Hej där! Ursäkta min frånvaro. Återigen. Herrejösses det blir verkligen ingen reda på det här livet jag lever. Fint ändå. Lite irriterande since jag ju faktiskt gillar att kika in här en stund om dagen, MEN MEN. Får man väl leva med, antar jag.

 

Sedan vi hördes sist har mamma varit i London på blixtvisit innan hon skulle ner på jobbresa i Wales. Hon mötte mig på jobbet och vi gick ut och lunchade tillsammans innan hon åkte och shoppade de sista timmarna tills jag jobbat klart. Därefter lämnade vi väskorna på mitt jobb, låste och släckte och gick till puben runt hörnet och åt kvällsmat. Delade en flaska vin och åt ihjäl oss på mozzarellasticks och hamburgare och pratade om literally allt möjligt. Det låter så himla konstigt, men det är så himla roligt att få lära känna sina föräldrar som, well, faktiska människor istället för någon sorts vag enhet utan någon specifik backstory som man ju trodde var fallet när man växte upp. Vad de vill göra, vad de är rädda för, saker de gjort fel och saker de drömmer om. Är någon betryggande över att till sist inse att även ens föräldrar i slutändan bara är som vilka människor som helst, och det borde verkligen inte vara en så stor insikt som det är.

 

Lite lagom vinlulliga tog vi därefter tunnelbanan hem, och satt i  min säng och såg på Garfunkel & Oates (som tydligen inte finns på svenska Netflix ??? what kind of OUTRAGE) tills Josh kom hem och bjöd på vin (han vet hur man ska göra succé hos min moder alltså) och började bygga huset ur Good Morning Call aka vår bästa trashy japanska romcom, så därefter sprang jag mellan mitt rum och Joshs rum ett tag tills mamma gick och la sig och jag gick in och hängde med Josh och försökte reda ut exakt hur man skulle bygga varje våningsplan så karaktärernas fönster vette åt samma håll som de gör i serien och exakt vilken vit nyans tapeterna egentligen har och så vidare. Framemot ett var jag dock så trött att ögonen mer eller mindre gick i kors, så jag gav upp och pallrade mig i säng och lämnade Josh till att fortsätta arbetet.

 

Hade sällskap till King's Cross med mamma imorse innan hon åkte ut till Heathrow för att möta upp sina kollegor, och åkte sedan ut till Islington för stocktake. Förtränger verkligen varje år hur jävla astråkigt stocktake är, alltså. Tiden stod absolut 100% stilla och jag fick bara mer och mer huvudvärk för varje minut och uuuurgh tänk om vi bara hade haft ett datorsystem i affären så hade det här aldrig behövt hända. Tur i oturen, dock, så smsade Olga och sa att hon blivit sjuk och skulle behöva att jag åkte ut till Blenheim och täckte för henne där istället, så vid elvasnåret - efter att jag varit där i kanske två och en halv timme fast det hela kändes som minst ett par veckor - kunde jag ursäkta mig och fly uttråkningen ut till Notting Hill istället.

 

Lucy jobbade idag vilket innebar att jag fick catcha upp med henne igen vilket ju var allmänt awesome. Vi drack te och pratade om livet och politik och allt däremellan, och det var allmänt mysigt. Saknar den människan så himla mycket, ju. Bestämde att vi skulle planera in att ses igen under de kommande veckorna, och så slutade jag och gick hem vid fyrasnåret någon gång. Kom hem och var halvvägs igenom att koka sparris (nej, sparrisfasen är fortfarande inte över) när Josh återvände.

 

Han var genomregnad och allmänt snörvlig och jag fick förbarma mig lite över honom en stund innan vi gick in på hans rum och fortsatte bygga på Good Morning Call-huset. Han hade byggt asmycket under natten och hade börjat inreda och allting, och efter Nat kommit hem från jobbet (innan midnatt till och med vilket ju är en allmän sensation) gick Josh och badade medan jag spolade fram och tillbaka i olika Good Morning Call-avsnitt för att hitta perfekta vinklar av köket för att kunna inreda exakt. Önskar att jag kunde ha samma nivåer av precision och passion för andra saker i mitt liv som jag haft för att inreda den där Sims-lägenheten för att se ut exakt på pricken som den i serien (vi är nästan klara nu och det är genuint LÄSKIGT hur likt vi fick det att se ut). 

 

Vi hamnade i en hetsig debatt om hur utformingen av karaktärernas badrum egentligen såg ut i serien (vi har numera uppfunnit "geografisk headcanon" som ett koncept för att kunna ge ett namn på vad vi tjabbade om), och gav därefter upp för dagen och såg på Dirk Gently tillsammans med Nat istället. Har sett alla avsnitt säkert åtminstone tre gånger nu även fast den bara kom ut för kanske någon månad sen eller så, och det blir fan bara bättre och bättre. Sånt genuint mästerverk ändå. Vi avslutade kvällen med ett avsnitt av Community (vi närmar oss avsnittet som förstörde mitt liv med stormsteg och JAG HAR INTE EMOTIONELLT FÖRBERETT MIG PÅ ATT ÅTERUPPLEVA DETTA TRAUMA PLEASE SEND ASSISTANCE), och gick därefter och borstade tänderna och diskuterade huruvida Josh kommer dö av pesten eller inte och hur coolt det hade varit om han gjorde det (kollade ju i den där boken från 1629 hos Olga och den var en medicinbok full med massa smutsiga fingeravtryck och jag skämtade om att jag skulle få pest av boken och så typ en dag efter fick Josh en massa konstiga utslag så nu är teorin att jag gav honom pest från en bok. Tydligen var det ett tillräckligt coolt sätt att dö på att Josh sa att han inte ens skulle ha något emot det, så det är ju tur i alla fall). Gick därefter igenom de vanliga godnattpussrutinerna (har Josh pest så kommer vi alla dö, basically), och gick sedan och la oss.

 

Imorrn är jag blissfully ledig, vilket jag ser fram emot. Nu när lägenheten för en gångs skull (knappt) behöver städas, så ska jag verkligen försöka få lite unijobb gjort så jag slipper sitta på lunchrasten sista inlämningsdag och skriva som en idiot. Är past that way of living, känner jag. Ja, och så ska jag försöka införskaffa i lite bubbelbad så vi kan bada lite mer i det här huset. Prioriteringar, obviously.

Nu, däremot, ska jag göra ett försök att se på lite Youtubevideor men istället förmodligen bara frustrerat däcka om tio minuter, som alltid på en ledig kväll. OH WELL SÅNT ÄR LIVET osv.

 

Hörs imorrn!!