Come on let me hold you, touch you, feel you, kiss you, taste you, all night, always

[Bild: Regent's Canal, London]
 
Hej igen! Idag har känts som en lång dag, av någon anledning, även fast inte så mycket direkt har hänt. Har inte ens varit speciellt uttråkad (vilket ju oftast brukar vara anledningen när en dag känns lång). Vem vet. Dagen är oavsett över nu, och här kommer, som alltid, en recap.
Jobbade i Waterloo tillsammans med Liam, och hade en allmänt chill dag. Jag skrev klart ännu en liten novell (som är lite spretig men söt ändå och jag är rätt nöjd med den på det stora hela faktiskt), och jag och Liam hjälptes åt med en leverans med klassiker (true teamwork alltså) och diskuterade hur Liam hade fantiserat om att flyga ett jumbojet och vara USA's president och blivit alldeles överväldigad av bara tanken (jag erbjöd mig att ta över presidentfantasin så han inte behövde ha så mycket på gång samtidigt men det ville han inte så jag fick föreställa mig att jag var Norges kung istället vilket tbh nog är ett lättare gig oavsett), och huruvida jag skulle bli en bra regent eller inte (jag hade flanellskjorta på mig och Liam menade att det var det ultimata tecknet på att jag skulle bli en utmärkt regent så there you got it folks).
 
Berättade om hur Dimidium kanske ska bli utgiven och han blev alldeles till sig och jag fick en hel massa high fives (alltså Liam är ju fan guld ändå bless his entire soul), och fick gå hem framemot eftermiddagen när leveransen var klar. Tog bussen hem och kom hem till en tom lägenhet för första gången på hur länge som helst, vilket nästan kändes lite konstigt nu när det varit konstant liv och rörelse runtikring i en månad i sträck. Utnyttjade tiden till att lyssna på musik och skriva lite mer på Marions födelsedagspresent tills Josh kom hem från jobbet och genast studsade in i mitt rum (hej jag bor med en mänsklig golden retriever) och frågade vad det sista jag skrivit var (since jag översatte från svenska till engelska och han inte kunde läsa det svenska dokumentet), och hade därefter vårt vanliga tjabb om huruvida svenska är ett påhittat språk eller inte (tänk vilken chock han kommer få när jag till sist får med honom till Sverige alltså kommer ju vara som att presentera honom för en enhörning för fasiken), innan vi blev distraherade av det faktum att det droppade vatten från taket (rakt ner på elskåpet vilket ju kändes......... stabilt).
Josh (som alltid ska ta på sig att fixa grejer när de är trasiga härhemma även fast han egentligen inte direkt vet hur man gör bless him) kollade runt på det hela lite och efter att ha pratat med folket som bor i lägenheten ovanför oss fick han reda på att vattnet kom för att de fått översvämning på övervåningen och det droppade ner till oss (hej brittiskt husbygge är helt fantastiskt bristfällig let's not think too much about it). La handdukar runt skåpet tills de stoppat översvämningen på övervåningen, och skrattade lite åt hela situationen för herrejissus det här huset är ju rätt ridiculous när allt kommer omkring.
 
Någonstans därefter kom Marion hem efter att ha spenderat sin lediga dag på lägenhetsvisningar och på gymmet, och med sig hade hon nyheterna att hon hittat en lägenhet!!! Visserligen måste hon dela sovrum med någon annan kille och den ligger i Bermondsey (aka typ 40 minuter från min lägenhet istället för typ femton som det var när hon var i Holloway), men det var billigt och asnära hennes jobb och hade typ alla grejer hon ville ha och åh jag hoppas verkligen att ingenting falls through i sista sekunden nu för en månad som hemlös har slitit så himla mycket på henne och hon förtjänar sitt eget place nu till sist efter att ha tagit sig igenom eldprovet som varit juli. Om allt går som det ska flyttar hon in på måndag. Åh. Håller tummarna stenhårt för att allt ska gå bra. (Både för att hon förtjänar det och för att, y'know, hela "en månads hemlöshet"-grejen slitit en del på mig också tbh).
 
Jag renskrev lite på novellen jag skrev under dagen, och Josh lagade kvällsmat till mig i form av mexicansk lasagne (som basically var chili, tortilla, sourcream och ost mellan mjukt tacobröd) som var helt oresonlig asgod (även fast jag bara lyckades smälla i mig halva since jag vant mig av vid att äta stora portioner av grejer numera). Marion skypade hem till en av sina franska kompisar, och jag tog tillfället i akt och hängde på Joshs rum. Vi läste jobbiga Youtubekommentarer och spenderade större delen av kvällen med att spela GTA V tillsammans med en av Joshs D&D-kompisar över Skype.
 
Jag spelade lite i single player efter vi sagt hejdå till Joshs kompis och Josh hittade en asliten bil åt mig (har snöat in på att bara köra pyttesmå bilar i GTA för de är bara SO MUCH FUN JU) och jag körde hejvilt genom bergen och kraschade in i cirka allting och vi skrattade båda så vi grät (jag hade slagit min bil halvt sönder och samman genom att volta över en bergspassage, startat ett slagsmål mitt i gatan som slutade i att jag körde över alla mina fiender med min pyttebil, och jag uppmuntrade min bil att orka uppför backar genom att kalla den this poor man och jagade efter traktorer och rådjur och skrek HELLO BIG FAN I LOVE YOUR WORK och Josh bara satt i soffan och kved alltså jag vet inte vem jag blir när jag spelar GTA men jag älskar det). När jag dött x antal gånger gick vi över till att se på ännu ett avsnitt av Skins (utnämnde det avsnittet till min favorit since Tony spenderade hela avsnittet med att 1. lida, och 2. bli slagen i nyllet flera gånger vilket var bra since han är VÄRLDENS VÄRSTA MÄNNISKA OCH JAG VILL ATT HAN DÖR), och Josh playade ett avsnitt av Video Game High School som ingen av oss ju egentligen ville se på (since det är det värsta någon nånsin skapat), så vi gick och borstade tänderna istället och diskuterade vad vi skulle döpa våra förstfödda barn till. Vinnande förslag this far är "FlubGubBlubGub", "Brrrrrrgh", och "[coughing]". Känns stabilt.
 
Därefter bestämde vi att vi måste se Mad Max: Fury Road någon gång (since Josh fick reda på att jag inte sett den än och blev allmänt outraged), och sa till sist godnatt och pallrade oss i säng.
Bra dag, allt som allt. Håller mest ut de sista dagarna av juli så att augusti kan ta vid och jag kan börja ta itu med mitt liv igen, basically. Har varit en sån sjujäkla månad, alltså.
Imorrn ska jag i alla fall jobba stängningsskiftet i Islington, vilket jag väl känner mig lite sådär halvljummet taggad på (stängningsskiftet i Islington är cirka värsta skiftet jag har det TAR ALDRIG SLUT help), men Marion och Jev skulle i alla fall komma och hälsa på mig på jobbet eftersom de båda är lediga, så det är ju i alla fall något att se fram emot.
Tills dess - sömn! Yay!
Hörs imorrn!
Kommentera inlägget här: