[Bild: Regent's Canal, London]
GISSA VEM SOM KOMMER FÅ HÖRA DEN HÄR LÅTEN LIVE NÄSTA SOMMAR. GISSA VEM. IT IS ME. AAAAAAAAA
 
HOLA AMIGOS. Börjar bli proffs på lediga dagar utan några som helst produktiva framsteg, måste jag tillstå. Längtar genuint till att gå tillbaka till jobbet imorrn - känns som jag knappt varit där på hur länge som helst. Idag har varit bra, dock. Har verkligen inget emot det här slapplivet heller, honestly. Dagen började med att jag vaknade kvart i tolv och insåg med en mindre hjärtattack att Hamilton-biljetterna skulle släppas om en kvart. Vad som följde därefter var en intensiv och hatfylld kamp mot Ticketmaster (TICKETMASTER ÄR DET VÄRSTA JAG VET ALLTSÅ VARFÖR ÄR JAG ALLTID TVINGAD ATT INTERAGERA MED DET JÄVLA TRAINWRECKET AV EN HEMSIDA IM GONNA FIGHT IT). Till sist lånade jag Nats dator i ett sista försök, och lo and behold - VI FICK BILJETTER. VI FICK FUCKING BILJETTER TILL ATT SE HAMILTON. VI SKA SE HAMILTON. Biljetterna var ovanligt billiga och även om vi inte ska se den förrän i maj 2018 (vilket är en gosh darn EVIGHET med tanke på hur mycket jag längtar), så fick vi helt resonabelt billiga biljetter för frickin' tredje raden från scenen??? Vi kommer se så himla bra ???? JAG DÖR JAG TRODDE ALDRIG DET SKULLE FUNKA BUT IT DID AHHHHH.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
 
Efter vi hade lyckats med vårt enterprise skrek jag ett litet tag rent i allmänhet, och så lyssnade vi på soundtracket och firade rent i allmänhet. Nat pratade med sina föräldrar en stund, fick en inbjudan till en intervju på ett av sina universitet (ahhhhh!!!), och vi åt upp det sista av mitt julgodis och såg på Youtubevideor en stund innan vi bestämde oss för att färga om mitt hår. Hällde i lite mer rosa men jag hade inte så mycket kvar, och jag kom på att jag hade lite grönblå färg kvar från när jag hade turkost hår, och eftersom jag ändå hade tänkt hälla i lite grönblått i luggen eller så, så tog jag fram den burken också. Nat bara WENT TO TOWN på mitt hår och basically fyllde i alla missade fläckar där det rosa inte räckt, så numera är mitt hår ett nästan radioaktivt-liknande kaos av rosa och grönblå slingor, samt en helt grönblå nacke. Det ser askaosigt ut, men jag gillar det ändå tror jag? Det pastellrosa har sett så himla fint och prydligt ut, så det var faktiskt rätt najs att gå tillbaka till att se lite allmänt skum ut i håret igen, to be honest. Det mesta av det kommer förmodligen ryka när jag ska och klippa mig på onsdag, men jag vet inte. Kanske ska återskapa det till något liknande efteråt också. Har saknat konstiga hårfärger, ju.
En pastellröra av bästa sorten, ändå.
 
Lagom tills jag blåst håret dök gasmannen upp för att kolla vad vår gasmeter har för sig. Han höll på och grejade en stund och hittade till sist vad felet var - den hade fel vattentryck eller nåt i den stilen, och pumpade ut trycköverflödet på fel sätt eller something like that, så gasmannen grejade med den en liten stund och sen funkade den som den skulle igen. Tydligen var det inget farligt fel, direkt, eftersom gasgrejen hade massa säkerhetsmekanismer mot den sortens problem, men vi fick beröm för att vi hade varit duktiga och stängt av allting när vi hade märkt att den lät konstigt, så det var ju najs i alla fall. Ännu mer najs att lägenheten är varm och skön igen, också.
 
Efter det knallade vi ner till Sainsbury's och köpte grejer till kvällsmaten, och när vi kom hem igen lyssnade jag på nya poddavsnitt och diskade undan disken i köket (det var inte så mycket disk den här gången så jag gjorde ett försök att hålla undan det lite mer nu så vi inte behöver nå apokalyptiska nivåer alldeles för snart igen), och anslöt mig sedan till Nat i hennes säng där vi såg klart på säsong tre av Community (vilket innebär att hon måste lida sig igenom säsong 4 nu alltså usch stackarn) tills Josh kom hem från jobbet och vi lagade kvällsmat (eller, well, since jag hade diskat + hatar matlagning i allmänhet lagade Josh och Nat kvällsmat medan jag gjorde alla obekväma genom att spela svenska versioner av ABBA-låtar istället. Svenska versionen av Waterloo är för övrigt det mest unsettling i världen alltså ???? NEJ).
 
Därefter åt vi kvällsmat på Joshs rum medan vi såg sista avsnittet av Sherlock (som vi efteråt var alldeles för upprörda över för att ens orka kommentera ordentligt vilket för att vara oss säger en hel del alltså HUR KAN DET VARA TILLÅTET ATT VARA SÅ DÅLIGT VARFÖR KAN INGEN AVSLUTA SERIER INNAN DE BLIR EN TOTAL HOT MESS JAG ORKAR INTE). Var allmänt emotionellt utmattade och arga efter den upplevelsen, och såg ett par avsnitt av A Series of Unfortunate Events för att bli på lite bättre humör (den är ju inte heller så väldigt cheerful, men, y'know, den är åtminstone välgjord), och gick sedan och borstade tänderna och pratade om att vi borde åka till Manchester (som varit en plan HUR LÄNGE SOM HELST men såklart var både jag och Nat helt inkapabla att få ledigt den veckan Josh ändå skulle dit med jobbet så universum arbetar emot oss verkar det som), och tog oss sedan i säng.
 
Imorrn ska jag till jobbet igen, för en HEL DAGS arbete innan jag har en ledig dag igen (alltså vad är mitt liv för tillfället egentligen jag gör ju 0 vettiga grejer någonsin). Lagom jobbigt, tycker jag.
Hörs imorrn!!
Longevity - en blogg om hälsa

Låter helt klart soft

Svar: haha ja det är väldigt o-stressigt häromkring för tillfället kan man lugnt säga!!
Moa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress