Blessed be the boys time can't capture, on film or between the sheets

[Bild: Primrose Hill, London]
 
Hallå igen! Måndag för resten av världen men fredag för mig, och nu är jag ledig i två hela dagar. Hell yeah.
Denna "fredag" har varit en najs, ganska vanlig liten dag allt som allt. Jobbade öppningsskiftet med Olga, och höll mig sysselsatt more or less hela dagen. Inledde dagen med några timmars lugn affär medan jag lyssnade på 50-talsmusik och gjorde om fönsterdisplayen och riktigt NJÖT av bara hela situationen.
 
Jag vet att jag tjatat om hur mycket jag älskar mitt jobb på sistone, men herrejösses jag gör verkligen det (tur det med tanke på hur lite de betalar mig men ändå). Speciellt den här veckan, som varit lite allmänt upp och ner medan jag försökt återanpassa mig till London igen (förstår verkligen inte varför det varit så svårt den här gången aaaah jag trodde man kom över den här fasen efter några år vafan är detta). Har blivit ett så himla välkommet andrum, liksom, att få komma till jobbet och bara vara bland boklukt och bra kollegor och fina leatherbounds och mysjazz och bara gå runt och pyssla. Så, ja. Tack gode gud att jag inte hamnade på någon random snabbmatskedja, ändå.
 
Anyhow. Fixade fönsterdisplayen, restockade en massa, städade upp i barnavdelningen, stockcheckade en massa, dammade affären, boxade upp naturavdelningen som nu helt ska avvecklas och flyttas till Camden, och en massa sånt. Fixande rent i allmänt, basically.
 
Slutade jobbet vid sex, tog tunnelbanan hem och hittade till min förvåning Nat i lägenheten när jag kom hem. Hade helt glömt bort att hon har andra skift den här veckan och jobbar 9-5 som en vanlig människa. Helt skandalöst ju. I vilket fall. Jag bänkade mig omedelbart i hennes säng och vi delade på ett storpack nuggets och såg ikapp på Buzzfeed Unsolved-videorna vi missat during our time apart samt en massa compilations av vines och videor på hundar som gjorde roliga saker och skrattade så vi grät. Himla fint. Har ju fan knappt sett människan på en hel månad, så det var fint att äntligen få stilla den abstinensen en smula.
 
Josh kom hem framemot kvällen, skypade sina föräldrar en stund och började städa sitt rum innan jag och Nat dök upp och han genast blev distraherad (vilket verkligen inte är någon utmaning vi behövde bara sitta helt stilla inom hans synfält för att han skulle bli helt kastad ur fokus stackarn). Han gav upp städningen ganska snart efter det, och istället såg vi på Unbreakable Kimmy Schmidt, åt jättemarshmallows tills vi mådde illa och jagade upp oss över säsongsavslutningen av Doctor Who igen (internet gillade tydligen det ???? folk tycker det är EN AV DE BÄSTA SÄSONGSFINALERNA NÅGONSIN ???? ALLTSÅ WAIT WHAT NOW).
 
Gick och borstade tänderna efter midnatt någon gång och pratade om svenska bynamn, skapade flertalet bra dubbelmackekramar, Nat motorboatade både mig och Josh i tur och ordning och Josh råkade börja freestyla den svenska nationalsången utan att kunna den. The gang is back together, basically. Fan, vad länge sen vi var alla tre tillsammans i lägenheten, alltså. Har saknat detta ju.
 
Anyhow. Är som sagt ledig imorrn, men tror inte det kommer bli så mycket vila av det hela ändå. Ska inleda dagen vid tio med att gå bort till frisören och få håret blekt inför modelleventet jag tydligen ska medverka i på onsdag (jag ska dessutom tydligen få BETALT för det för första gången någonsin alltså hallelujah my prayers have been answered), och därefter måste jag verkligen ta tag i att städa lägenheten och mitt rum. Får jag bara ordning på mitt rum tror jag de generella ångestnivåerna kommer sjunka med ganska så mycket, så känns som en bra plats att börja på.
Oh well. Nu ska jag sova, så jag orkar med alla nyss nämnda projekt. Någon av grannarna har fest utanför mitt sovrumsfönster. Är genuint excited över att somna till basgång och högljudda röster. En av mina bästa ljud att somna till - random stadsljud.
All hemlängtan till trots hör man nog hemma i den här stan när allt kommer omkring, ändå.