I'm fine (I miss you all the time)

[Bild: Notting Hill, UK]
 
Hej där! Fredagen har varit synnerligen vild och besinningslös, och med det menar jag såklart att jag för första gången på himlans länge faktiskt inte gick någonstans och inte gjorde någonting särskilt alls. Kändes välbehövligt. Har visserligen också överjordisk ångest at present (såndär som liksom bara ligger som ett spändband över bröstet och jag febrilt letar efter den perfekta låten att lyssna på som är lagom angsty för att reflektera tillståndet men inte för angsty så det gör allting värre) (den ovanstående låten visade sig vara den låten för tillfället så får väl lyssna på den på repeat till man kan lugna ner sig antar jag).
 
Fram tills precis nyss var livet lugnt, dock. Jobbade med Felix på ett rätt intense fredagsskift där vi gjorde en massa leveranser samt byggde ihop ett helt viktorianskt dockskåp (vi behövde en display till ett byggnadsset vi fått in och Felix dök upp på morgonen och bara "dagens uppdrag är att bygga ett dockskåp" och alltså honestly jag älskar mitt jobb så mycket), samt dammsög hela affären supernoga innan jag till sist åkte hemåt framemot kvällningen. Tog tunnelbanan hem, åt köttbullar och spenderade ett par timmar med att skypa hem till Sverige eftersom vi genuint inte skypat på typ en hel månad (helt skandalöst honestly det brukade vara typ tre gånger i veckan vafan). Var fint att få prata ikapp lite (jag bara "så vad har jag missat därhemma" och Elin bara "någon har stulit en hjullastare och nån galning kraschade in i Ullared-huset" och honestly det är något väldigt betryggande i hur Sverige bara kontinuerligt är helt ridiculous).
 
Resten av kvällen var fortsatt ganska lugn. Lyssnade på en P3 Dokumentär om skottlossningen i Rödeby (since det ju var en rätt jättestor grej hemmakring när det hände och jag egentligen inte vet så mycket om det) och blev så caught up i det hela att jag råkade diska all disk i hela köket. Whoops. Lyssnade på The Runaways och skrev på The Fantastic Story of the Downstairs Pizza Party tills Nat kom hem (och vi konspirerade om vem Josh tagit hem since han inte presenterade dem för oss och stängde in sig i sitt rum med dem så fort de kom hem och var rent allmänt världens McSneaky HMMMMMM väldigt mysteriskt), och diskuterade lite allt möjligt innan vi också called it a day, jag och Mats smsade om hur awesome aliendatingprogram kommer bli när de väl sänds i framtiden, och nu tror jag att jag ska ta och se klart på avsnittet av American Gods jag var halvvägs igenom innan jag också tar och sover en smula. Hade ju varit helt revolutionerande att komma till ett lördagsskift både utvilad OCH utan baksmälla. Något för historieböckerna.