God only knows what I'd be without you

  
Hej där! Jag är nu tjugotvå år gammal, har druckit aningens för mycket gin (ber om ursäkt i förväg), och har hela själen full av tillgivenhet. Har haft vad som högst antagligen varit min bästa födelsedag sedan jag flyttade till London. Antar att det egentligen inte säger jättemycket med tanke på att jag på min tjugonde födelsedag var i Paris (och därmed tekniskt sett inte ens i London och alltså räknas den typ inte ens), och på min tjugoförsta hade feber medan det ösregnade ute. Idag har varit ulitmat, basically.
 
Blev väckt vid åttasnåret av sång och tårta på sängen av Josh och Nat (medan vi var i Sverige hade jag nämnt i förbifarten att jag alltid brukade äta jordgubbstårta på min födelsedag när jag bodde hemma och Josh mindes denna detalj och tipsade Nat om konceptet så hon gjorde jordgubbstårta till mig alltså HUR GULLIGT).
Bild från hur wholesome min morgon var. Kaktusen Nat gav mig heter Obobolo, eller något liknande (frågade Josh vad jag skulle döpa den till och han gjorde bara ett ljud och jag bara committed to that), och de hade köpt ballonger med nummer 1 på för att jag, quote, "is number one". Notera Joshs allmänt förtjusta leende i nedre högra hörnet. Good memes. Good people.
 
Åt tårta, öppnade Nats presenter (som bestod av en uppblåsbar kaktus since jag dödar alla faktiskt levande blomster som tar sig in i lägenheten, och en svart hawaiiskjorta eftersom jag sa att jag alltid velat ha en men också inte ville överge min helsvarta aesthetic), och spenderade därefter förmodligen något för lång tid liggande tvärsöver Joshs bröstkorg och plingande med hans bjällriga renhorn han hade på sig, medan Nat gjorde sig redo och gick till jobbet. Jag gjorde mig i ordning medan Josh låg kvar i min säng och spelade en mass The Cat Empire-låtar (inte mig emot, direkt), och sa därefter hejdå med en appropriate grattiskram, och stack till jobbet. Jobbade öppningsskiftet med Niall, och även fast vi hade rätt mycket leveranser (eller, well, de var inte jättestora, direkt, men tillräckligt för att hålla oss underhållna more or less hela dagen), så tog vi det rättså lugnt. Väldigt najs. Slutade i varje fall framemot eftemiddagen, och efter Nat kommit hem från jobbet gick vi till Abbey Tavern, som är en ganska normal pub men som jag har en hel massa emotionella kopplingar till (det var den första puben jag gick till under min första natt i Camden, det var där jag och Oli hade en av våra första dejter, det var där jag firade min födelsedag förra året, och så vidare).
 
Mötte upp Josh där, snart åtföljd av Mats, och vi beställde mat och drinkar och satt och tjabbade en hel massa. Mats gav mig Eddie Izzard's självbiografi (eftersom han visste att jag verkligen ville läsa den men aldrig skulle ta mig tid att köpa den alltså GOD BLESS). En stor del av mina bästa Londonmänniskor dök upp, och alla sjöng ja må hon leva på sina respektive modersmål och vi åt Oreotårta som Marion tagit med sig och att se mina favoritmänniskor interagera med varandra var bara det rent allmänt finaste någonsin. Älskar dem så mycket.
Alltså. Denna tårta. SÅ GOD. Marion är en gudagåva.
Som födelsedagsoutfit fick jag, utöver Hawaiiskjortan, en glittrig fluga och en gul arbetshjälm. Bree kallade mitt kompisgäng för "the wholesome crew" efteråt. Tyckte det var det bästa namnet någonsin, basically. 
 
Framemot kvällen gick hela hushållet + Mats hem till oss. Svepskälet var att ta en efterdrink, men istället drack vi ett flertal efterdrinkar och spenderade hela kvällen med att se på en massa dumma  Let's Plays och en mängd dramatic readings av My Immortal och grätskrattade en hel massa.
 
Så, ja. Mats tog sista tunnelbanan hem, och jag låg i Joshs knä och såg på TV en stund till innan vi också blev sömniga och borstade tänderna och called it a day. Perfekt dag, basically.
 
Älskar mina vänner så himla mycket. Är så lycklig lottad att jag har dem. Har varit omringad av människorna som får mig att må bäst i hela jäkla stan hela dagen. Älskar den här dagen. Älskar att fylla år.
 
Har varit en sån himla bra födelsedag. Åh.