Rebel rebel, your face is a mess

[Bild: Oxford, UK]
 
Hej där! Tisdagen är över, och det har varit en rätt händelserik dag återigen. Det går veckovis det där, like clockwork, alltså. Anyway. Jobbade stängningsskiftet tillsammans med Olga, och hade sju lådor med Lonely Planet-reseguider som väntade på mig när jag dök upp (det är välkänt på jobbet att Lonely Planet är den allra tråkigaste leveransen att göra). Dealade med den, gjorde lite fler leveranser som droppade in under dagen, och spenderade resten av dagen med att ordna upp i affären i allmänhet, fixa lite social media-grejer och diskutera senaste nytt med Olga.
 
Olga åkte hem framemot kvällen, och jag satt mest och gick igenom mejl och vilade fötterna efter att ha kutat runt hela dagen. Kollade igenom sidan för Boende i London (aka en grupp som drivs av det största svenska Londoncommunityt, basically), och såg en annons av någon som letade efter en lägenhet i NW1 med start i mitten av september. Det kändes ju allmänt passande, och on a whim smsade jag henne och hux flux hade jag vår första lägenhetsvisning så fort jag kom hem från jobbet. Sån jävla röta att jag städade huset igår alltså. Jösses.
 
De verkade astrevliga, i alla fall, och var hur intresserade som helst - tydligen hade de varit på en massa lägenhetsvisningar för dåliga lägenheter, och vår abundance av fairylights var ett allmänt vinnande koncept (de bara "det är så HIMLA hemtrevligt här jag skulle kunna flytta in NU på en gång!!" liksom AWW), så efter att jag försökt komma ihåg hur mycket allting kostade och ordnat upp allting någolunda sa vi hejdå och jag kände mig allmänt nöjd med min provkarriär som mäklare för en kväll.
 
Hade ju varit perfekt om vi kan bli av med två rum på en gång (och det känns typ allmänt tryggare att hyra ut till svenskar??? så himla dumt men ändå - BRITTER kan man ju i alla fall fan inte lita på det vet ju vem som helst). Vi får se hur det går - de är precis nya i landet så det är lite osäkert om de kan fixa fram allt pappersarbete och guarantours och grejer i tid, så vi får se hur det ter sig om några dagar och ta det därifrån. Känns fint att få en liten ljusglimt i tunneln, i alla fall. Känns som att det är välbehövligt i nuvarande läge.
 
Josh kom hem framemot kvällen - han hade jobbat över en hel massa timmar för att täcka att han ska vara iväg från och med torsdag, och jag var allmänt emotionellt utmattad, så satt mest i varsin kraftlös hög och såg på senaste nytt från vår favorityoutuber (han som är musiker och jordens mest wholesome människa och som både jag och Josh secretly vill gifta oss med lite) innan vi gäspade för mycket för att kunna fokusera, och vi gick och borstade tänderna, pratade om huruvida ens tänder ersätts av fingrar när man blir gammal (och att det är därför gamla människor har löständer för att fingrarna petar ut mat från munnen på en så man måste täcka dem med löständer för att få äta ifred) och hur vi med detta i åtanke planerade att leva när vi blev gamla. Josh sa att han bara helt skulle adoptera sitt alter ego Teeth Man och leva på tandkräm och kokain (som är de två sakerna Teeth Man får sina krafter ifrån). Känns som en stabil livsplan.
 
Tog oss ur badkaret, fick min pannpuss och min goodnight, Poppet, och så gick jag och la mig till sist. Bäddade sängen innan lägenhetsvisningen och tror det gjorde lakanen mjukare på något vis? Nytvättat-aktigt? Känns som att det här borde vara en smått oroande effekt, men jag är inte helt säker på varför. Oh well.
Imorrn är det torsdag, och jag ska köpa Joshs sista födelsedagspresenter, eventuellt investera i några nice Lush-grejer och lite glass (borde egentligen spara men VET NI VAD livet är fan skit och jag förtjänar en face mask för att jag orkar med det goddammit) och kanske till och med tar ett bad. Vi får se hur vildsinta planerna blir. Stay tuned.