Hej där! Två inlägg på en dag. Nu jäklar anamma alltså. Man får väl passa på när man har tid över, I guess.
Det har varit en bra dag idag igen. Lite bra, lite stressig. Junis flytt är verkligen som att ha färdats i tiden arton månader tillbaka - känner så väl igen mig i precis alla dilemman och ångestar och känslosvall. Känns rätt fint att jag kan liksom stå på andra sidan den där emotionella tornadon som något sorts bevis på att det ordnar sig så småningom, när man kommer i ordning ordentligt, men samtidigt hjälper det ju inte jättemycket utan det är ju liksom en resa man måste göra själv och allt det där. Det är skitjobbigt ett tag, och det finns inte direkt någonting något utomstående kan göra för att råda bot på det, annat än att hjälpa till med whichever problems arises och lyssna på ångestrants. Jag menar september-december 2014 var både en av de bästa perioderna i mitt liv och samtidigt en av perioderna då jag var som allra ledsnast, mest stressad, ensam och bara allmänt deppig. Man kastar ju liksom om hela sin verklighet, ramlar ut i intet. Är väl kanske inte meningen att nåt sånt ska kännas som en dans på rosor, I guess. Men ändå. Vill ju ändå kunna vara till någon sorts faktisk assistans även fast det inte finns så mycket jag kan göra.
Anyway. Idag jobbade jag öppningsskiftet i Golders Green tillsammans med Lauri. Det var bank holiday så affären öppnade en halvtimme senare och det var rätt chill hela dagen. Jag och Lauri pratade plottekniker och bra böcker, och jag åt donuts och frukt till lunch i hopp om att de två somehow skulle väga ut varandra. Slutade framemot eftermiddagen, och tog tunnelbanan hem. Var världens vårväder idag igen, och jag gick hem till lägenheten via en levande staty som dansade limbo tillsammans med en gatumusikant, två killar som målade en fasad pastellgul, massvis av folk på uteserveringarna och någon som ritade konst på trottoaren i vägkrita. Min kärlek till London och Camden specifikt blir verkligen som förnyad så fort det blir vår häromkring. Blir liksom alldeles nykär i hela stället all over again. Så mycket konst och liv och rörelse och konstiga små saker och musik och åh det är verkligen på våren som det här blir världens bästa ställe att få bo i. Älskar det så mycket.
Kom i alla fall hem, och jag grätskrattade tyst åt dumma memes medan Juni satt i telefon hem, och när vi båda var klara med det gick vi och lagade mat. Lagade faktiskt en actual riktig måltid!!!!! Världsrekord fan. Hade typ 0 ingredienser förutom en låda rotfrukter och urgammal pasta som Nonta gav till mig innan hon flyttade ut (aka i augusti förra året whoops), men Juni worked her magic och vi åt väldigt najs pasta med stekta morötter och tomatsås och vi har planerat att gå och handla imorgon så att vi har grejer till att laga lite ordentlig mat i framtiden. Är genuint excited. Ska bli najs att börja äta riktig mat igen, ärligt talat.
När vi hade ätit och bättrat på sminket en aning hoppade vi på tunnelbanan igen och åkte ut till Highgate, där Oli hade bjudit in oss på hangout/fest hemma hos hans kompis Adam. Adam's rumskompis fyllde år, så det fanns tårta och Oli lärde alla att göra onödigt komplicerade whiskydrinkar (since han jobbade som bartender en gång i tiden), en av hans andra kompisar hittade en knallrosa peruk som han sedan hade på sig resten av kvällen (och gick hem still wearing alltså vilken hjälte), och jag fick äntligen introducera Juni till en stor bit av några av mina mysigaste Londonfolks (hennes instinktiva reaktion var bara "DE ÄR SÅ HIMLA FINA OCH MYSIGA" och jag bara "I KNOW RIGHT").
Alla drog dumma skämt, hamnade i onödigt filosofiska diskussioner (aka hetsig debatt över huruvida hönan eller ägget kom först som sedan spiralled out of control till någon sorts evolution vs. religion-diskussion), spelade mysblues, åt pizza och sippade på vin och det var bara en allmänt najs stämning all around. Hade världens konversation med Oli's bandmate Tam om skrivande och skrividentitet (alltså älskar fan att prata skrivande vill prata om det hela tiden for the rest of my days I have so many opinions!!!!), och så var klockan plötsligt sen och jag mindes att jag har öppningsskiftet i Golders Green imorrn igen och nog borde pallra mig hemåt. Vi sa hejdå till alla, och hoppade sedan på nattbussen hem till Camden igen. Och här är vi nu. Ska hoppa i en lämplig pyjamas och sminka av mig och sedan däcka rätt pronto tror jag nog. Livet är rätt intense för tillfället. I'm not complaining.
Imorrn är planen mest att jobba, handla vettigheter med Juni, och sedan vila oss lite i allmänhet inför vår stora påskmiddag hemma hos Marion på söndag. Ingen rast ingen ro. Får se om jag kikar in här en stund imorrn igen, men vi får se hur det blir. Livet, som sagt. See ya!