Kan inte med ord beskriva hur vacker den här låten är. Upptäckte den i somras och texten är fortfarande något av det mest hjärtslitande jag någonsin hört (jag menar you can skyrocket away from me and never come back if you find another galaxy far from here with more room to fly, just leave me your stardust to remember you by är fanimig den bästa refrängen ever och får mig att vilja ligga ner på golvet under långa perioder). Som jag lyssnade på den medan jag skrev Secret Star Service alltså jissus.

 

Just för tillfället lyssnar jag mest på den för att den även påminner mig jättemycket om destiel och jag är destiel af för tillfället för första gången på länge eftersom de har bekräftat att parallellen mellan Cas och Colette (som är en av karaktärerna i säsong 10's livs kärlek) var avsiktliga vilket betyder att Cas bokstavligen är Dean's Colette.

Har bokstavligen varit på twitter i flera timmar och det är det enda som går att hitta på hela min tidslinje. Det är vackert. Precis när jag börjar tro att jag slutat bry mig så händer nåt sånt här. Ah.

 

Anyhow. Har varit en del att göra på jobbet idag igen, vilket är rättså trevlig omväxling to be honest. Det var basically en fortsättning på jobbet med alla hundratusen klassiker från igår, men idag var uppdraget att sortera dem alla (och då menar jag A L L A) i bokstavsordning och få in dem i hyllorna. Jobbade med min chef som var dödssjuk men vägrade gå hem (sigh), och bar böcker kors och tvärs och hit och dit och försökte komma ihåg alfabetet om och om igen (för någon som skriver så mycket som jag gör så är jag pinsamt dålig på alfabetet alltså). Det tog större delen av dagen, men till sist var vi klara och jag basically schasade ut min chef genom dörren för att han skulle gå hem och lägga sig. Därefter spenderade jag kvällen vid kassan tillsammans med Steve och diskuterade lägenhetspriser och att växa upp i småstäder, och funderade på varför det helt plötsligt passerade en gubbe klädd som påven i sällskap av en åsna utanför affären, tills vi mindes att vi ju befann oss i Camden och att ingenting direkt är omöjligt här. (Vill fortfarande veta vafan åsnan gjorde där dock).

 

Stängde vid sju och städade affären medan jag lyssnade på Mindless Self Indulgence så högt högtalarna tillät (vilket var rätt högt heh) innan jag stängde och drog mig hemåt.

 

Kom hem, åt kvällsmat (har varit 100% oinspirerad att äta/laga mat på sistone så gjorde rostbröd med ketchup och ost och holy shit så gott det var. NY FAVORIT COMIN THROUGH). Sedan dess har jag mest suttit i min säng och varit glad över en hel massa saker på det där sättet som bara finns när man är överengagerad i fandomrelaterad business. Så fint hur jag bara kan ligga i min säng och äta rostbröd och få en liten boll av lycka inombords utan att behöva gå någonstans eller göra någonting alls. Älskar't.

 

Det är dagen i ett nötskal det, typ. Imorgon är jag ledig och har tänkt spendera dagen med att ta en promenad längsmed Regent's Canal, kanske gå en sväng på Camden Market (eftersom vägen längsmed kanalen ändå leder dit), och gå och utforska/fota lite fina kyrkogårdar i närheten (ska se om jag kan hitta kyrkogården där Mary Wollstonecraft ligger begravd och den där Neil Gaiman har baserat en av sina böcker bland annat), och jag fick precis en notifikation i mobilen som sa att det idag är en vecka tills min familj kommer hit och hälsar på. Känns bra nu, det lilla livet.