Hey stranger, I want you to catch me like a cold

[Bild: Paris, Frankrike]
 
Hej där! Min lediga tisdag är över, och det har inte varit så mycket slappande involverat under dagen, men likväl najs. Sova kan man göra när man är död osv.
Pallrade mig i alla fall iväg till frisören vid tiosnåret, och spenderade därefter några timmar med att få mitt hår blekt inför mitt modellande imorrn. Konsulterade även med killen som ska klippa mitt hår om vad jag vill ha (jag gav honom, as per usual, fria händer, och han sa att han ville klippa av min lugg och honestly GOD BLESS som jag har längtat efter att bli av med detta emosvep ändå), och fick därutöver prova en hel massa exemplar av genomskinliga svarta klänningar tillsammans med knästrumpor och skyhöga pumps, som är outfiten jag ska ha på mig imorrn.
Provade några outfits och stylisten bara "well det är ju ett morgonevent så vi borde ta något lite mer konservativt" och klänningen jag i slutändan ska ha på mig ser ändå ut såhär:
Så, yeah. Tänk vad jag provade innan, när detta var det mer täckta alternativet. Heh.
 
Anyhow. När jag hade fått håret fixat och lämnat in min outfit fick jag pallra mig hem igen framemot tolvsnåret. Gick inom affären och bunkrade upp på lite mer begränsad-budget-mat (aka ostpastasås och makaroner som ska bli min standardmat den här månaden har jag bestämt), och gick sedan hem och städade lägenheten medan jag lyssnade på lite fler avsnitt av Hello From The Magic Tavern (är inne i en slump nu så jag har inte lyssnat på det på aslänge så Josh är ASLÅNGT före mig nu vilket ju obviously inte kan få fortsätta).
 
Blev så himla rent och fint, och precis som jag misstänkte så sänkte det ångestnivåerna en hel del att bara få mitt sovrumsgolv dammsuget och papperskorgen tömd (tog även ut soporna från lägenheten, som bestod av sex fulla sopsäckar som legat och drällt lite här och var i lägenheten sedan jag och Josh återvände från Sverige. SEX STYCKEN. Hur kan man leva såhär och inte automatiskt bli rekryterad till Britain's Dirtiest Homes omedelbart honestly).
 
Städade klart lägenheten, tog en dusch, och hoppade sedan på bussen in till Soho, där jag promenerade genom den ljumma sommarkvällen och för första gången kände den där lilla gnistan av tillgivenhet till London sedan jag kom tillbaka. Hade börjat bli rädd att den aldrig skulle komma tillbaka, att jag var förbi mitt "London är världens finaste stad jag älskar att det här är mitt hem"-stadie till sist, men det verkar som om jag nog klarar mig en stund till. Sån lättnad. Älskar att älska den här stan.
 
Mötte upp Mats, Laura, Savva och lite annat folk på Simmon's i Fitzrovia för kvällens aktiviteter. Jag, Savva och Mats delade på lite för mycket vin, och så spenderade vi kvällen nere i källaren med månadens installation av Stand Up Philosophy. Månadens tema var kindness, och det var hur intressant som helst. Ju mer man grävde i konceptet (vad skillnaden mellan att vara nice och kind var, till exempel), desto mer insåg man hur mycket djupare det gick än man någonsin kunnat ana. Hade massvis av intressanta filosofiska diskussioner under intervallpausen. Så himla fascinerande.
 
Eventet var klart vid elvasnåret, och jag kramade allihop hejdå (Mats kramade mig så hårt att jag liksom lyftes upp i luftet och bara sa "There are no words for how much I love you. Text me when you get home", och så spatserade jag hemåt, sådär perfekt wine-drunk så att världen bara blir lite luddig i kanterna och aningens mer magisk, och hög på tillgivenhet rent i allmänhet. Kom hem till en Josh som precis avslutat sin D&D-session och undrade vart jag hållit hus hela den här tiden ("Nat sa att du var hemma innan men att du gick sedan WHERE DID YOU GO"  alltså bless Josh och hans konstanta paranoia att hans status som min absoluta favoritperson är hotad). Hann knappt ta mig genom dörren innan jag var bänkad på Spicy igen, och vi såg på dumma Youtube Let's Plays och en massa annat fantastiskt internettrash vi snubblade över, innan vi called it a day och gick och la oss.
 
Så, ja. Har varit fullt ös sen jag vaknade, more or less, men jag känner mig ändå inte så trött. Mest emotionellt fulfilled. Känns som idag kan vara dagen då jag till sist föll för London igen, efter att ha varit lite allmänt avståndstagande sedan jag och Josh kom tillbaka från Sverigeidyllen. Att bara gå förbi alla de vackra viktorianska byggnaderna i Soho, skratta så jag kiknade i en källare medan jag samtidigt fick lära mig massor om en massa coola filosofiska koncept, och därutöver bara rent allmänt hänga med mina bästa Londonfolk som mest bara påminde mig om att de värdesätter min närvaro i deras liv lika mycket som jag värdesätter deras.
Åh. London. Trots allt, så är det här ju mitt livs sanna kärlek ändå. Denna fina, märkliga, skitiga, fantastiska stad. Ah.
 
Anyhow. Imorrn måste jag vara i Charing Cross vid halv nio på morgonen och spenderade hela förmiddagen i ett par skyhöga klackar och med en mängd kameror i ansiktet, så borde kanske ta och försöka få lite sömn innan dess, maybe.
Hörs imorrn!!