1: Vad gjorde du under 2016 som du inte gjort tidigare?
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år?
3: Fick någon närstående till dig barn?
9: Vad var ditt största misslyckande?
17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare?
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?
21: Blev du kär under 2016?
22: Vad var ditt favorit-tvprogram?
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året?
24: Vad var den bästa boken du läste?
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2016?
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet?
32: Vilken kändis tyckte du mest om?
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2016.
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
Gjorde inte en hel massa nya coola grejer i år, faktiskt. Såg massa band live som jag aldrig sett innan, började plugga och besökte brittiska platser som inte var London. Så rätt najs, ändå, faktiskt.
Okej men HUR GULLIGT är inte Bristol though???
Hade samma vaga nyårslöfte som alltid - aka att "göra året så bra som jag kan". Det är perfekt, since ingen direkt kan motbevisa huruvida man lyckats eller inte. Ska göra samma försök det här året. Har ju funkat rätt bra hittills, menar jag. Övervägde även förra året att färga håret grönt men slutade med att jag blev pastellrosa istället, så kanske får föra över grönt hår-planerna till nästa år istället.
Min andra halva, min bästa människa, the Sherlock to my Watson, är mamma sedan i januari och ingen del av mig är riktigt redo att ta in den här informationen fortfarande. Isabel är cirka världens sötaste dock, so it's okay. Overkligt, men fint.
4: Dog någon närstående till dig?
5: Vilka länder besökte du?
6: Vad skulle du vilja ha under 2017 som du inte fick under 2016?
Jag........tror inte det....? Om någon gjorde det så var det antingen någon långväga släkting eller så är jag bara världens värsta människa och har helt förträngt traumat.
2016 var ett väldigt intense år och jag höll mig faktiskt mest på hemmaplan, så Storbritannien, Sverige och Köpenhamns flygplats, basically. Om någon vill donera en resekassa till en stackars behövande, så let me know.
EN PUBLICERAD BOK FÖR I SWEAR TO EVERY GOD OM JAG INTE FÅR UPPFYLLA DET HÄR LIVSMÅLET SNART BLIR JAG TOKIG. Någon sorts riktning i livet hade inte heller varit helt fel, ärligt talat.
7: Vilket/vilka datum från 2016 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
8: Vad var din största prestation under året?
Har alltid varit allmänt dålig på att minnas datum, men händelser som alltid kommer ha en hedersplats i mitt huvud från året inkluderar mitt första Marianas Trench-gig, dagen jag och Nat blev vänner på en liten shady mexicansk restaurang, dagen Malin smsade mig och sa att hon blivit mamma till en dotter, helgen jag och Josh spenderade i Bristol med att dricka öl på båtar och omdefiniera vår vänskap en smula, dagen min kusin gifte sig, och dagen jag fick mejlet från ett förlag att de ville publicera min bok, förmodligen. Och mitt första bad med en Lush-badbomb. Definitivt. Life changing stuff, that.
Fick ett mejl från ett faktiskt riktigt förlag som genuint gillade Dimidium och tog mig ett litet bekräftelsesteg närmare min största livsdröm. Tror det var ett av de allra största, to be honest. Har även blivit ganska mycket bättre på mitt jobb, och även fast det egentligen inte är ett så väldigt svårt jobb så är det ändå en viktig prestation i min lilla värld och värt att uppskatta likväl tycker jag nog.
Är det väldigt cheesy om jag säger något i stil med att "inte tro på mig själv"? Förmodligen. But still. Går igenom någon konstig sorts ny identitetskris för tillfället och har inte alls gett mig själv så mycket credd och förtroende som jag faktiskt nog skulle förtjänat ibland. Trodde man slapp sånt här efter man tagit sig ur högstadiet. Vafan. Har varit katastrofalt dålig på att få ihop vettiga matvanor också, men det har ju varit ett återkommande problem hela mitt vuxna liv så det räknas knappt.
10: Vad du sjuk eller skadad?
Hade några förkylningar här och var och hade lite ont i ryggen ett tag efter att jag lekt surfbräda på en fest en gång (lång historia), men i övrigt har jag varit rätt okej, tror jag (vilket med tanke på min generella diet och livsstil verkligen är helt 100% oförtjänt men ändå).
11: Vad var den bästa saken du köpte?
Den blommiga secondhandklänningen Juni övertalade mig att köpa när vi var på Beyond Retro i mars och som var början på utvecklingen av min subtila ändring av klädstil. Har även införskaffat i en väldigt fin Mighty Boosh-bok och ett fint Mighty Boosh-skal, och är allmänt nöjd av införskaffningen av vårt hushållsrådjur Daniel samt den lilla BMO-plushien som jag egentligen köpte till Josh i födelsedagspresent men more or less adopterat själv at this point.
12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira?
Life changing outfit, honestly. 10/10.
Vår actual son och allas vår högsta kärlek, Daniel the deer.
Massvis med grejer. Oftast småsaker, såna som man inte tänker på i efterhand eller bryr sig om att skriva ner. Saker som att Juni alltid smsar när hon ser att jag skrivt ledsna tweets bara för att kolla så att jag är okej fast hon är i ett annat land och egentligen inte kan göra något, att Josh aldrig vet hur han ska trösta när jag är ledsen men alltid lagar mat och säger dåliga skämt istället, att Nat införde att ge oss godnattpussar varje kväll och hur hon ibland bara påminner oss om att hon älskar oss även fast inget speciellt har hänt, att Marion samlade alla mina favoritmänniskor till min födelsedag, att mina kollegor alltid gör mitt jobb så mycket bättre, enklare och roligare bara genom att vara allmänt A+ människor, att mina föräldrar konstant ger mig villkorslös uppmuntran oavsett vad jag väljer att göra med mitt liv, och så vidare. Så många småsaker, som alla adderas upp till så himla mycket. Ah.
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?
Förutom the casual catcalling och lite generella trakasserier från kunder på jobbet så har det varit rätt lugnt med hemskheter i år, faktiskt. Kanske för att jag mer eller mindre givit upp på att interagera med främmande män och alltid har hörlurar på mig när jag går utomhus, men ändå. Vad gör man inte. Skulle väl vara hur alla världens politiker verkar gå samman för att göra allas liv så sämst som möjligt. Det var rätt upprörande.
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2016?
Till samma saker som den gått till hela tiden jag bott i London: till på tok för många konsertbiljetter, öl, biobiljetter, hyra, flanellskjortor och konstiga små pryttlar från TGR, typ.
Har redan spenderat alldeles för mycket pengar på det här stället, och tror inte nästa år kommer bli mycket bättre, direkt.
Var supertaggad inför att se Panic! At The Disco i januari (well worth the wait, too - de är så orimligt jävla bra live), och nyss nämnda Marianas Trench. Var taggad varje gång jag fick åka hem till Sverige och gosa med katter och träffa min familj, var taggad inför Bristolresan och Nats inflyttning, bokpubliceringsmöjligheter och allt annat fint som jag redan nämnt i typ varenda fråga. Variation is not one of my strengths. Soz.
2016 har varit väldigt set to music i allmänhet, men den här tar nog hem titeln i slutändan trots allt. Tror aldrig jag kommer kunna lyssna på den här utan att direkt transporteras till när jag och Josh var i Bristol och låg i en hög på Atlas' soffa mitt i natten efter flera flaskor vin och skreksjöng med i den eller gick in till stan och turades om att sjunga varannan strof eller hoppade runt på en svettig klubb någonstans och tävlade i vem som kunde sjunga "with a little daring do, I'll fall in love with you" högst. Den har varit en sånt allmänt soundtrack to good times hela året. Älskar't.
17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?
a) Det har varit något av en emotionell rollercoaster of a year med närapå pubertala emotionella humörsvängningar all over the place, men på det stora hela är jag definitivt lyckligare. Så lycklig att det nästan skrämmer mig, ibland.
b) Med tanke på att min diet varit apokalyptisk på sätt den aldrig varit förr och jag glömt bort måltider all over the place så skulle det väl kännas som en rätt logisk konsekvens att jag blivit smalare, och tror jag gått ner en del sen jag vägde mig sist. Lägger inte så mycket värde i det där längre, dock. Perks med att aldrig ha brytt sig om att skaffa en badrumsvåg i lägenheten, antar jag.
c) Har till och med fått löneförhöjning flera gånger det här året och är ÄNDÅ fattigare än någonsin tidigare. Är så himla dålig på att vara en vuxen ansvarstagande individ alltså. Jösses.
Det är världens största klyscha, men önskar att jag berättat för folk hur mycket jag tycker om dem oftare. Jag tänker tanken så himla ofta att det inte känns mer än rimligt att jag skulle faktiskt säga det till dem också. Kan inte garantera att jag kommer bli bättre tills nästa år, men ska i alla fall försöka. Önskar även att jag hade haft pengar nog att kunna resa mer - både hem till Sverige och till andra ställen, och så önskar jag att min hjärna kunde sluta vara en sån emotionellt kaosartad plats och bara ta det lite lugnt och leave me be ibland.
Precis som jag skrev förra året så borde jag väl förmodligen spenderat mindre pengar i allmänhet. Hade kanske inte NÖDVÄNDIGTVIS behövt spendera så himla mycket tid i olika diverse pubhörn med overprized öl eller i allehanda £20-moshpits någonstans, men also så har båda de situationerna varit grunden till många av årets allmänna höjdpunkter, så you know what JAG TÄNKER MINSANN INTE SLUTA FÖR DET. WOOOO LA DOLCE VITA
20: Hur spenderade du julafton?
Blev medbjuden till Suffolk för att spendera tre hypermysiga dagar i Joshs föräldrahem tillsammans med hela hans familj. Fick massa fina julklappar, drack på tok för mycket, åt massa god mat och ville knappt åka hem när julen väl var över. 10/10 would festive again.
Därom tvistar di lärde, som mormor skulle säga. Har väl mer upptäckt att det är väldigt svårt att avgöra när man älskat någon så länge och så fundamentalt att "kär" känns som ett alldeles för litet ord. Den här låten var ju dock å andra sidan genuint en av mina mest spelade låtar på hela året, så ja. Make of that what you will.
The Mighty Boosh, The Young Ones, Skins, Danger Five, Torchwood och Community. Och så Dirk Gently's Holistic Detective Agency, som kom in som en allmän överraskning i december och överväldigade både mig och Josh med hur intensivt vi älskade den omedelbart.
(Vet ju egentligen att jag hade velat döda Dirk Gently om han funnits i mitt liv i verkligheten men samtidigt är han ju en söt witty britt med fina kläder och jag vill very much marry him ändå............hmmm knivigt detta)
(Alla koreanska pojkbandsdraman jag och Josh konsumerat under året räknas inte in här även fast de också varit some pretty life changing experiences, just FYI).
Tror väl det mest är politiker som jag inte fått upp ögonen för förra året och som sedan dess gjort sitt bästa för att fucka upp hela världen och allt jag bryr mig om, så typ Donald Trump och (Actual Satan) Theresa May, antar jag. Good stuff.
Alltid.
(Var dock även ett stort fan av Welcome To Night Vale av Joseph Fink och Jeffrey Cranor, All My Friends Are Superheroes av Andrew Kaufman, More Than This av Patrick Ness, Allt Det Där Jag Sa Till Dig Var Sant av Amanda Svensson, Grief Is The Thing With Feathers av Max Porter och Milk and Honey av Rupi Kaur så there's also that)
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
26: Vad ville du ha och fick?
27: Vad ville du ha men inte fick?
28: Vad var din favoritfilm i år?
Har lyssnat på dem sen typ 2010, men min kärlek till SWMRS återupplivades en hel del under 2016 och är numera en av mina generella favoritgrejer i hela universum (LYSSNA PÅ SWMRS OKEJ DE ÄR THE ACTUAL LOVES OF MY LIFE ALLT DE GÖR ÄR VÄRLDENS BÄSTA).
(SWMRS aka en actual blessing from our actual god allvarligt)
Fastnade även en hel del för poppunk-mysiga The Dollyrots, mina nya punkrockiga faves Dead!, världens mysindie BØRNS, och The Spook School (som är historiens gulligaste bandnamn, för övrigt), och har spelat PWR BTTM's Ugly Cherries-album på ändlös repeat för att det är ett sånt allmänt mästerverk.
(PWR BTTM är så glittriga och magiska och jag älskar dem)
I övrigt har Josh också jobbat hårt under året för att sälja in mig på hans favoritmusik, så tack vare hans hjärntvättningsskills (och vår alldeles för lika smak om det mesta och det faktum att han sjungit dem i duschen varenda morgon) har jag under året dedikerat allt större del av mina spellistor åt band som The Correspondents (som jag både hunnit bli ett fan av och sett live två gånger bara under det här året get on my level alltså), The Broken Family Band, Childish Gambino (för att allting Donald Glover gör är oresonligt flawless och jag är arg) och The Cat Empire. Pretty solid soundtrack right there, tycker jag nog.
DET HÄR.
Har skrivit in "se Marianas Trench live" på årsdrömmar-sektionen i den här listan i bokstavliga ÅRATAL, och så, det här året, fick jag till sist andas samma luft som Josh Ramsay på en pytteliten klubb en kvart från mitt hus och dansa livet ur mig till All To Myself och det var så galet värt väntan. Ah.
EN PUBLICERAD BOK I SWEAR TO GOD JUST LET ME TAKE THIS FUCKING THING OF THIS FUCKING LIST NÅGON JÄKLA GÅNG HERREJÖSSES.
Vill åka tillbaka i tiden så att jag kan se Swiss Army Man för första gången igen för den filmen var helt jävla ORESONLIGT FLAWLESS och jag trodde aldrig jag skulle känna så här mycket känslor inför en vänskap mellan en galen skeppsbruten kille och ett pruttande lik but HERE WE ARE.
29: Nämn (en) sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
De här människorna, mest. När jag i början av året till sist gav in och insåg att jag inte kunde lämna London som planerat berodde det till väldigt stor del på dem, och en stor del till varför den här staden gör mig så oresonligt lycklig fortfarande beror på dem också. På att jag inte kunde eller ville föreställa mig en verklighet där jag inte fick höra Marion kalla mig hennes "little beeeeeean" med sin superfranska brytning varje gång jag ser henne eller ramla hem efter en lång dålig dag och bara behöva se att ljuset är tänt i Joshs rum för att må bättre igen eller att sitta på Nats sovrumsgolv, dricka rom och sjunga eurotrash alldeles för högt och glömma precis allt som är hemskt i världen. Är så oresonligt mushy cheesily fond av de här människorna. Bästa delen av 2016, helt klart.
En väldigt lyckad secondhandshoppingtripp tillsammans med Juni i mars någon gång introducerade mig till långa klänningar och för stora flanellskjortor och numera är jag mitt uppe i att försöka få tillbaka 90's grunge på alla sätt jag kan. Will på jobbet beskriver mig konstant som "the grunge sidekick in a 90's high school tv show", vilket känns som ett livsmål rent allmänt.
Det faktiska svaret är främst min familj, Marion, Nat och Josh och Klanen, som fått fungera som mitt första responseteam närhelst jag krisat, men andra bra metoder jag också upptäckt är att lyssna på roliga podcasts, skriva hyperangsty poesi till skolan och ta en massa bad i svindyra Lush-produkter. Höjden av selfcare, ju.
Det här ändras väldigt sällan. The actual loves of my life är fortfarande Lzzy Hale och Noel Fielding. Känns som om det kommer bli svårt för någon att någonsin lyckas knuffa bort dem från toppen. Har dock varit väldigt såld på SWMRS, både som musiker och personligheter på sistone, så de förtjänar ett honorable mention, ändå.
My beautiful loves som gör bra musik, är uttalade engagerade feminister, är hysteriskt roliga och har världens mysigaste fanbas. Love 'em.
Har varit ett sånt hyperpolitiskt år och jag har mest varit arg och upprörd och ledsen över alltihop, mest. Har brytt mig mest om feminism rent i allmänhet as per usual, men har mest suttit med ansiktet i händerna över den senaste världsförstörande politiska katastrofen på listan. Tack för alla dessa gåvor, 2016. Ta tillbaka Trump och May och Åkesson och Farage nu, tack. I am very tired.
34: Vem saknade du?
Har haft en allmän abstinens efter husdjur i allmänhet det här året, men det här är ju egentligen inte någon svår fråga när alla ens bästa människor konstant befinner sig i två olika länder och det alltid finns någon man saknar. Alla mina Sverigemänniskor, är väl det enkla svaret.
Finaste människor.
Den här läxan återkommer, eftersom det verkar som jag är rätt dålig på att faktiskt lära mig den, men det faktum att jag förtjänar att ha fina människor i mitt liv och att alla jag älskar förmodligen inte kommer get up and leave me helt plötsligt var en viktig en. Lärde mig väl en hel del om mina egna brister, och att det måste få vara okej för mig att vara lite sämst ibland, och att jag inte förtjänar mindre bra saker bara för att jag inte är bäst på precis allting hela tiden. Folk älskar mig ändå, och det är precis så det ska vara.
"This be a declaration
Written about my friends
It's engraved into this song
So they know I'm not forgetting them
See maybe if the world contained
More people like these
Then the news would not be telling me
About all this warfare endlessly"
Written about my friends
It's engraved into this song
So they know I'm not forgetting them
See maybe if the world contained
More people like these
Then the news would not be telling me
About all this warfare endlessly"
2016 har rent internationellt varit en sån jävla shitshow på så många olika plan och på så många olika sätt - från en massa döda ikoniska kändisar till fucking Brexit och fucking Trump och fucking SD och allt däremellan, och jag tror att en av de starkaste anledningarna till att jag nog ändå inte kommer se tillbaka på 2016 som ett dåligt år för mig personligen är för att jag genom alla dessa jävla grejer var konstant omringad av människor som tagit hand om mig och gjort mig glad och kunnat lugna ner även de värsta ångestpeakarna bara med sin generella närvaro. Världen behöver fler människor som de jag har lyckats få inkludera i mitt liv, och hade den bara haft det hade världen nog rent generellt varit mycket better off. Insåg att detta var sant redan när jag såg The Cat Empire live i våras och Josh svepte in mig i världens björnkram i folkhavet så fort den här strofen började spelas. Blir ju inte mycket mer uppenbart än så. Bra sagt, Cat Empire. Good work.