Hallå där! Idag har det varit lördag för mig, och min första lediga dag. Har fått en del gjort, faktiskt, men ändå hunnit med att ta det lite lugnt, vilket känns rätt najs. Vaknade flera gånger på morgonen och trodde klockan var jättesen men var istället typ åtta på morgonen (återigen - vafan har hänt med mig), så jag kunde somna om en hel massa gånger innan klockan blev elva och jag bestämde mgi för att pallra mig upp och ta itu med mitt liv. Slängde på mig lite kläder och tog bussen in till Oxford Street för en liten shoppingspree på Lush (ja, det var genuint det enda jag åkte in till Soho för I have no regrets). Kände att jag var värd att treat myself lite nu när jag har fått löneförhöjning och allt och kanske faktiskt har råd att göra sånt här emellanåt i framtiden.

 

Strosade runt och luktade på cirka allting innan jag till sist settled för en hand-och kroppsmoisturiser (since den som luktar Pina Colada som Elin gav mig i födelsedagspresent börjar sjunga på sista versen) som luktade lite apelsinaktigt (Josh tyckte den luktade som skopoleringsmedel men shhh), ett hårbalsam to go with min Daddy-O (som är mitt coola blont-hår-schampo som jag köpte på Lush efter jag blonderade mig och som jag älskat). Köpte American Cream, mest för att den luktade godast (vanilj och jordgubbsmilkshake, tydligen). Får se om den är bra eller inte, I suppose. Fyllde även på förrådet av badbomber - köpte en som var orangeglittrig och en som luktade som svartvinbär (alltså den luktade så himla bärigt och gott ahhh im so excited), och tog sedan bussen hem igen innan jag fick för mig att gå vidare längsmed Oxford Street och göra fler ekonomiska misstag.

 

Kom hem och pratade lite med Michael medan jag satte in alla mina nyförvärv i badrummet. Vi pratade om hur fint badrummet har blivit nu när de har renoverat det, och jag sa "by the time we move out of here it's gonna look so nice" och han bara "ACTUALLY about that - I'm moving out" och jag bara VÄNTA VA. Han har visserligen nämnt det lite då och då på sistone, men tydligen planerar han att flytta ut redan inom en månad och bo hos sina föräldrar medan han gör klart resten av sin PhD.

 

Han bara "well yeah så om du känner nån som letar efter lägenhet så kan du ju rekommendera dem hit" och jag stannade upp en sekund och bara "one of my friends is literally at flat viewings AS WE SPEAK OH MY GOD" och så gick jag genast och ringde Nat och bara "du vet hur du letade efter en ny lägenhet i Camden men det fanns inga bra tillgängliga..........gissa vems rumskompis som ska flytta ut den här månaden ?????" och hon bara "nÄE. NÄE. VA. ALLVARLIGT" och så halvskrek jag lite lagom uppstirrat på henne om det hela en stund och vi enades om att det hade varit ett allmänt optimalt upplägg (alltså vi har båda funderat på hur vi ska orka flytta alla hennes grejer från mitt rum när hon hittar ett nytt ställe men Michaels rum är literally ETT ENDA STEG från min sovrumsdörr alltså det hade ju varit den mest optimala flyttprocessen i HISTORIEN).

 

Min agentur är dock rätt kinkig med pappersarbete och grejer, så det kanske kan komma att bli ett problem, men det kan ju vara väl värt ett försök i alla fall. Ska bli sorgligt att Michael flyttar ut (speciellt since jag inte har honom på Facebook eller nånting liksom han kommer bara försvinna HELT det kommer bli så himla konstigt) eftersom han varit med mer eller mindre sedan den allra första början av mitt Londonäventyr och så himla många minnen av min första tid i London är kopplat till honom på ett eller annat sätt, men sånt är väl livet, antar jag. 2016 är verkligen ett år av förändringar, känns det som. Så himla mycket byter skepnad och form och roll i mitt liv och så mycket tillkommer och försvinner och bara blir annorlunda i allmänhet. Vet inte om det är en bra eller dålig grej förrän jag befinner mig utanför hela förändringsprocessen, antar jag, men än så länge känner jag mig rätt okej, faktiskt? Saker blir annorlunda, men ändå bra, typ?

Michael flyttar ut och även om jag inte umgås med honom så mycket så kommer jag ändå sakna honom, men samtidigt hade det ju varit så himla bäst att ha inte bara en utan TVÅ av mina favoritmänniskor boendes i samma hus som mig ??? Det är ju Vänner-klyschan alla vill ha ju??? Kan det här bli en grej please and thank you.

 

Efter det, lite allmänt humörboosted, packade jag min totebag med pluggmaterial och gick ner till mitt lokala Costa för en rejäl pluggsession. Drack cirka världens godaste frappuchino-aktiga grej med grädde och fudge (DOG det var så gott ahhh), och är nu till sist klart med allt som ska lämnas in till min första deadline (och jag började inte på skolan officiellt förrän idag just sayin' MAN ÄR JU RÄTT BRA VA), och hann även börja skriva lite på ett par uppgifter till oktobers deadlines. Skrev halva uppgiften som centrerades runt att någon skulle slänga en soppåse (den där jag skrev om ett par som har ett rymdskepp som kraschat på vinden och har dödat rymdvarelsen som körde det och gömmer kroppen i en sopsäck som de slänger i soptunnan hEH), som var en allmänt good time att skriva och som faktiskt blev rätt bra, faktiskt. Ska bara försöka få till det andra perspektivet också, sen jäklar.

 

Fixade även till mina haikus också (tror genuint det kan vara det svåraste jag försökt göra i skrivväg alltså det var SUCH A STRUGGLE) så att alla stavelse-regler fungerade (så många regler alltså ahhhh), läste Tomas Tranströmer's Ensamhet, som vi ska skriva en novell inspirerad av (som jag fortfarande funderar på - är lite sugen på att skriva om aliens igen men jag ska motstå frestelsen), och började skriva på novellen som ska vara ett fiktivt barndomsminne. Jag skrev en alternativ version av en absolut fruktansvärd novell jag skrev i sjuan som hette Hon som kallades Älva och var en super self-insert historia om någon tjej som rymde ut i skogen för att slippa gå i skolan och bli mobbad (notera att jag skrev detta i sjuan hmmmm kan det finnas någon sorts real-life inspiration for this piece kanske) och istället hittade någon sorts konstig gömd Narnia-esque värld under en bäck och blev ihop med nån snygg Narniakille av nåt slag och återvände hem till skolavslutningen i triumf. Jag vet inte. Jag kom inte längre än till den där bäcken, ärligt talat. Den nya versionen är betydligt bättre, dock. Vet inte om det blir den historien jag settle with eller om jag provar någon annan innan jag bestämmer mig vilken jag ska lämna in, men så länge jag har någonting så ju det en bra start i alla fall, känner jag.

 

Smsade Josh att han kunde få en av badbomberna till när han kom hem (since han alltid badar efter han kommer hem från festivaler och alltid 110% behöver det), och han svarade med ett "I'm so happy you have no idea" och så hade man klarat av dagens medmänskliga gärning också. Var ju trevligt. Gick hem framemot kvällen när jag började bli hungrig och min hjärna började kännas som sirap. Kom hem, åt tacos, läste lite bloggar, fick den generella recapen av Joshs festivaläventyr, och såg sedan på vilken färg badbomben skulle bli när han släppte i den i vattnet medan vi diskuterade vad den optimala nya rumskompisen skulle vara (Josh tyckte vi kunde bo här själva och ha ett vardagsrum inne hos Michael istället vilket ju är en trevlig tanke men also har ingen superlust med att få hyran att gå upp med £300 var så maybe not) (vi kom båda överrens att vi ville ha nån som kunde städa så vi kanske bara skaffar en hushållerska istället det hade ju vart nåt).

 

Såg en Magnus Betnér-standup för att få höra lite svenska, och när Josh var klar i badrummet hamnade jag på hans rum igen och vi tjabbade om packning igen (hans rum var en röra som vanligt och jag bara "dethär är varför man ska städa INNAN man åker iväg" och han bara "jamen du kan ju inte städa medan du packar" och jag bara "OM MAN PACKAR LITE I FÖRSKOTT SÅ KAN MAN DET" "JAMEN DÅ HAR MAN JU INGA GREJER UNDER TIDEN" "DET FÅR MAN BARA LEVA MED OKEJ I WILL ACCEPT NO CRITICISM ON THIS" alltså den här debatten will never die), såg på recensioner av dåliga filmer och såg klart andra säsongen (och därmed första generationen) av Skins och jag blev allmänt upprörd för VARFÖR KAN INGEN I DEN SERIEN NÅGONSIN FÅ VARA LYCKLIG OCH VARFÖR MÅSTE ALLTID MINA FAVORITKARAKTÄRER LIDA MEST AV ALLA OCH JAG ÄLSKADE CHRIS HE WAS MY ACTUAL SON OCH FÖRTJÄNADE ALLT BRA PÅ JORDEN JAG ÄR SÅ HIMLA UPPRÖRD VAD I HELVETE.

 

Har bara varit emotionellt investerade i komediserier lately - hade nästan glömt hur det känns att få själen utsliten av påhittade människors öden. Jisses. När vi sett klart på det var det redan sent och jag hade en lång monolog om "it's so nice how Chris is so happy and alive and well and nothing bad happened to him at all wasn't that great I loved that part where he was happy and safe and content it was great" (spoilers HE WASN'T FINE MY SON ISN'T FINE AT ALL OCH JAG VILL GRÅTA EN SMULA I LOVE HIM SO MUC H) och hur jag aldrig ska skaffa mig några fler favoritkaraktärer för hemska saker bara händer dem hela tiden, och Josh mest entertained my delusions och gav mig en godnattkram och så gick vi och la oss till sist.

 

Någolunda produktiv dag har det varit idag, i alla fall. Fick i alla fall gjort allt jag tänkte att jag skulle göra, så det måste ju räknas i alla fall lite. Imorrn ska jag i alla fall träffa Nat redan vid halv elva för lite matshopping för att sedan spendera dagen med att äta en massa och se på vårt long-awaited High School Musical-maraton. Fick bli ett dagtid-event since hon har ett provskift på kvällen, men det blir nog alldeles utmärkt det med tror jag nog. Var så himla länge sen jag träffade henne nu ju. I AM READY.

 

Nu, däremot, ska jag nog ta och leta upp någon lämplig Youtubevideo att däcka mitt i, if you excuse me. Hörs imorrn!