och rättså hungrig men åt upp i princip all mat jag hade innan jag åkte så finns inte jättemycket att göra åt den saken förrän imorrn. Känns bra att vara tillbaka, dock. Lite märkligt, på samma sätt som det kändes när jag kom hem till Sverige igen, men bra. Den där känslan av att London är staden jag hör hemma är så himla påtaglig så fort jag varit borta från den ett tag. Det är fint att påminnas, ibland.

 

Har varit en lång dag i allmänhet, to be honest. Började redan vid niodraget då vi stuvade in oss och all min packning i bilen och körde ner mot Malmö, där vi tog en shoppingtur på Emporia som en sista liten familjegrej. Jag köpte inte så mycket, men det jag köpte blev jag superdupernöjd med - köpte två fotoramar som numera huserar kort på min kära familj och står i mitt fönster, ett USB-minne att ha säkerhetskopior av mina berättelser på, ett par nya, superflådiga hörlurar och ett översizat linne (och en bandeau eftersom sidorna på linnet går ner typ till midjan heh). Blir perfekt nu när det ska vara en medeltemp på 30 grader här i London typ hela nästa vecka. Måste bunkra upp med luftiga svala saker, ju. Därefter fick jag hejda mig eftersom jag ju skulle få plats med det i resväskan också (som redan var rätt full), men det var sommarrea överallt så det var svårt att motstå - speciellt nu när jag fick så mycket pengar i present.

 

Vi avslutade i alla fall dagen med att äta middag på vårt favvoställe Jensen's Bofhus (maten kom jättesent men var jättegod as per usual så det var inte så farligt i slutändan) och så åkte vi till Kastrup och lämnade in min väska på baggage drop (var seriöst ett halvt kilo från att få övervikt. ETT HALVT KILO. Var tyngre än när jag flyttade hemifrån för guds skulle. Jissus), och så gick vi upp till säkerhetskontrollen och jag kramade alla hejdå flera gånger och fick anstränga mig för att inte gråta och lyckades faktiskt i slutändan. Vet inte ens när jag kommer träffa dem nästa gång, men försökte att inte tänka på det och låtsas att jag bara skulle iväg en liten stund. Blir inte så mycket mindre jobbigt att bo ett helt land ifrån alla man älskar, men det krossar en inte på samma sätt längre, i alla fall. Har bara haft en skavande liten tomhet inombords, som jag vet lägger sig när jag kommer in i Londonlivet igen.

Flyget var försenat men kändes snabbt - förmodligen för att jag kollade på Buffy hela vägen. Heathrow var fullproppat med folk men eftersom passkontrollen tog sån tid var min väska redan ute på bandet när jag kom, så det var ju alltid nåt. Tog min väska, hoppade på tunnelbanan och åkte hela vägen hem till Camden, som var sommarsvalt och luktade sommar och avgaser och öl. Himlen var ljusrosa och lila och jag lyssnade på dramatisk musik och log åt graffitin på väggarna och människorna utanför pubarna, bara svagt upplysta i halvmörkret av sina tända cigaretter. Har saknat det här stället så jävla mycket att det inte finns.

 

Gick med resväskan hem eftersom jag inte hade några pengar kvar på mitt Oyster som jag kunde ta bussen för, men det gjorde inte så mycket. Fick återförenas lite med Camden på det viset. Spanade in i huset på min gata där jag tänkt placera huvudpersonerna i min nästa berättelse (det var tänt i ett fönster så man kunde se in och det ser ut som om de har ett loft ??? HELL YEAH det ska jag skriva in i boken - mvh småcreepy stalker) och drog en lättnadens suck när jag fick ta upp nycklarna och ta mig in i min kära lilla lägenhet igen. Välkomnades av en lägenhet som var alldeles utan smutsdisk och superprydlig, vilket var minst sagt chockande men rätt trevligt att mötas av. Spenderade därefter några timmar med att packa upp det viktigaste ur resväskan, packa jobbväskan inför imorrn (dvs lägga ner hörlurar, bok, solglasögon och anteckningsbok i en tygkasse så inte superviktigt och avancerat men yeah), ta ut täcket ur mitt påslakan eftersom det är två miljoner grader varmt (vårt hus har inget ventileringssystem eller AC och jag har öppnat typ alla fönster men det är ändå varmt vi kommer dö sänd hjälp), och sen ligga på rygg i sängen och slött scrolla igenom olika sociala medier helt enkelt eftersom jag inte orkade göra något annat. Är helt jävla färdig, alltså. Har varit två långa veckor, och en lång lång dag.

Så värt det, dock.

 

Imorrn är det huvudstupa in i allvaret igen. Jag ska stänga Golders Green, förnya mitt Oyster och sedan storhandla och fylla på kylen lite. Kanske tvätta också, om jag hinner.

Åh, vuxenlivet. Dig har jag inte saknat så mycket.