Trots att vi varit så trötta kvällen innan vaknade vi ändå ganska tidigt på lördagsmorgonen. Vi spenderade visserligen därefter säkert ett par, tre timmar med att bara ligga och gona oss och slåss om täcket (det fanns bara en rätt liten säng i rummet och bara ett täcke som vi fick dela på och det gick faktiskt förvånansvärt bra - vi slogs om täcket en aning men körde mest på "mindre krig more cuddling"-tekniken vilket visade sig framgångsrik), men när vi väl kom till skott och steg upp hade klockan ändå bara hunnit bli typ tio.

  

 

Vi promenerade ner till centrala Bristol och gick runt och sjöng på Finally av The Correspondents (since jag hade den på hjärnan oavbrutet precis HELA helgen) och utforskade en stund innan vi insåg hur hungriga vi var och satte oss och åt frukost (eller brunch, snarare) på en liten brygga precis vid vattnet. Jag åt en jättestor och jättegod hamburgare och Josh åt nån konstig linsgrej (som också var rätt god men no hamburger ju) och vi satt där i säkert en och en halv timme och åt och pratade lite sporadiskt men mest bara satt och njöt av solen och ljudet av vattnet som kluckade precis bredvid. Bättre start på en dag får man ju ärligt talat leta efter.

 

När vi kände oss klara med det gick vi till en av turistmålen i Bristol, som är ett högt torn på en kulle som (i alla fall enligt Josh) more or less endast byggdes för att nån gubbe hade för mycket pengar och ville göra av dem nånstans, så han byggde ett poänglöst högt torn mitt i stan. As you do, antar jag.

 

En annan skillnad mellan London och Bristol som jag snart märkte, var att Bristol har betydligt fler kullar och backar än London. Att ta sig upp till det där tornets topp var bland det jobbigaste jag gjort på länge - först fick vi gå uppför en rätt brant backe genom en park (sidenote: parken var så ridiculously asmysig med en liten bäck och lummiga träd och allting), och sedan uppför två jättebranta jättesmala trappor för att komma upp till tornets topp. Varenda gång jag trodde vi var framme hade vi mer trappor att gå upp för. Hade typ femton näradödenupplevelser, men när vi väl kom upp på toppen var det väl värt all möda. Alltså UTSIKTEN. Man kunde se typ hela Bristol bre ut sig nedanför med världens utsikt, och wow. Så himla coolt alltså.

 

När vi sett allting gick vi ner från tornet och gick och satte oss på en bänk på samma kulle (en bänk som tydligen är med i Skins vilket Josh var väldigt excited över men som jag inte riktigt förstod charmen med since jag inte har sett ett enda avsnitt) som också hade världens utsikt över kullar fulla av lummiga träd med små hus inbäddade i (alltså Bristol är SÅ VACKERT kan inte smälta detta). Efter en stund mötte vi upp en av Joshs kompisar som bor i Bristol och som erbjudit sig att vara vår guide för helgen (han hade ett konstigt namn på A och när Josh först sa det lät det som om han sa Atlas, och jag fick aldrig förklarat vad han faktiskt hette så jag kallade honom bara för Atlas hela helgen). Vi och Atlas (eller whatever hans namn faktiskt var), promenerade runt i Bristol i allmänhet en stund och pratade om lite allt möjligt - Josh introducerade Atlas till hans svenskakunskaper och du är för dålig för att kasta sten (en mening han på riktigt säger minst två gånger om dagen sedan jag lärde honom det alltså vad har jag gjort), och de pratade gamla festivaläventyr (så drygt att jag inte kommer kunna följa med det låter fan som världes grej åh) och lite allt möjligt. Fick även se den berömda drawbridgen som är ett av de stora turistmålen i Bristol, och seriöst ??? Vilken jäkla konstruktion alltså.

 

Efter det spenderade vi en himla massa tid på olika pubbåtar (som verkar vara världens grej där det fanns hur många som helst), där vi drack öl och pratade strunt i allmänhet. Mötte upp med en bunt av Atlas kompisar på en av båtarna, och hade sedan sällskap med dem till ett hamburgerhak som - surprise surprise - också låg på en båt, och åt kvällsmat. Alla åt halvt ihjäl sig på asgoda cheese- och baconburgare (ja jag åt hamburgare till dagens alla måltider leave me alone) och jag, Josh och en kille som hette Luke hade en jättediskussion om invandring och politik, och fortsatte sedan till kvällens sista pub, som hette The Greenhouse och också var hur mysig som helst och full av plantor och fairylights och snorbilliga cocktails (de hade seriöst happy hour ALLTID ???? Vi köpte mojitos för £3 styck hela kvällen ???? WHAT KIND OF PARADISE IS THIS).

 

Hade asbra platser i varsin öronlappsfåtölj i ett hörn och satt där och drack billiga cocktails och pratade en massa innan vi fortsatte hem till Atlas där vi drack vin och visade honom The Correspondents (medan jag och Josh låg i en hög i soffan och skreksjöng med i alla texter alltså we were a Mess). Någon gång framemot två insåg vi att vi nog borde dra oss hemåt, och vi sa hejdå till Atlas och tog en Uber hem till huset. Ramlade i säng nästan omedelbart och låg i mörkret och hade en lång smått oväntad diskussion om hur dåligt patriarkatet är (Josh bara "fan det suger ju att alla säger åt tjejer hur de ska se ut och att ni måste lägga ner så mycket jobb på att bara vara socialt accepterade och ha på er smink och allting" och så mumlade han nånting om your face is pretty anyway regardless of makeup och jag bara I know but I'm gonna wear it anyway och det känns ju stabilt att det inte bara är jag som launches into feminist rants stup i kvarten i det här sällskapet haha). Jag tror vi somnade någonstans därefter, återigen totalt utmattade av dagens övningar. 

 

Sån himla mysig dag. Fina miljöer, massvis av bisarra konversationer och mängder av bra människor. A+ 10/10 would recommend.

 

Anyway. Tredje och sista delen av Bristolrecapen kommer förhoppningsvis ikväll eller imorrn, så hörs då, I guess!!!