Hej igen! Ska försöka att inte dra ut på det här inlägget för mycket, för det har varit en lång dag och jag har fått alldeles för lite sömn och har ännu ett öppningsskift imorrn och är mer än redo att falla medvetslös ner ungefär omedelbart.

Har varit en bra dag, om än intense när man inte sovit mer än fyra timmar (fyra timmar och tio minuter mer exakt, enligt min sovapp) tack vare att man som den idiot man är satt och inredde en jäkla källare till världens bisarraste grupp simmar igår tills mitt i natten. Prioriteringarna är tydliga här, vet ni.

Anyhow. Vaknade tidigt som fan lite allmänt förvirrad och trött, och hade ångest framför spegeln en stund eftersom jag tvättade mina jeans igår och de fortfarande inte var torra och tvingade mig att ha kjol fast jag inte var på humör. Dagens i-landsproblem, alltså.

 

Gick hemifrån med löjligt mycket tid till godo eftersom det varit så mycket krabb med att ta sig till Holborn, och tog mig ändå dit med typ 0 tid till godo. Alltså man får ju spader för mindre. Hade en sån där najs men intensiv och uttröttande dag där jag hade saker att göra precis hela dagen från morgon till kväll -. när jag dök upp på morgonen sa Christele "jag har ett jätteroligt arbete till dig", och pekade mot vår ganska gedigna klassikeravdelning och bara "vi ska höja priset på klassikerna till £2.99 så du måste ta bort alla gamla prislappar och prismärka dem igen". Den hyllan innehåller säkert minst 500-600 böcker, minst (gjorde ett snabbt överslag när jag var klar), och på varenda enskild bok skulle jag först pillla bort prislappen och sen prismärka igen. Inget hårt jobb, direkt (även fast min tumme seriöst gjorde ont när jag var klar för att jag pillat bort så många lappar), men likväl ett stort sådant, och när man spenderar en hel dag hyperfokuserad på en enda uppgift så blir hjärnan lätt lite hejsansvejsan. Började med det vid typ halvtiodraget på morgonen, och jobbade med undantag för lunchen konstant med att omprisa resten av dagen. Gjorde klart den sista boken bokstavligen fem minuter innan jag slutade, och hoppade på bussen hem med lite lagom huvudvärk och var allmät körd.

 

Hade dock mer planer för kvällen, så det var bara att köra vidare rätt in i kaklet. Åkte hemom lägenheten ett par timmar och åt lite, bytte om, och hängde med Josh en stund (oavsett hur upptagna vi båda är lyckas vi ändå oftast passa in lite kvalitétstid tillsammans så gott som varje dag det är fan nästan skickligt) innan jag var tvungen att slita mig från hans som vanligt ganska oframgångsrika försök att spela GTA och hoppa på tunnelbanan ut till Highgate för resten av dagens aktiviteter.

 

Mötte upp Oli och hans kompisar i en av hans kompisars lägenhet (lägenheten var för övrigt världens goals alltså - den var precis lagom liten utan att kännas för liten och hade en öppen spis och var inredd med massa småsaker utplacerade lite överallt - en blomkruka stående på några enorma förstärkare, en bokhylla fullproppad av LP-skivor, handmålade tavlor, små statyer av ugglor jämte några tomma flaskor med halvbrunna ljus i... Den sortens grejer. Älskar fan sånt. När jag har hittat en bostad jag vet att jag ska stanna lite längre i är det precis så jag vill inreda den också. Cluttered utan att vara stökigt, liksom. Bara så att folk som går husesyn stannar i timtal i varje rum bara för att det finns så mycket intressant att titta på.)

Vad som började som en jam session med Oli och hans band utvecklades ganska snabbt till något slags houseparty när fler och fler folk anslöt sig - rätt många som jag redan träffade på inflyttningsfesten häromveckan, och några nya också. Alla sjöng gamla blueslåtar och drack whisky och det var bara en allmänt bra vibb i hela sällskapet. Oli har verkligen ypperlig smak när det kommer till att välja umgänge, alltså (och det säger jag inte bara för att han gillar att umgås med mig faktiskt). Alla hans kompisar är så himla laid back och talangfulla och roliga, (precis som han), så det är alltid väldigt trevligt att hänga med dem.

 

Faktum kvarstod dock att jag har öppningsskiftet i Camden imorrn och därutöver var helt utmattad (något whiskyn definitivt inte hjälpte till med att förbättra), så framemot midnatt någon gång följde Oli mig till tunnelbanan, gjorde upp planer för vårt Valentine's Day-firande (som probably inte kommer äga rum den 14:e eftersom jag jobbar + lovat mina kära singelvänner att gå och se Deadpool, men vi ska antingen ha det imorrn eller på söndag kväll eller i veckan någon gång, så det blir nog fint i slutändan ändå tror jag nog) och sa hejdå och så åkte jag hem till Camden igen. Ligger nu nerbäddad i min säng och försöker återfå någon sorts kroppsvärme efter hur jäkla iskallt det var ute, och ska alldeles strax sova. Ah, som jag har längtat, alltså.