28 september 2016
And I remember how we'd play, simply waste the day away, then we'd say nothing would come between us two dreamers
Hej! Min spontana lediga tisdag är nu till ända, och herrejösses så mycket man får gjort om man stiger upp tidigt på morgonen alltså. Det hade man aldrig kunnat ana.
Började alltså dagen klockan sju på morgonen för att ta mig in till Soho för min onödigt astidiga blodgivningsappointment. Lyckades asa mig upp i tid till min egen förvåning, och tog bussen in till stan. Eftersom jag var där så tidigt så gick blodgivningen extra snabbt, och jag var klar redan vid niosnåret. Min inledande plan var att göra klart alla mina måsten i Soho innan jag åkte vidare, men eftersom jag var klar så tidigt och det var typ en och en halv timme tills någonting i centrum öppnade, så bestämde jag mig för att ta Stoke Newington först och sedan återvända för mina Soho-ärenden senare på dagen.
Sagt och gjort åt jag lite blodgivningskakor och såg på en recap av den amerikanska presidentvalsdebatten på BBC News och tog sedan overgrounden ut till Stoke Newington och spenderade en bra bit av förmiddagen med att strosa runt på mitt bästa Londonställe - Abney Park Cemetery. Har varit där kanske tre-fyra gånger nu (det hela började som ett projekt att utforska kyrkogårdar lite överallt i London men så gick jag till Abney Park först och har sedan mest bara velat åka dit hela tiden istället för att upptäcka nytt), och det är verkligen ett så galet vackert ställe. Gick runt på de slingrande jordstigarna mellan täta lövverk och lutande gravstenar täcka av murgröna och kunde verkligen inte fatta hur allt det bara kunde finnas smack dab mitt i centrala London. Som en liten sago-oas mitt i alltihop, typ.
Gick runt där i flera timmar och utforskade stigar och läste på skyltar om vilka träd som växte i området och läste på gravstenar och fick återigen den där konstiga känslan när jag såg gravar av folk som dött i mitten av 1800-talet och det konstiga i att de både levde och dog flera århundraden innan mig men att jag nu sett deras gravsten och kan minnas dem så långt efter deras död??? Det låter lite halvironiskt, men det finns så himla mycket liv på kyrkogårdar. Varenda sten har ett livsöde under sig, liksom, vilket blev ännu mer påtagligt och smått överväldigande när man är på ett ställe som Abney Park som är helt fullproppat av gravstenar precis överallt, gamla och lutande och slitna av alla århundraden. Det är himla coolt, tycker jag. Fick världens skrivinspiration bara av tanken.
Alltså ???? Detta orimligt fina ställe ????
Efter några timmars livskontemplation och allmänt naturmediterande bland gamla gravstenar promenerade jag vidare genom Stoke Newington ner till den stora Beyond Retro-affären de har där för att leta efter något lämpligt att ha på mig på Elins 18-årsfest. Var egentligen på jakt efter någon fin klänning i sammet (är så HIMLA inne på sammet nu ???? jag har inte haft sammet på mig sen typ 1999 jag vet inte vad det är som händer), men hittade ingen.
Sprang dock istället på en asfin mönstrad rödrosa kjol (som hade fickor!!!! I REPEAT: EN KJOL MED FICKOR!!!!!!!), och världens bästa superöversizade flanellskjorta som är så stor att jag kan ha den som klänning (vill alltid att mina kläder ser ut som om jag stulit dem alla från en skogshuggare byggd som en björn basically). Kjolen kan bli asbra till Elins fest och jag är redan stormförälskad i skjortan, så det kändes som ett allmänt framgångsrikt koncept. Har behövt något nytt coolt plagg i garderoben för att sparka igång min klädinspiration igen nu efter sommaren när jag haft på mig exakt samma kombo av svart långkjol + svart crop top i värmen i flera månader och blivit helt skogstokig av uttråkning.
När jag var klar på Beyond Retro tog jag bussen tillbaka till Soho (och gjorde den fantastiska upptäckten att mina hörlurar gått sönder alltså plEASE som om jag inte redan spenderat alldeles för mycket på grejer den här månaden) och handlade till sist en födelsedagspresent till Elin. Kom inte på förrän idag att jag åker hem för att fira henne redan nästa vecka. Helt sjukt. Känns som världens lyx, det här, när jag är van vid att bara få återse Sverige vid midsommar och nyår. Innebar ju dock även att jag var tvungen att köpa den där födelsedagspresenten rätt omgående, dock, så ja. Fick tag i en som jag tror blir jättebra dock, så det känns bra i alla fall.
Efter det tog jag till sist bussen till Camden igen och kilade inom banken för att sätta in mitt studiebidrag på mitt brittiska konto (since det automatiskt skickas till mitt svenska konto utan att jag verkar kunna fixa det THANKS CSN THAT'S VERY HELPFUL). Kändes bra att ha lite extra att lägga till efter en dag så full av spenderande, hehe.
Kilade inom Sainsbury's och handlade en massa lättlagad mat så det kan bli någon sorts ordning på mina helt katastrofala matvanor igen innan jag till sist gick hem till lägenheten. Var helt färdig med alla dagens måsten innan klockan ens var två. Så dags igår var jag inte ens vaken än, liksom.
Nat var hemma since hon inte började förrän på kvällen, och vi delade på en pizza och låg på min säng och diskuterade livsproblem en stund innan hon var tvungen att åka och jobba. Jag läste bloggar, såg ikapp på Paradise Hotel och satt sedan djupt begravd i ett De Staat-maraton och ett försök att styra upp dramaturgin i Sectangelus cirka resten av kvällen. Tror den börjar ta någon sorts form nu, men vem vet ärligt talat.
Nat kom hem igen vid tio och vi hjälptes åt att sätta upp hennes nya fairylights hon köpt och jag provluktade på alla hennes nya doftljus innan vi hängde i min säng och pratade en stund till tills Josh kom hem och vi tjabbade om alltifrån hans imitation av en bläckfisk till vem som kan ha tänkas bott i vår lägenhet innan vi gjorde det (nuvarande teori är en före detta blind, jättekort kines bc reasons) innan vi till sist pallrade oss i säng.
Så, ja. Känner mig rätt accomplished på det stora hela, måste jag nog säga ändå. Var länge sen jag fick såhär mycket gjort på en dag, och det var bara rent allmänt rätt trevligt att få ha en dag där jag bara typ ???? levde som en riktig ansvarsfull vuxen människa, typ? Stiga upp tidigt och springa ut på "ärenden" och allt möjligt. Jissus.
Anyhow. Imorrn jobbar jag öppningsskiftet i Blenheim, och så är det ju även två hela år sedan jag flyttade till London. Ska köpa en Hummingbird-cupcake för att fira åren som gått. För exakt två år sen låg jag klarvaken i min säng hemma i Sverige och kunde inte sova för att jag var så skräckslaget medveten om att hela min verklighet skulle kastas omkull så fort solen gick upp. Två år senare går jag och lägger mig i samma hus som två av mina favoritmänniskor som jag för två år sedan inte ens visste fanns. Herrejesus vad tiden går.