Hej igen! Två inlägg på två dagar - börjar ta sig så smått igen här igen. Kanske snart är tillbaka till normal bloggspeed igen, vem vet. Kan inte garantera något, men ändå. Har saknat att skriva av mig allt som hänt i slutet av dagen, så ja. Ska försöka kika in här lite oftare.
Anyhow. Idag var min sista lediga dag i min fantastiska tredagars påskledighet, och jag och Juni bestämde oss för att utnyttja detta faktum till max. Vi vaknade i någolunda vettig tid, låg och drog oss en stund och hoppade sedan i våra nya secondhandinfyndade outfits från igår och begav oss ut. Mina nya inköp såg ut något såhär in the flesh:
Asmysig blommig klänning och ännu mysigare Kurt Cobain-aktig oversizad skjorta. Vill typ bo i detta från och med nu.
För andra gången på två dagar tog vi tunnelbanan ut till Stoke Newington för att gå till Abney Park Cemetery. Till skillnad från igår var dagens försök dock lyckat, och det var till och med fint väder och allting. Solen lyste och det var fågelkvitter överallt och bara allmänt optimalt strosa-runt-i-fina-skogsmiljöer-väder.
Juni älskade Abney Park precis lika mycket som jag trodde hon skulle göra (många som ställs inför frågan "vill du åka och gå runt på en jättegammal kyrkogård ett par timmar?" skulle inte svara ja men Juni var på direkt which is why we are friends), och det var väldigt nice att gå runt där tillsammans med någon som var lika excited över omgivningarna och de existentiella filosofierna som direkt dök upp tack vare dem. Strosade runt bland de övervuxna gravarna och tog kort på blommor och fina gravstenar och pratade om meningen med livet och att bli ihågkommen efter döden och att leave a mark och allt sånt där. Konversationer som uppstår på kyrkogårdar blir typ automatiskt mycket bättre än konversationer man har någon annanstans. Fakta.
Har redan en massiv mapp med Abney Park-bilder från mitt förra besök, men kunde såklart inte hålla mig från att addera några till till samlingen (Abney Park är trots allt en av mina absoluta favoritplatser i hela stan). Här är ett urval:
Abney Park var alldeles vårfin och fullt av påskliljor
Kunde till och med gå utan jacka ett tag för att det var så soligt och fint alltså åh.
Min fellow kyrkogårdsutforskare som precis som jag hade dressed appropriately för kyrkogårdsbesök
Köp mig en sån här gravsten när jag dör please. Och begrav mig i Abney Park också. Thanks
Gick en sväng runt begravningskapellet och beundrade hur sjukt fint det var.
Några fler coola gravdekorationer.
När vi kände oss klara med Abney Park kände vi oss båda redo för lite fika, och hoppade på en buss ut till Brick Lane igen för att besöka ett svenskt café som, lägligt nog, hette just Fika. Har velat åka dit jättelänge eftersom jag är allmänt deprived på gammal hederlig fika, och nu var ju läget ultimat. Caféet var asmysigt och vi fikade på kladdkaka och kanelbulle (har inte ätit en kanelbulle på typ ett år det var det bästa någonsin I've been so deprived) och pratade lite om det faktum att Juni - som häromdagen bestämde sig för att hon nog hellre vill till Stockholm och plugga - fick ett provskift i en av de coolaste gothaffärerna i Camden Market. För att göra saker lite mer komplicerade, liksom. Hon skulle i alla fall provjobba och se hur det kändes och ta ett beslut sen, så vi får väl se, men med tanke på att hennes flyg till Stockholm redan är bokat (tills om en vecka) så är det väl tveksamt. Oh well. Om de bara hört av sig lite snabbare så kanske...
När vi hade fikat klart kände vi oss båda rätt trötta och promenerade bort till Old Street och tog tunnelbanan hem till Camden igen. Satt i lägenheten och såg på det nya avsnittet av Rupaul's Drag Race och några random sketcher en stund innan det var dags för mig att ge mig av igen, eftersom jag äntligen skulle få in och börja ge blod igen efter att jag tatuerade mig i november.
Tji fick jag. Kom dit allmänt taggad för blodgivning as per usual, och så visade det sig att jag hade för dåliga järnvärden för att få ge blod den här gången......... Så jäkla irriterande alltså. Hade ju precis kommit ur en fyra månader lång blodgivarpaus, och nu har jag tre månaders paus igen innan mina järnvärden hopefully stigit igen. VILL JU BARA VARA A GOOD PERSON VARFÖR SKA DET VARA SÅ HIMLA SVÅRT. Jisses.
Tog i alla fall därmed bussen tillbaka hem igen, köpte med mig en pizza till kvällsmat och återvände till lägenheten, där jag möttes av både en väldigt hungrig Juni, och Josh som till sist återvänt från Frankrike. Vi åt pizza och pratade med Josh som dök upp lite då och då, och när vi ätit klart hamnade vi på hans soffa och åt Gobstoppers jag köpt på extrapris och tittade på konstiga Youtubeklipp resten av kvällen. Var fint att vara tillbaka på min standardplats, hah. När klockan blev sen borstade vi tänderna, stannade i hallen lite till för att diskutera meningslösheter och tjabba lite till om oväsentligheter, och så gick vi till sist och la oss. Så nu har Juni officiellt fått träffa more or less alla mina Londonmänniskor, och den allmänna ordningen är återställd i huset. Hade ju faktiskt saknat den lille jäveln en hel del när allt kommer omkring, så det är najs att saker och ting är lite mer som vanligt igen.
Apropå som vanligt, så ska jag spendera morgondagen på jobbet igen. Tillbaka till verkligeheten, och allt det där. Ska i alla fall nog ha på mig min nya klänning för att piffa till vardagen lite, tror jag nog. Man gör vad man kan, och sådär.