Hejhej igen! Maj fortsätter vara en väldigt trevlig månad, idag inkluderad. Jag jobbade stängningsskiftet i Golders Green och hade sovmorgon. Vaknade av vårsolen som sken in genom fönstret och Josh som sjöng alla The Cat Empire's bästa låtar i duschen, och kunde ligga och dra mig i sängen i nästan en halvtimme innan jag behövde stiga upp, vilket ju var hur ultimat som helst. Bara en allmänt avslappnad trevlig start på dagen. Så himla bra. Firade våren med att ha kjol med hudfärgade strumpbyxor utan knästrumpor för första gången för säsongen (brukar oftast ha både svarta strumpbyxor och knästrumpor över det så att bara ha hudfärgade strumpbyxor var som att gå barbent och det kändes så himla somrigt åh). Kom till Golders Green perfekt i tid, och även fast det var lite halvtrist att behöva sitta inne och titta på det fina vädret, så gjorde det inte så mycket. Fipplade runt lite i affären, skrev lite mer på 13 (har äntligen börjat ordna upp detaljerna i mytologin i den boken men det innebär också att ju mer detaljer jag kommer på desto mer plotholes och fel skapar det tidigare i boken som jag skrev innan jag egentligen visste så mycket alls om vad som skulle hända, men oh well. Får fixa det i redigeringen sen), pratade lite med Krisztina om den generella kreativa kampen, och åt massvis med custard creams. Slutade vid åtta, och gick hem genom Camden med träden blommande i rosa på varsin sida om Camden Road medan solen gick ner. Varenda gång jag vill lämna allt och dra tillbaka hem till Karlskrona vägs upp tusenfalt av att få gå hem genom Camden i solnedgången och tänka att det här är platsen jag får kalla "hemma".

 

Kom hem och möttes genast av Josh, som berättade om sin dagsutflykt till någon konstig by utanför Cambridge, en konversation som sedan ledde till att jag fick ploten till massa gamla klassiska brittiska barnserier förklarade för mig och en hel radda av klassiska brittiska skämt (han bara "åh det är ju SÅ MYCKET grejer som du aldrig ens har HÖRT" och jag bara "jag vet jag är liksom inte from around here INTRODUCERA MIG TILL DIN KULTUR" så det gjorde han). Jag försvann bara momentarily från hans rum för att ordna fram ett mobilt bank-ID så jag kan ansöka om studiebidrag till när jag (förhoppningsvis) ska börja plugga i höst, och svänga ihop en wok, och så var jag snart tillbaka hos Josh igen. Vi vet minsann hur man maximerar hangouts, alltså. Vi pratade om Joshs kompis Ross, som han gör sin podcast tillsammans med, och jag bara "det kommer bli så konstigt om jag träffar honom någon gång för jag har bara hört hans röst och har fått basera vad jag tror han ser ut på hur han låter", och Josh blev genast alldeles till sig och bara HUR SER HAN UT I DITT HUVUD BERÄTTA NU PÅ EN GÅNG.

 

När jag inte kunde ge ett satisfactory svar hämtade jag min laptop och fick skapa min inre bild av Ross som en Sim istället (vilket var en allmänt bisarr upplevelse men ändå). Josh visade mig en av Ross' facebookbilder efter jag gjort klart simmen, och wow, han ser verkligen inte ut som han låter. Jag hade föreställt mig en lång, smal kille med kort brunt hår som alltid hade på sig randiga sweaters (vet inte varför jag var så himla säker på sweatern men det var jag), men istället var han kort och hade långt gingerhår och hade aldrig på sig några randiga sweaters. Där ser man. Lite intressant experiment, i alla fall. Därefter ville Josh göra lite sällskap till min Sim, och medan jag spelade GTA V och skrattade som en förtjust femåring så fort jag kraschade min bil in i nåt, satt han och skapade först den riktiga versionen av Ross som en sim, och sedan sig själv som Sim (det tog honom eeeevigheter att göra sin egen sim han bara satt där och bara "...... jag minns inte ens hur jag ser ut" och jag bara "herrejesus how" och fick hjälpa till att fixa till så att simmen faktiskt såg ut som honom) (vi hade även en lång diskussion om huruvida hans Sim såg ut som Kanadas premiärminister eller inte eftersom jag sa att Kanadas premiärminister är rätt snygg och Josh 100% kände att han ville likna den snyggaste premiärministern, vilket ju också kan vara en prioritet i livet antar jag). GTA V kraschade efter en stund, så efter det anslöt jag mig till Josh på soffan medan han byggde deras hus (det var helt vilande på pålar, var aslitet, hade toaletten på andra sidan trädgården i en källare och den största jävla kiosken världen någonsin skådat.

 

Spelade och asgarvade över hur spot-on karaktärisationerna hade blivit (så fort de flyttat in gick Joshs sim direkt till parken bredvid huset klockan 3 på morgonen och grillade ASMYCKET varmkorv liksom ????? what), och lagom tills vi bestämt oss för att vi kunde spela en stund till innan vi var tvungna att gå och lägga oss så bestämde sig Sims för att krascha. Gick tillbaka i spelet igen, och hela familjen och hela deras hus var spårlöst försvunna. Är genuint upprörd över detta. They were glorious.

Ska försöka återskapa det hela, för jag känner verkligen att grannskapet behöver den sortens hushåll. Efter vi gett upp på Sims gick vi och borstade tänderna medan Josh delgav mig med sitt favoritskämt genom alla tider (som, föga förvånande, balanserade precis mellan olämpligt, abstrakt och genuint klyftigt roligt, precis som han gör i allmänhet I suppose), jag jävlades med honom att jag är ledig imorgon, och så beslutade vi oss för att ta och boka alla biljetter och hotell och grejer till när vi ska till Bristol på vår lilla miniweekend i slutet av maj, vilket nog är bra med tanke på min allmänna reseparanoia.

 

Och that was it, basically. Gick och la mig, och funderar på att bara ge upp och gå och sova. Känner mig lite allmänt sleep deprived av någon anledning, så det kanske bara är lika bra att lyssna på den här lilla kroppen man blev tilldelad en gång och bara slappa järnet ett tag. Känns stabilt. Hörs imorrn!!