[Bild: Louvren, Paris]
Misstänkte att jag skulle bli hooked på BØRNS efter de öppnade för Halsey, men herrejistanes väntade mig inte att det skulle bli såhär illa. Har lyssnat mer eller mindre oavbrutet på den här låten sedan i tisdags. Så bra. SÅ BRA.
Hej hej! Har varit en rätt eventfull men väldigt trevlig dag idag. Har bara imorgon kvar att jobba innan jag har en dag ledigt, och det ska ärligt talat bli så galet skönt (även fast jag är uppbokad största delen av söndagen också men shhhh). Har varit en väldigt späckad vecka, det här.
Hade i vilket fall öppningsskiftet i Golders Green idag, och var ett hårsmån från att försova mig men vaknade av Josh som sjöng i duschen (som han gör varje morgon men det här var första gången det faktiskt var till användning) och insåg att jag skulle ge mig av om en kvart och kastade på mig kläder och målade halvtaskiga eyelinervingar och slängde i mig lite flingor innan jag hoppade på tunnelbanan till jobbet.
Eftersom jag skulle jobba i Golders Green väntade jag mig en allmänt chill dag, eftersom det är något av den affärens signum, men icke. Var fullt ös medvetslös så fort jag öppnade dörrarna - vi hade kvar en pall av leveransen Steve kom och levererade igår inne på lagret, och direkt när jag öppnade dök det upp ännu en pall, som jag knappt hunnit börja på innan ännu en leverans dök upp (inte en hel pall visserligen, men åtminstone en halv).
Fick ut borden där någonstans och var knee deep i leveranser och invoices när Lauri dök upp (som tekniskt sett fortfarande är sjuk men var tvungen att dyka upp eftersom halva företaget är dödssjukt i olika sjukdomar och det fanns 0 ersättare). Spenderade resten av dagen med att göra leveranser och hjälpa kunder huller om buller (var dessutom en ovanligt busy dag rent affärsmässigt också - enda gången man inte har tid med kunder så dyker de upp överallt varför är det alltid såhär). Hann klart de två leveranserna som kom idag innan dagen var slut, och slutade jobbet vid sexdraget och lämnade Lauri i en allmänt katastrofartad affär med en tredje pall helt orörd som han och Krisztina får roa sig med imorrn.
Kom hem till Camden, och spenderade en liten stund med att svänga inom Boots och införskaffa mer eyeliner och deo, och sedan fick jag ett sms från Marion och styrde stegen mot Camden's Weatherspoon's (som basically är en pubkedja med varierande kvalité men som oftast har god mat och billig öl och därför är A-OK in my book). Beställde en Guiness (har verkligen snöat in på dem på sistone men åh första sippen av det där krämiga skummet är ju helt oslagbart ändå) och snart därefter kvällsmat i form av en pulled pork burger och lökringar (som jag dessutom fick en pint gratis på köpet med hell yeah). Marion beställde en pulled pork hot dog (aka en aslång varmkorv helt täckt i cheddar och pulled pork och som såg helt fantastisk ut).
Frossade i vår (helt goddamn utsökta) mat och diskuterade livet, framtiden och relationer och planerade alla rooftop parties vi ska ha hemma hos Marion när det börjar bli varmare och mindes alla tidigare festligheter vi upplevt tillsammans (Marion festar ordentligt en gång var tredje månad och undrade vad vi skulle göra i april när det är dags nästa gång och jag föreslog pub crawl och hon tyckte det var en bra idé i ungefär två sekunder innan hon mindes vad våra tidigare pub crawl alltid slutat i (när vi väl festar går vi all out kan man väl säga) och bara "NO MORE PUB CRAWLS. EVER." hehehe good times). Uppdaterade varandra på våra liv i allmänhet och tog varsin drink till efterrätt (jag tog en pina colada eftersom 1. jag älskar dem, och 2. de var på extrapris - Marion tog en äppeljuice eftersom hon är så jäkla duktig hela tiden), och babblade om högt och lågt medan vi turades om att klaga över hur proppmätta vi var.
Framemot elvadraget påmindes jag om att jag har ett tidigt skift imorrn och Marion skulle träffa sin crush, så vi lämnade Weatherspoon's och gick inom en sväng på Sainsbury's eftersom Marion behövde handla lite grejer, och vi var så jäkla proppmätta att vi knappt kunde fungera. Kan genuint inte minnas senaste gången jag var så totalt obegripligt asmätt. Kunde knappt gå. Vi var allmänt fnissiga och asgarvade till och från genom hela upplevelsen, och så till sist hade vi tagit oss ut från affären, sa hejdå på busshållplatsen och så släpade jag min stenmätta stackars kropp hem till lägenheten där jag föll ihop i sängen som en säck potatis och halvsov direkt. Hade glömt bort vad överätning gör med en, alltså.
När Josh dök upp i mitt rum någon halvtimme senare väckte han mig nästan (var inte helt sovande men det var fan inte långt ifrån alltså). Har dock inte hunnit med så mycket kvalitétstid med honom på sistone (eller, well, det har jag eftersom jag träffat honom more or less varenda dag men det är lite för att vara oss ok), så jag pallrade mig in till hans rum, fortfarande i en liten halvvinglig röra av mättnad och lite för många drinkar, och vi tittade på hysteriskt roliga Let's Plays och skrattade så vi grät, och spenderade sedan resten av kvällen med att titta på Arrested Development.
Såg klart på säsong 3 (precis när jag trodde att den serien omöjligt kunde inkludera mer incest så gör den precis det alltså jag upphör aldrig att bli överraskad), och fortsatte sedan på säsong fyra (som spelades in nästan tio år efter säsong 3 slutade så det var allmänt askonstigt att se alla bli dramatiskt mycket äldre bara mellan två avsnitt haha). Säsong fyra är helt awesome än så länge - det finns drösvis med referenser till gamla avsnitt och allt är utformad som en enda lång sorts epilog och George Michael är fortfarande den enda goda karaktären och förtjänar fortfarande all the good things och jag vill fortfarande vira in honom i filtar och skydda honom från världens ondska. Säsong 4 verkar dessutom ha flyttat seriens "bisarrt tungt fokus"-kategori från incest till strutsar, vilket är............intressant? (Det har varit med en struts i vartenda avsnitt än så länge. VARTENDA. AVSNITT.). Jag förstår väldigt lite men är oerhört underhållen, som vanligt. Lite allmänt depp att vi är på sista säsongen nu, dock. Vadfan ska vi ta oss till härefter, liksom.
Kom nog åtminstone halvvägs genom säsongen innan jag insåg att klockan var på tok för sen och så sa vi godnatt och jag gjorde mig i ordning och gick och la mig. Imorgon väntar ett öppningsskift i Waterloo, och sedan min enda lediga kväll på hela veckan. Ser genuint fram emot att få hinna slänga in en tvätt. Det är på den nivån nu, alltså.
Nu, däremot, ska jag sova och försöka hålla antalet sömntimmar över fyratimmarsstrecket åtminstone. Pray for me.