Hej igen! Idag har det varit en bra dag. En väldigt bra sådan, till och med, även fast det har haglat och hällregnat och varit allmänt kallt och ruggigt större delen av dagen. Spenderade som bekant dagen i Blenheim tillsammans med Lucy, och det var precis lika mysigt och bra som vanligt. Att jobba i Blenheim är verkligen exakt den romantiserade bilden av vad ett jobb i en bokaffär är - böcker staplade högt till skyarna i en estetiskt tilltalande röra, långa konversationer med kunder om personliga rekommendationer och gå runt och förstrött bläddra i böcker och fixa och dona lite här och var i affären medan det spelas mysindie i högtalarna och regnet öser ner utanför. Verkligen precis så mysigt som det låter. Älskar Blenheim.

 

Var en rätt lugn dag, och jag såg roliga Youtubevideor på lunchen och stängde affären vid sjusnåret efter att de sista  turisterna till sist gick hem (efter viss övertalning). Hoppade på tunnelbanan medan det fortfarande var ljust (lyckan när det börjar vara ljust ute fortfarande efter man slutat ett stängningsskift är ju den sannaste lyckan ändå), och åkte hem till Camden där jag till sist, efter mängder av omplaneringar, till sist mötte upp Nat med en stor kram. Vi har ju inte träffats sedan vi träffades första gången ever när Juni var här (eftersom LIFE HAPPENS och tiden går läskigt fort hela tiden), men nu till sist var det dags. Vi bestämde oss för att prova en av de mexikanska restaurangerna på Camden High Street, och efter att ha debatterat mellan de två starkaste alternativen en liten stund bestämde vi oss till sist för Ay Caramba (ja den hette så på riktigt) nere vid Mornington Crescent.

 

Vi hade båda precis fått lön och var på humör för att treat ourselves, så vi slog på stort med en hel pitcher med mangomargaritas och en superstor tvåpersonersrätt som var massa olika sorters bbq-kött och nachos och grejer. Vi var båda allmänt svältande och åt halvt ihjäl oss (det var SÅ GOTT åhhhhhhh önskar man var rik så man kunde äta på restaurang alltid hela tiden), men tog bara några korta pauser för att äta eftersom vi hade så himla himla mycket att prata om. Verkligen SÅ HIMLA MYCKET seriöst. Det var bokstavligen andra gången vi träffades någonsin, och vi fick liksom inte slut på grejer att avhandla. Alltifrån jobbet och hur dryga kunder är till favoritserier och lägenheter och kompisar och London och killbekymmer och festanekdoter och funderingar och filosoferingar och osäkerheter. Kändes som om vi hade känt varandra aslänge (vilket kanske delvis hade att göra med den där kannan med margaritas vi konsumerade under kvällen men ändå). Sån himla klockren personkemi, och vi satt på restaurangen säkert en timme efter vi ätit upp allting och bara pratade pratade pratade och det var så himla najs. Hur mycket jag än älskar mina internationella pals härborta, så har jag verkligen saknat att ha en svensk kompis häromkring som bara förstår en på ett annat plan som folk från andra länder inte riktigt kan.

 

Efter vi betalat notan fick vi varsin shot tequila på köpet (nya favoritrestaurangen right there alltså), och runt halvelvasnåret kom Nat på att hon var tvungen att hinna hem och tvätta innan det blev för sent, och vi pallrade oss ut från restaurangen och hade sällskap hem längsmed Camden Road och jag babblade om The Mighty Boosh (som hon lovade att hon skulle kolla upp när hon kom hem ayyyyyy) och vi gjorde upp planer för nästa gång vi ska ses (vi ska gå och utforska alla konstiga affärer runtom i Camden, göra coola shots Nat lärde sig göra på jobbet och sen anordna världens brakfest i kyrkan för att hämnas på Nats konstant festande grannar), och vi insåg exakt hur jäkla stört nära våra lägenheter ligger (jag såg aldrig hennes kyrka men den ligger verkligen så himla nära det är helt stört), och så kom vi till gatan jag behövde svänga in på och vi skiljdes åt med en kram och några selfies för att commemorate the event, och så skiljdes vi åt och jag lyssnade på Dead Sara hela vägen hem och kände mig allmänt nöjd med livet. Finns ju få känslor så bra som att känna att man skaffat sig en ny kompis, alltså.

Kom hem, och hann stå i hallen i ungefär trettio sekunder innan jag befann mig på Joshs soffa igen. Vi såg på avslöjandet av den nya Doctor Who-kompanjonen igen och diskuterade saken (ingen av oss ville säga för mycket innan hon varit med i ett avsnitt men det verkar lovande - also hoppas verkligen det visar sig att hon är från 80-talet TÄNK HUR COOLT DET HADE VARIT), innan vi såg på The Marriage of River Song och dog hundratusen gånger över hur bäst Amy och Rory är och vilka relationship goals River och Eleven är och hur FRICKIN' ASINTENSE hela den säsongen är i allmänhet (vill åka tillbaka i tiden och återuppleva första gången jag såg säsong 6 och var mindblown om och om igen varje avsnitt åh). Därefter var klockan redan sen, och eftersom Josh (till skillnad från vissa somliga det vill säga jag) inte är ledig imorrn så gick vi och borstade tänderna (och Josh sjöng den nya låten han skrivit om Robocop för mig) och gick och la oss.

 

Är fortfarande inte särskilt trött än, så jag tror jag bara ska ägna några timmar åt vad jag ägnat en stor del av min tidigare lediga tid åt och läsa ikapp lite bloggar och avverka några fler avsnittt av Bob's Burgers och njuta av att det finns absolut ingenting på min att-göra-lista förutom ett eventuellt secondhandaffärsbesök och pajbak (om jag pallar gå och köpa hallon vill säga). Ah, the sweet taste of freedom.

Livet är bra fint ändå, folks.