Hej där! Jobbveckan har officiellt startat, och även om planerna redan börjar rada upp sig inför resten av veckan så har idag varit vanlig och blissful. Jobbade tillsammans med Olga för första gången på evigheter (since jag jobbat i Camden några dagar och hon varit sjuk i typ två veckor i sträck), så hon hade varken sett mig i glasögon eller hört allt mitt senaste livsdrama, så vi hade massvis att diskutera rent i allmänhet. Försökte även planera när vi ska gå och jaga fladdermöss hemma hos henne och min chef - verkar som om vi ska försöka få till något under Notting Hill Carneval eftersom affären alltid är stängd över karnivalen och vi ju då båda är lediga (ska visserligen på karnevalen ihop med Jago och några andra av Joshs kompisar så är egentligen rätt uppbokad redan men vi får se). Gjorde lite leveranser, stockcheckade, beställde lite böcker, promenerade till banken, och gick till sist hem framemot kvällen.

 

Nat och Daniel var redan hemma (eftersom Nat är hemma ALLTID nuförtiden alltså god bless). Vi såg på Rupaul's Drag Race en stund (eller, well, Daniel och Nat gjorde det medan jag mest låg tvärsöver Nats säng och klagade på hur svettig och trött i fötterna jag var, men y'know), och så småningom kom Josh hem och vi hamnade ganska omedelbart i en konversation om kända onda människors okända syskon och vad de skulle haft för yrken - som att Hitler hade en syster som hette Elisabeth Hitler som var drag queen och att Stalin hade en bror som hette Steve som var trädgårdsmästare men att deras talanger aldrig fick någon uppmärksamhet för att deras syskon tog allt rampljus (Josh bara "so... Jeff Khan, Ghengis' brother. What was he good at?" och vi tittade på varandra i tystnad i ett par sekunder innan jag bara "....bears. He was super into bears.", och därefter handlade konversationen mest om Jeff Khan och hur hårt han jobbade för att sprida sitt newsletter om björnar innan internet var uppfunnet). Pratade om den uppkommande säsongen av Within the Wires och vad vi tror nästa säsong kommer handla om (favoritteorin för tillfället är att man antingen genom hela serien trott att någon blivit konstant knivhuggen men att ljudet i slutändan egentligen bara kommer från någon som inspekterar en syltburk, eller tvärtom. En intressant plot twist oavsett vilket håll det kommer ifrån, ju).

 

Josh gick och spelade D&D, och jag, Nat och Daniel drack Malibu och såg på Youtubevideor (och snubblade över en amerikansk reboot av Pippi Långstrump som var HELT FEL på alla sätt och vis och jag och Nat var förolämpade hela resten av kvällen och var direkt tvungna att leta upp originalserien från 70-talet för att återställa allt i sin ordning) och planerade en roadtrip runt i Sverige som vi vill göra nästa sommar (ultimata planen är att jag och Josh åker hem till mig över midsommar igen, Nat och Daniel firar i Skåne, och så möts vi hemma hos mig efteråt och kör upp till Nats familjs ö (som dem har för SURE ATT MAN ÄGER EN HEL Ö BARA SÅDÄR THAT'S NORMAL) och bor i deras stuga där innan vi åker till Liseberg och vidare till Stockholm och sedan hem igen och har världens mest wholesome time i allmänhet). Är så himla sugen på det nu (även fast jag är den enda av oss som kommer kunna köra men yeAH).

 

När Josh var klar med D&D fick jag min sedvanliga uppdatering om hans karaktärs senaste äventyr, och därefter gick vi in till Josh och såg på den nya rebooten av Duck Tales (som har både en skådis från Community och David Tennant i huvudrollerna ??? och är förvånansvärt bra ??? har många frågor), innan vi letade upp signaturmelodierna till gamla svenska barnprogram (Josh visste omedelbart vilka program som var gjorda i Sverige eftersom de enligt honom var som att se på saker i -0.75 tempo - aka lite långsammare än det borde vara och alldeles för genuint i allmänhet) (hans reaktion till De Tre Vännerna och Jerry var oslagbar, och det faktum att han redan kunde texten till signaturmelodin till Bert gjorde mig väldigt stolt över våra efforts att integrera honom i det svenska samhället på en djup nivå).

Gick och borstade tänderna, godnattpussades (eller, well, Nat slickades mest men CLOSE ENOUGH), och gick sedan och la oss till sist.

 

Så, ja. En ordinär dag på det ordets allra mest positiva sätt. Har varit så himla bra för min stackars lilla stressade själ att bara ha lite vanliga hederliga jobbedagar ett par dagar nu, där allt bara är lugnt och fint och mysigt och som det ska vara.

Imorrn ska jag jobba ännu ett öppningsskift, och sen ska jag och Marion dricka chaite och prata killbekymmer. Känns som en himla stabil dagsplan det med, känner jag.