27 augusti 2016
No one looks up anymore 'cause you might get a raindrop in your eye, and heaven forbid they see you cry
Alltså folk som påstår att Twenty One Pilots är överhypade kan ju bara ta och lyssna på deras self-titled album och sen FRICKIN SITTA NER OCH HÅLLA TYST för fyfan så bra det här bandet är ändå ju. Tänker hypa dem till jordens ände så det så.
Hej igen! Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag tror inte jag någonsin varit mindre kapabel att få ihop ett blogginlägg än vad jag var när jag kom hem igårkväll. Herrejösses, det var riktigt illa, det där. MEN SKOJ (innan jag behövde sitta alldeles vinglig på tunnelbanan och ville sova men inte kunde blunda för att det gjorde mig supersnurrig och fick mig att vilja kräkas vill säga).
Spenderade i alla fall gårdagen i Blenheim, och efter jag slutat tog jag tunnelbanan ut till Bermondsey och mötte upp Marion, Jev och Vlado innan vi gick vidare till Marions lokala pub för att fira att Marion nu funnits på jorden i tjugoåtta hela år.
Satt ute i det alldeles perfekt sommarvarma vädret och drack öl och gav Marion presenter (hon blev jätteglad för mina presenter och alldeles emotionell över sin översatta kopia av The Golden Ones - som hon dessutom fick mig att signera "så hon kunde spara den tills jag blev känd" alltså bless her soul) och smed planer om hur vi kanske ska åka ner till Italien i november ett par dagar since Marion förmodligen ska dit på jobbresa, och hur vi alla vill prova att bo i New York någon gång och kanske skulle åka dit allihop (Vlado och Marion sa att de skulle skaffa en lägenhet ihop så kunde jag och Jev komma och bo på deras soffa vilket jag tyckte lät som en perfekt deal). Framemot kvällen började det regna så vi gick in och tog över en mysig liten soffgrupp i ett hörn (perk med att gå ut på en torsdag - puben var more or less helt jäkla öde), och jag stal Vlado's keps, berättade för honom om Eddie Meduza, tog massvis med selfies, asgarvade en hel massa och bara hade en allmänt good time tills alla behövde hinna med sista tunnelbanan hem och vi delade massvis med hejdåkramar innan Marion följde mig till tunnelbanestationen och jag åkte hem mot Camden igen.
(ett år sedan vi tog exakt samma kort på Marions födelsedagsfirande förra året så Marion insisterade på att vi var tvungna att återskapa det)
Vlado, jag, Marion och Jev. SQUAD.
Jag och Vlado. Jag suddig och väldigt underhållen, apparently
Sötnosar.
Vinglade i alla fall hem där i natten (oftast brukar jag vara ganska bra på att fejka nykterhet men det var verkligen helt omöjligt den här gången - gick bokstavligen i sicksack hela vägen hem utan att kunna sluta det var verkligen katastrofalt), och var verkligen jättedålig (hej jag fick sova med en hink bredvid sängen för första gången sen senaste gången jag hade maginfluensa när jag var typ 11). Vaknade vid åttasnåret nästa morgon, och hade en sån där surrealistisk upplevelse av att försöka återskapa hur jag tagit mig i säng - mina kläder låg i en hög, jag hade tagit av mig ett halsband men behållt ett, lagt örhängena på golvet och helt glömt ladda telefonen som låg ivägslängd i sängen med 1% laddning. Hade inte ställt något alarm eller någonting, så det var bara på ren jäkla röta som jag vaknade i tid. Herrejösses. Har varit så himla skötsam och o-festande så himla länge nu. Hade glömt bort what this life was like.
Med baksmällan från helvetet fick jag i alla fall asa mig ur sängen och göra mig i ordning och gå till King's Cross för att ta tunnelbanan in till Notting Hill och jobbet. Kom till jobbet vid tio, och blev informerad av Olga att vi ju stänger en timme senare på fredagar och lördagar - vilket jag förmodligen inte skulle kommit ihåg ens på en bra dag - och att jag inte började förrän elva. Lite lagom hjärtekrossande info när det var sån ren tortyr att asa sig upp ur sängen vid åtta på morgonen. Gick i alla fall och satte mig i personalrummet och använde min extra timme till att sova en stund, vilket kändes som om det gjorde en hel del skillnad, även fast jag var i stort sett helt värdelös resten av dagen. Olga och Will hade allmänt roligt åt hur långsam jag var - pratade till och med långsamt och var bara allmänt efter.
Gjorde en leverans med reseböcker, pratade lite mer med Olga om att det verkar som om jag kommer bli heltidare i Blenheim inom den närmaste framtiden (ska få ett eget område i affären att ha ansvar för och allting woooo), och spenderade oresonligt lång tid på att skriva ett nytt meddelande på blackboarden vi har i skyltfönstret. Will gjorde en ny skyltning eftersom det är Notting Hill Carnival i helgen, så jag fick skriva happy carnival i en fin liten banner i färgglada kritor på en svart tavla och det var ärligt talat ganska skönt att bara få sitta ner och rita lite en stund. Min hjärna pallade verkligen inte med mer avancerade sysselsättningar än så (hade verkligen sån där Hollywood-baksmälla - ville gå runt med solglasögon inomhus för att allt ljus gjorde ont, plötsliga ljud gav mig världens spränghuvudvärk och jag mådde illa bara av att tänka på alkohol som ett avlägset koncept alltså JAG TRODDE INTE FOLK MÅDDE SÅHÄR I VERKLIGHETEN FAN SÅ KLYSCHIGT).
Mådde lite bättre efter jag hade varit på lunch, halvslumrat en stund och druckit en cola, och tog mig igenom de sista timmarna på jobbet innan det var stängning vid åtta och jag kunde låsa och gå hem genom förberedningarna inför Notting Hill Carnival (alltså det är verkligen som att hela Notting Hill håller på att förbereda sig inför ett krig - alla som bor där åker därifrån och folk spikar upp brädor framför sina skyltfönster och bygger höga staket runt sina hus för att förbereda det ser så himla komiskt ut). Notting Hill i solnedgången en sommarkväll är inte helt fel, dock, och jag läste Nightwood på bussen och gick inom Sainsbury's på vägen hem för lite välbehövlig storhandling.
Kom hem, bytte lakan i sängen, tog en dusch och lagade tacos till kvällsmat (varför lagar jag inte tacos oftare btw - typ lättaste maträtten i hela världshistorien ju) som jag åt medan jag såg på Youtubevideor. Vet inte om det var någon sorts motreaktion till min redlösa gårdag, all den här vettigheten, men men. Balans är ju viktigt, säger de ju.
Har inte gjort mycket mer än så idag, helt ärligt. Kom hem ganska sent (enda kruxet med att jobba i Blenheim hela tiden - Notting Hill är typ i frickin andra änden av hela stan och tar evigheter att ta sig till och från), så har faktiskt spenderat större delen av kvällen med att göra vettiga saker. Inte dåligt, det, minsann. Ska öppna i Islington imorrn redan vid halvjävlanio på morgonen, så jag borde nog ta och sova rätt omgående om jag ska orka med det. Känner mig i stort behov av lite redig sömn oavsett, to be honest. Har vart en slitig dag.
Hörs imorrn!!