Idag har varit en bra dag igen. Såklart.
Jag har en tatuering till!!! Den är officiellt min nya favoritaspekt av hela min kropp. Älskar den älskar den älskar den. AHHH.
 
Åkte i alla fall in till tatueringsstudion i Acton vid niodraget (gick hemifrån lite tidigare vilket var tur det för självklart var det "severe delays" på Piccadilly Line alltså uuuuurgh), och var lite allmänt stissig. Kom in och min tatuerare visade sketchen han hade gjort från bilderna jag skickat in och förklarade hur han tänkt göra det hela, och jag tyckte det lät A+ och fick slå mig ner i stolen igen för första gången på nästan exakt två år. Studion var väldigt trevlig och de spelade Nirvana medan jag fick tatueringen och it was all very nice indeed. Hade typ glömt bort hur tatueringar känns så innan han började var jag nästan lite rädd att jag skulle ha förträngt att det gör svinont, men det gjorde det såklart inte den här gången heller. Bara som en väldigt lokaliserad form av tusen nålar, typ. Satt som i trans och tittade på hur tatueringen växte fram och kommer nog fan aldrig sluta vara helt hänförd av tatueringskonsten. Min tatuerare liksom bara viftade runt nålarna över huden i en pöl med bläck, och så torkade han bort det överblivna bläcket och så hade han ritat ett jätteprecist mönster hela tiden??? HOW DOES THAT EVEN WORK WHAT IS LIFE. Var hur coolt som helst att se tatueringen växa fram bara sådär (satt och stirrade på tatueringen hela tiden så min nacke var helt fucked när jag var färdig för att den varit lutad i en så konstig ställning så länge haha), och så helt plötsligt fick jag tatueringen tvättad och smörjd och invirad i plastfolie och så var det klart och min vänstra handled kommer nu för alltid bära en sketch av ett människohjärta över de första bokstäverna i mamma, pappa och Elins namn.
Såhär ser den ut, min nya fave! Det har tagit mig så lång tid att få den här tatueringen gjord för att jag ville vara säker på att den skulle bli exakt så som jag tänkt mig, och det blev den verkligen. Min tatuerare var så himla bra, och det är det här jag sett framför mig i alla år. Är så galet nöjd att det inte är sant, alltså. Vill trycka upp handleden i nyllet på alla som går förbi, typ.
 
När jag var klar hos tatueraren åkte jag direkt från Acton till Angel, och jobbade ett skift där tillsammans med Tomasz. Verkar som att julshoppingen börjar komma igång ordentligt nu, så jag spenderade mest tid bakom kassan eller med att reducera reaböcker och försöka hjälpa till med restockingen, typ. Fick gå och köpa plastfolie på jobbet så att jag skulle kunna linda om min arm. Ska ha den invirad i plastfolie tills söndag/måndag beroende på hur den känns, och byta plast och tvätta och smörja var fjärde timme. Läkningsfasen är den tråkiga biten med att skaffa tatueringar, alltså, men man vill ju inte sabba en fin tatuering med en infektion, så that's life antar jag.
Kvällen var ganska lugn i alla fall, och jag spenderade lite tid med att skriva på 13 samt försöka lista ut alla huvudpersoners sexualiteter (en del var mer uppenbara än andras kan man väl säga - har dock både en karaktär som är aromantisk och en som är asexuell och det gör min lilla acesjäl väldigt glad. Mest för att acekaraktären är min favorit i allmänhet, hehe).
 
Slutade mitt skift vid halv nio, svepte inom Sainsbury's för att köpa mjölk och juice (har fått för mig att juice ska kunna hjälpa mitt konstanta kakätande men köpte även en enorm tub med chocolate chipkakor häromdagen så vi får väl se), och tog bussen hem medan jag lyssnade på Anti-Flag's senaste album (som är så himla bra??? argsint politisk punkrock med catchiga refränger är vad jag lever för ju).
Träffade på Josh mer eller mindre så fort jag klev in genom dörren (mest eftersom hans rum är precis jämte ytterdörren och han nästan alltid har sin sovrumsdörr öppen så det är ganska unavoidable oftast), och hängde sedan med honom resten av kvällen, more or less. Vi lyssnade på någon podcast jag inte vet namnet på men som fick mig att asgarva medan han diskade och jag åt kvällsmat, han fick inspektera min tatuering (det var typ det första han gjorde - han övergav typ alla hälsningsfraser och bara skuttade fram för att titta på min arm) och fick sedan vira in den i ny plastfolie för det är ju onödigt krångligt att göra själv faktiskt. Vi hängde i köket en stund till medan han försökte anfalla mig med en tvättställning och påmindes om att det var länge sen han skjutit med sitt Nerf gun på mig (han bara "I'm just constantly looking for more ways to mess with you" alltså THANKS), och jag hämnades med att låta honom göra upptäckten att vi har två kranar i köket - en för dricksvatten och en för diskvatten (han visste inte ens om att det fanns en kran speciellt för dricksvatten hej don't mind me just casually poisoning flatmates herregud).
 
Efter det hamnade vi där vi brukar hamna - i hans soffa. Vi såg på ett konstigt matlagningsprogram på Youtube (som heter You Suck At Cooking och jag kände mig personligt attackerad tbh), och hamnade sedan i Community-träsket. Josh byggde ett mindre torn av kuddar i soffan som vi bosatte oss i/på, och så spenderade vi ett par timmar med att högljutt sjunga med i signaturmelodin (har lärt mig texten till sist ayy) och skratta typ varannan minut (alltså HUR kan den serien vara SÅ BRA visste inte att sitcoms ens kunde göra såna här saker jag kan inte FATTA HUR BRA DET HÄR ÄR AHHH) och aww:a i kör så fort Troy och Abed gjorde någonting alls (de är actual friendship goals och jag älskar dem så mycket my good pure angels). Tror vi sa "just one more episode" i typ två timmar i sträck utan att lyckas vilja sluta kolla. Framemot ettdraget lyckades vi till sist, eftersom nästa avsnitt tydligen skulle vara början på någon stor omvälvande plottwist som Josh lät mig angsta över en lång stund (han bara "DU ÄR INTE REDO DITT LIV KOMMER FÖRÄNDRAS" och jag bara mEN LÄGG AV SLUTA JAG VILL INTE ENS VETA) innan vi sa godnatt och jag bytte plast på tatueringen och emigrerade till min egen säng igen.
 
Betyg för dagen är väldigt starkt idag också. Skaffade efterlängtad tatuering som jag velat ha i ÅRATAL och som är allt jag ville att den skulle vara, och fick äntligen återvända till Community-maratonen som snabbt börjar bli en av mina favoritgrejer här i världen tillsammans med någon som snabbt klättrar på min lista över Londons bästa personer (don't tell him that, though). Känns fint, detta.
Nu, dock, måste jag verkligen sova. Så går det när man inte kan släppa den där gudsförgätna sitcomen, alltså. Jisses.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress