Min sista dag på den mest intense veckan på länge är till sist till ända, och jag ligger för tillfället nerbäddad i sängen och ska alldeles strax somna till min bästa Ross Noble-show (aka Headspace Cowboy som är så jävla rolig att jag gråtskrattar varannan minut trots att jag sett den säkert 10 gånger). Imorgon är jag ledig och ska inte träffa Marion och gänget förrän klockan sju, så jag kan ta ordentlig sovmorgon och bara komma ikapp mig själv lite.

 

Var otroligt tungt att vakna imorse - fick ungefär lika många (eller snarare få) sömntimmar som jag brukar, men förmodligen hade veckans späckade schema tagit ut sin rätt och jag var helt jäkla slutkörd hela dagen. Den där känslan man har när man vaknar astidigt för att gå upp och göra något - den där grumliga grusiga känslan i ögonen och segheten i kroppen och hela grejen, y'know? Så kände jag mig more or less hela dagen. Som om jag precis vaknat. Var helt förstörd.

 

Jobbade i alla fall öppningsskiftet i Waterloo och hade förutom min överväldigande trötthet ett rätt bra skift - jag gjorde leveranser och visste de flesta priserna trots att det inte fanns någon prislista och kände mig ändå ganska hjälpsam och produktiv, which was nice. Jag jobbade med Olga - som alltid är lika najs att umgås med alltså önskar jag var lite mer som henne alltså - och vi diskuterade böcker och familjen och lägenheter och livet och allt däremellan och det var very nice indeed. Åt lunch i form av en macka stående bakom disken, och fick till sist sluta jättetidigt, kämpade mot medvetslösheten hela bussresan hem, och kom tillbaka till Camden medan det fortfarande var ljust ute. Så himla najs.

 

Stannade inom Sainsbury's på vägen hem och inhandlade nödvändigheter såsom mjölk, en ny blomma till mitt rum och en burk sprutgrädde (som stått på min "saker-jag-ska-köpa-av-ingen-goddamn-anledning"-lista sedan jag flyttade hemifrån. Kom hem och dumpade grejerna (blomman blev jättefin och jag kunde därmed äntligen slänga ut den gamla döda som stod där innan). Därefter gjorde jag varm choklad och invigde sprutgrädden till max. Trökade ner så mycket grädde som det bara fick plats ovanpå chokladen, och drack den medan jag läste ikapp bloggar. Det var hur utsökt som helst, så varm choklad och grädde är från och med nu stapelvara i det här huset.

 

Tog en dusch medan jag värmde kvällsmaten i ugnen (vet inte varför det får mig att känna mig så himla vuxen och i kontroll när jag lyckas ta en dusch medan mat tillagas? Värmde bokstavligen bara chicken nuggets i ugnen och tog en dusch på 10 minuter men ändå kände jag mig alldeles Wholesome. Vem vet, alltså), åt kvällsmat och Skypade sedan hem till mamma och pappa en timme eller så och catchade upp på det senaste (har inte pratat med dem på evigheter nu så det var najs att återse dem igen), och that's about it. Både Michael och Josh är ute och firar lördagkväll som de innehavare av normala jobb de är, så jag har huset för mig själv och har mest utnyttjat detta faktum till att skratta okontrollerat till Ross Noble, sjunga med i De Staat-låtar lite för högt och ha begränsat antal kläder på mig. Det är livet på en pinne, det.

 

Nu ska jag återvända till min actual fave Ross Noble och bli lite lycklig i själen över att jag om bara lite över 200 dagar kommer få sitta i precis en sådan publik och gråtskratta över honom i verkligheten. I'm excited.