[Bild: Notre Dame, Paris]
Har haft Marianas Trench-maraton hela dagen. Trodde aldrig dagen skulle komma då jag kunde göra det med förevändningen att jag behöver plugga texter så jag kan alla tills när jag ska höra dem live. Det är mindre än en vecka kvar ???? Har väntat i sex gosh darn år jag dör
 
Hallådär! Min fredag har nått sitt slut, och jag har för en gångs skull haft en fredag rätt lik vad jag antar folk med normala jobb har, vilket kändes lite sådär lagom ovant och spännande. Inte för att jag är ledig imorrn, obviously, men ändå. Har sovmorgon, så det räknas kanske nästan.
 
Anyhow. Idag har jag haft öppningsskiftet i Notting Hill tillsammans med Olga och Will, och affären var allmänt död vilket passade rätt bra eftersom vi fick in en rätt stor leverans med reseguider precis på morgonen (säger "stor" och så inser jag att det var literally fem lådor alltså jag har blivit så bortskämd på det här stället). Fipplade med den till och från hela dagen, och resesektionen ser fortfarande ut som om någon kaskadspytt Lonely Planet över alla hyllorna på måfå.
 
Får ordna upp det sista kaoset imorrn, men det var ändå rätt mysigt och fridfullt att bara få gå runt och pyssla med det hela dagen, prismärka och leta bland invoicen efter rätt ISBN och allt. Will gjorde en ny window display åt oss och vi lyssnade på indie och åt Toblerone och han bara "alltså det här stället är så himla bra varför kan inte jag få jobba här alltid" (since han har två jobb och bara jobbar några dagar i veckan här), vilket var lite najs att höra. Känner mig genuint väldigt tursam över att ha hamnat i just den affären med just de människorna väldigt ofta, vilket känns som en rätt imponerande ordeal med tanke på att det i grund och botten är ett underbetalt retailjobb som vilket som helst. Att kunna känna sig blessed att vara där ändå blir ju en rätt imponerande bedrift, ju, men å andra sidan så har det kanske mer att göra med min eviga svaghet för att spendera onödigt lång tid inne i små gulliga pittoreska bokaffärer, och nu har jag ett jobb där någon betalar mig för att göra just precis det nio timmar om dagen.
 
Läste lite mer i The Outsider på lunchen (som blir mer och mer intressant ju mer jag läser och jag borde verkligen sluta bli så förvånad när klassiker är genuint bra böcker för det har hänt flera gånger nu och jag är lika överraskad varje gång), och slutade sedan jobbet lite innan sex och hoppade på en helt fruktansvärt vidrigt asfull Central Line ut till Stratford (stod där hoptryckt i en liten tunnelbanevagn bara några dagar efter mitt tvåårsjublieum i den här stan i stekvärmen i någon främlings armhåla och bara "..........och här bor jag alldeles frivilligt vafan". Det är kontrasterna som gör't).
 
Mötte upp Marion och Jev inne på Westfield. Var smakråd när de handlade skor (och jag blev frestad att köpa ett par lårhöga stövlar bc har alltid velat ha det men det funkar typ inte med några kläder jag oftast har på mig + har ungefär 0 pengar at all times, så jag var stark och stod emot), och därefter strosade vi runt lite mellan Forever 21 och Primark och New Look och allt annat i den generella genren i jakt på en lämplig klänning jag kan ha på mig på Elins fest. Hittade en asfin sammetsklänning (since jag är lite insnöad på sammet atm som bekant) med spetsdetaljer och allting men den var allmänt dyr och såg snudd på exakt likadan ut som klänningen jag redan hade på mig, så återigen var jag stark och motstod den materiella frestelsen. Typ. Köpte lite nya ringar, bara (som sidenote är HUR FINA SOM HELST och jag älskar dem).
 
När vi kände oss färdigshoppade gick vi upp till en bar på övervåningen vi spanat in förra gången vi var på Westfield. Lyckades som genom något sorts mirakel lyckas få bästa platsen i en soffa i ett hörn (på en fredagkväll och allting liksom), och när jag och Marion beställde in en pitcher med cocktail att dela på fick vi istället varsin. Ingen av oss klagade ju på det, obviously, och vi spenderade resten av kvällen med ostnachos, gossip av alla dess slag och kopiösa mängder jordgubbscocktails och hade bara en allmänt good time.
Liksom ??? Vi fick en sån här VAR ???? Truly blessed. And drunk.
LONDONCREW!!!! Världens finaste ju
 
När våra cocktails tagit slut bestämde vi oss för att det var lagom att dra sig hemåt since vi alla skulle upp och jobba dagen efter, och vi kramades hejdå och bokade in en träff på onsdag innan jag gick och tog overgrounden hem till Camden igen. Låg på min säng och halvslumrade ett tag tills både Josh och Nat kom hem samtidigt och genast befann sig i mitt rum och hassled me i allmänhet. Satt i köket medan Josh fixade mat och tjafsade om potatis och huruvida kökspallen mördat alla vi älskar (det hade den apparently) innan vi insåg att Nat aldrig sett Great Minds, varpå hon genast blev inkallad på Joshs rum och vi visade henne några av våra favoriter tills hon fick more or less fly för att få lov att gå och lägga sig (Josh bara "du flyttade in för sent du har missat så många stora ögonblick").
 
Därefter eskalerade kvällen snabbt och vi spenderade säkert en halvtimme med att lyssna på abstrakta monologer om elefanter och parallella universum medan vi såg på videor om tåg i slow motion (kändes som att se på en feberdröm ungefär och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra med något av det). Reparerade traumat genom att försöka se på Adventure Time och misslyckas (streamen crashade precis efter signaturmelodin varje gång så det enda vi egentligen fick uträttat var att vi sjöng signaturmelodin typ fem gånger på rad).
 
Istället såg vi på en recension av Paul Blart Mall Cop 2 som mest bara blev att vi satt och försökte uttala den titeln at each other (vi hade druckit en hel del vin at this point och det i kombination med att försöka uttala Paul Blart gör livet så himla underhållande), och jag hade allmänt asroligt åt det faktum att det visade sig att Josh - som ska till Sheffield imorrn - råkat boka biljetter till ett tåg som åker från Euston kvart över fem imorrn bitti (en upptäckt han gjorde typ halv två på morgonen och jag hade skadeglädjens motsvarighet till julafton).
 
Såg på en recension av en asdålig Adam Sandler-film (vet inte varför jag specificerade att den var asdålig men you get me) och jag kastade ätpinnar på Josh och påminde honom om hur han måste sitta på ett tåg om några timmar innan jag showed myself out och gjorde mig i ordning och gick och la mig, allmänt nöjd med att det för en gångs skull är jag som får sova till tio och Josh som får asa sig upp i ottan. Straffet för alla gånger han hållit mig vaken till fyra på morgonen på jobbnätter har äntligen kommit. KARMA, är vad det är.
 
Så, ja. Det var dagen. Har haft fredagsmys i form av pubhäng med några favoritmänniskor, och sedan fredagsmys i form av bisarra Youtube-Odysséer med några andra favoritmänniskor därefter. Känns väl som om det sammanfattar en rätt bra dag, det där. Good times were had by everyone. Nu ska jag sova.
Hörs imorrn!!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress