Some would gasp some would cry as they wheeled us in by gurney, and we laughed about the time we fell

[Bild: Regent's Canal, London]
My Chemical Romance släpper gamla bortglömda låtar för att fira tio år sedan The Black Parade och här sitter jag med ett emohjärta som aldrig kommer komma över det här jäkla bandet. Åh.
 
Hej! Ber om ursäkt för min frånvaro ännu en gång. Var inte meningen den här gången heller, men när jag väl kom i säng igår var det nästan morgon och jag kände att det nog var vettigare att prioritera den lilla skärvan med sömn som fanns kvar innan jag skulle till jobbet än att försöka få ihop ett blogginlägg, så ja. Apologies. Nu försöker vi igen.
 
Gårdagen spenderade jag på stängningsskiftet i Islington, som faktiskt var bättre än jag väntat mig. Det var jättelugnt på jobbet och jag och Slawo pratade mest om lite allt möjligt och så spenderade jag en extra lång lunchrast med att äta världsgoda salted caramel cupcakes från Hummingbird Bakery tillsammans med Marion och Jev, vilket var hur mysigt som helst. Perfekt med en liten paus mitt i dagen för lite hangouts.
Jag gick tillbaka till jobbet och Jev och Marion gick iväg för att äta kvällsmat och hänga lite till, och jag spenderade kvällen med att plita lite mer på en ny novell, som för tillfället har det otroligt korta och behändiga namnet There is simply nothing worse than knowing how it ends (stulet direkt från Panic! At The Disco's Calendar bc den är en jam och I have no regrets), tills Marion dök upp på jobbet och höll mig sällskap en timme eller två innan det var dags att stänga.
 
Tog bussen hem och hängde i min säng ett tag innan Marion behövde sova och jag blev hungrig och gick ut och gjorde pb&j-smörgåsar och hade öppnat laptopen med intentionen att återvända och börja skriva dagens blogginlägg, men så hördes Joshs röst ropa "Moaaa I wanna watch Skins" från hans rum, och ja. Det är väl kanske inget större mysterium varför jag inte kom i säng förrän fyra på morgonen efter det. Det är problemet med att umgås med folk som har normala jobb och är lediga på helgerna - jag förtränger helt att jag jobbar i retail och fortfarande har ett jobb att kliva upp till på morgonen och låter mig bara dras ner i fördärvet och sömnbristen. 
 
Vi spenderade kvällen med att bingewatcha hela resten av första säsongen av Skins och en bit in på andra, och spenderade även en oresonabelt stor del tid med att se på dåliga amerikanska reboots av brittiska tv-serier (det finns en amerikansk reboot av IT Crowd och Richard Ayoade är med i den tillsammans med killen som spelar huvudrollen i Community och det var det frickin OBEKVÄMASTE NÅGONSIN UGH NEJ). Hittade den amerikanska versionen av Skins och satt och förskräckte oss över första avsnittet medan Josh läste avsnittsrecaps högt från Wikipedia medan vi skrattade över hur hemskt det var (de hade gjort Maxxie till en lesbisk tjej istället bara för att huvudpersonen inte skulle ha en affär med en kille för HUVUDPERSONEN KUNDE JU INTE VARA O-STRAIGHT JU NEJ HERREJISSES alltså ugrhg varför är USA som det är) (de kunde inte heller visa NÅGONTING naket och typ inga droger eller sex eller någonting och man bara ???? DET ÄR JU TYP DET SOM SKINS UTESLUTANDE HANDLAR OM HUR HADE NI TÄNKT DET HÄR SKULLE FUNKA EGENTLIGEN). I slutändan såg vi några av de amerikanska avsnitten i fyra gångers hastighet (för att vi inte ville se på dem alldeles för noga bc terrible men ändå ville se vad som hände), och eftersom vi inte hittade någon bra stream since det amerikanska Skins var en allmän flopp och ingen vill se på det, hittade vi bara en version dubbad till franska. Vi såg på den ändå.
Så, ja. Klockan blev fyra på morgonen och jag skulle upp klockan åtta och blev genuint sleep deprived för att jag suttit uppe till fyra på morgonen och sett på amerikanska Skins i fyra gångers hastighet dubbat till franska. Vad är mitt liv ens. Hur blev det på det här viset.
 
Anyhow. Var lite lagom seg under dagen som en direkt konsekvens av detta handlande, men klarade mig någolunda bra oavsett (tror det blev lite värre bara för att jag visste att det bara var för att jag egentligen hade idag ledigt och egentligen inte skulle vara där). Kändes en aning orättvist när jag smsade med Josh under dagen (om vad jag skulle döpa min nya Pokémon till och huruvida mängden cornflakes i vår lägenhet kan komma att bli en hälsofara at any point) och han inte hade vaknat förrän vid ett efter vår uppesittarkväll och jag hade behövt stiga upp i ottan, men men. Själv göra själv ha, antar jag.
 
Jobbade med Caroline och Mariusz och fick senaste nytt om cirkusen som pågår på jobbet för tillfället (massa affärer ska stänga och massa folk har slutat så det är lite lagom kaosigt för tillfället kan man väl säga) och diskuterade om Pokémon Go's vara eller inte vara (Caroline var superanti och jag och Mariusz mest ignorerade denna åsikten och satt och swoonade över Eevees istället). Var rätt busy hela dagen så jag spenderade mesta tiden bakom kassan (vilket är rätt skönt så slipper man behöva hitta på nåt som behövs göras och kan bara vara bakom kassan och ändå vara produktiv). Slutade framemot kvällen och jagade Pokémons på vägen hem. Välkomnades hem på bästa sätt av Marion som hade bakat en päronpaj åt oss (alltså att komma hem till lukten av nybakat är ju fan livet ändå kan det här hända lite oftare thanks), och hon lagade asgod kvällsmat åt oss och så åt vi paj i min säng medan vi försökte se på Lego Movie (som inte funkade since streaming är helt värdelöst på min dator för tillfället tror den antingen är på upphällningen rent allmänt eller fått nåt konstigt superspecifikt virus who knows), innan vi gav upp och jag spenderade några timmar med att introducera Marion till Supernatural (since hon älskar Vampire Diaries så jag kände att hon nog skulle uppskatta lite SPN). Såg pilotavsnittet och första avsnittet Cas är med i och jag hade helt glömt bort hur fäst jag fortfarande är vid alla karaktärer även fast jag inte ser på serien längre, och satt hela tiden och tog mig för hjärtat och utbrast I LOVE THEM SO MUCH stup i kvarten medan Marion fnissade åt mig och min melodramatik.
 
Framemot tiosnåret behövde Marion gå och lägga sig since stackarn ska upp och jobba igen imorrn, så jag sminkade också av mig och bytte om och nu ligger jag nedkrupen i sängen och är allmänt pumped för att bara spendera resten av kvällen med att skrota runt på internet en stund, gosa med min Adipose-plushie som jag återupptäckte igår och som nu sitter vid min huvudkudde igen för första gången på väldigt länge (Elin hittade min gamla favoritteddybjörn därhemma så jag tror jag blev inspirerad av det), och sen ta världens sovmorgon imorrn och äta överbliven päronpaj till frukost. Juli är snart över, och det om något känns ju värt att fira. Känns som ett rimligt sätt att göra det på, to be honest.
 
Hörs imorrn!
Kommentera inlägget här: