[Bild: South Bank, London]
[obs det här inlägget var menat att postas igår aka den 28:e men såklart bestämde sig vårt wifi i lägenheten att TVÄRDÖ helt utan förvarning vid halv ett, så det blev inget inläggspublicerande för mig. Låtsas att det här låg ute redan igår, okej? Det var allt, please proceed]
Mitt blogginlägg på den här dagen förra året hade exakt samma titel. Jag spelade den här låten om och om igen när jag satt på Köpenhamns flygplats med trummande hjärta. "Goodbye Copenhagen, love. I'll be back in December, I hope you'll still be there."
Och så gick det ett år. 365 dagar sedan jag satt på Köpenhamns flygplats och inte visste hur länge det skulle dröja innan jag kom hem igen. 365 dagar sedan jag la min resväska på rullbandet och hela mitt liv vägde 23 kilo.
Det är helt sjukt så tiden går. En halva av mig känner det som om jag precis kom hit, och den andra tycker att jag bott här hela mitt liv. Har alltid känt mig så himla hemma i London, från första gången jag kom hit över bara några dagar samma år jag fyllde 18. Menat att vara, och sådär. London är det enda i mitt liv jag vill skriva hundra sappy facebookinlägg om dagen om. Känner att det säger en hel del.
Min 365:e dag i världens bästa stad har, förutom att just vara mitt årsjubileum (tänk er här en supercringe facebookstatus med "ett år med älSKIS IDAG love u babe <33333" för det var typ jag hela dagen), dessutom varit en väldigt bra dag i allmänhet.
Jobbade öppningspasset i Waterloo och lyckades som genom ett mirakel låta bli att vara sen (för att hinna till jobbet vid nio måste jag lämna huset senast 8.10 men brukar alltid gå vid åtta för att ha lite marginal. Idag vaknade jag vid åtta, så ja. DET VAR JU BRA). Tog på mig samma kläder som jag hade på mig för exakt ett år sen, aka det här:
Enda skillnaden är att jag uppdaterade tröjvalet till den nya Halestormtröjan jag köpte på ett av deras senaste gig istället för den jag köpte på det allra första jag såg (som är den jag har på mig på bilden), annars såg jag precis likadan ut. Har till och med lila hår precis som då. Har kanske blivit lite bättre på eyelinervingar, bara.
Tog tunnelbanan och lyckades inte bara låta bli att bli sen, utan kom till och med tidigt. Tänka sig.
Jobbdagen var bra därefter. Jag jobbade med Olga, och vi diskuterade livet i allmänhet, hjälptes åt med en leverans och skrattade halvt ihjäl oss när en kund kom in med en bomb från spanska inbördeskriget som han fått tag i nånstans (?????). Olga frågade honom om den var säker och han bara ryckte på axlarna alltså det här jobbet är fan en wild ride ibland herregud.
Det var asfint väder hela dagen, så när jag tog lunch framemot eftermiddagen bestämde jag mig för att make use of that. Hade packat ner min kamera på morgonen, så tog den och en macka och promenerade bort till London Eye. Gillar fortfarande att gå och besöka turistfällor, av någon anledning. Det är en bra påminnelse om vart jag är, när jag blir insnöad i vardagen. Åt min macka sittande på en liten bänk med utsikt över London Eye och Big Ben på andra sidan Themsen, och därefter spenderade jag resten av min lunchtimme med att springa runt och ta kort på lite allt möjligt och fånga Big Ben ur så många vinklar som möjligt, pretty much.
Här är ett litet (stort) smakprov på hur det såg ut:
Den utsikten är inte fy skam att ha på lunchen, direkt.
Gick tillbaka till jobbet därefter, jobbade några timmar till, och slutade sedan vid sexdraget någon gång. Efter det bestämde jag mig för att det var fint väder och jag var på gott humör, så jag tog chansen att ta en promenad in till Soho för att handla födelsedagspresent till Elin till sist. Promenaden tog fyrtio minuter eller så, och var hur härlig som helst, med solen som precis höll på att gå ner över alla de fina husen i Soho. Gick över Waterloo Bridge och passade på att ta en massa kort på min ganska spektakulära utsikt.
Jag får liksom gå den här vägen hem från jobbet. Bara casually gå förbi Big Ben i solnedgången. Jag må ha varit Londonbo i ett år nu, men mitt hjärta kommer för evigt vara turist i den här stan.
Lyssnade på podcasts och promenerade runt i stan mellan proppfulla gator och pyttesmala små gränder och tog kort på allt som var fint, och det var bara en så himla fin stund i allmänhet.
Till sist anlände jag dock till affären där jag skulle införskaffa Elins sjuttonårspresenter, och spenderade säkert en och en halv timme därinne och fick hejda mig från att inte köpa hundratusen grejer till mig själv. Fick i alla fall tag på några coola grejer, så jag hoppas att hon ska gilla dem nu (she better, de var svindyra). Ska posta dem imorrn eller så, hade jag tänkt.
När jag var klar där hade solen gått ner och fått Oxford Street att se sådär upplyst och storslagen ut, och jag tog lite mer bilder bara för att föreviga det hela.
Fina, fina stad.
Åkte hem till Camden, svängde inom Sainsbury's och köpte en festmåltid för att fira (det är fan tur att det bara är jubileum en gång om året för herregud I treated myself to EVERYTHING). Köpte pizza och kakor och cola och EN HEL CHEESECAKE (stoppa mig någon), och gick sedan hem och åt pizza och cheesecake till kvällsmat (lyckades äta halva innan jag var tvungen att admit defeat). Såg ikapp på Youtubevideor och kollade lite bloggar och pratade lite med Josh, och det är typ det. Vet inte vad jag ska göra med resten av kvällen, direkt. Hade en hel massa kul planer, men eftersom wifi:et bestämt sig för att tvärdö så går det inte direkt att göra nåt av det. Oh well. Blir väl att spela Sims till soluppgången, dårå. WHAT A SHAME.
Så, ja. Grattis till mig själv för att jag klarat ett helt år i världens bästa, dyraste, galnaste stad. En plats har aldrig känts såhär mycket som hemma förut.