Vaknade med den signerade planschen på väggen och två kuvert med biljetter i brevlådan (Dylan Moran och Amanda Palmers sologig). Går nästan inte att börja en dag mycket bättre än så.

 

Hade i alla fall stängningspasset i Golders Green. När jag kom till jobbet var Anna - aka chefen där - sjuk och basically gick hem så fort jag kommit dit. Jag spenderade förmiddagen och en bit av eftermiddagen med att fixa med en onödigt komplicerad leverans (leveransen som sådan var okej men vi hade ingen invoice så jag var tvungen att ringa Ed så han kunde mejla över kort på sin egen invoice som jag sedan var tvungen att skriva över för hand på ett annat papper innan jag ens kunde börja prismärka.................... YAY), och hade i princip precis skrivit klart invoicen och börjat prismärka när Kadri dök upp. Leveransen underhöll oss under större delen av dagen (eller, snarare mest försöken att hitta någonstans att få plats med alla böcker för vi är så overstocked för tillfället att det är löjligt). Hon frågade hur giget igår hade varit (för apparently är hon också ett fan av Amanda ???? WHAT), vilket var en i allmänhet dålig idé för jag pladdrade som en idiot jättelänge om hur roligt det hade varit och hur bedårande Amanda och Neil är och allt däremellan. 

 

På lunchen försökte jag se ett avsnitt av Buffy (som kraschade för att wifisignalen är asdålig i personalrummet wHY THIS), och roade mig sedan med att boka lite fler gigbiljetter. Den 18:e augusti ska jag därmed bort till KOKO för att se my actual loves Halestorm för tredje gången, vilket officiellt gör dem till det bandet jag sett flest gånger. Tror det här innebär att jag har någon form av issues, men i så fall bästa sortens. Åttioen dagar kvar !!! YES. Kommer höra I Like It Heavy och Jump The Gun och Gonna Get Mine och Scream och Apocalyptic och alla andra jävla SUPERJAMS på det albumet om 81 dagar. Åh KAN INTE VÄNTA.

 

Efter Kadri gick hem vid sjudraget spenderade jag sista timmen med att läsa lite mer i Naming Jack the Ripper (den känns så himla mycket som en kriminalroman och jag måste hela tiden påminna mig om att allt det faktiskt hände på riktigt ?? så jävla sjukt herrejesus), innan jag packade ihop affären, stängde och gick hem.

Kom hem, pratade med Nonta (tydligen måste man betala typ £200 pund för att få flytta ur lägenheten ?? alltså det här landet i swear to god JAG HAR REDAN BETALAT MIN SJÄL VAD KAN NI MER VILJA HA), och gjorde min senaste favoritkvällsmat - aka kaviarmackor med vändstekt ägg på (måste komma ihåg att bunkra upp med kaviar när jag kommer hem - supplies are running low) och en kopp te, och kröp sedan upp i sängen och tänkte "jag ska bara se ett avsnitt av Buffy innan jag bloggar och renskriver Sectangelus jajamensan detta fixar vi". Fyra timmar senare har jag precis lyckats slita mig för att kika in här. Nästa avsnitt är redan öppnat i en annan flik på datorn. Den är så livsfarligt bingewatching-vänlig - har man väl playat ett avsnitt vill man liksom aldrig sluta kolla för varenda nytt avsnitt verkar så spännande och annorlunda och ahh. Kan inte fatta att det har tagit mig såhär lång tid att ge den serien en chans. Förstår varför den är så kultförklarad. Så väldigt välförtjänt (förutom att den krossar mitt hjärta för att jag vill att cirka alla ska vara ihop med alla och jag shippar varje enskild karaktär med typ 3 pers samtidigt och ALLT ÄR HEMSKT DET ÄR ALLTID NÅN SOM ÄR HJÄRTEKROSSAD OCH LEDSEN OCH I AM DEAD INSIDE). (Also kan någon befria mig ur det levande helvetet som är att shippa Xander och Willow snälla I WILL PAY YOU END MY MISERY). (Also varför är Xander fiktiv när jag vill gifta mig med honom vafan är det för stil).

 

Så, ja. Jag har fallit huvudstupa ner i träsket utan att ens försöka motstå det. 0 regrets.

 

Yep. Imorrn jobbar jag kort dag i Golders Green och ska sedan ut till Hammersmith och se Dylan Moran på Apollo. Så jävla taggad på alla plan. Ah.