I'm wearing my heart on a noose

[Bild: Abney Park Cemetery, London]
 
Hej igen! Det är tisdag, och återigen har det varit en helt vanlig sådan. Det har till och med regnat, vilket var en allmän lättnad (ska tydligen bli värmebölja nästa vecka igen dock så friden blir kortvarig men OH WELL man får väl njuta av att kunna sova med täcke medan man kan I suppose). Idag har jag jobbat i Islington tillsammans med Cristian. Islington ska stänga för alltid om bara ett par veckor, så det var högst antagligen mitt allra sista skift där idag. Islington var den allra första affären i företaget jag jobbade i när jag blev anställd (för nästan tre år sen herreminje) - det var där jag hade min upplärningsperiod och försökte lära mig hur kassan funkade och tog för lång tid på mig att räkna växel för att jag inte förstod mig på brittiska mynt än.
 
Sorgligt att se ännu en bit av mitt tidiga Londonliv långsamt avvecklas och försvinna. Notting Hill-affären, den vid tunnelbanan, stängde samma dag jag åkte hem till Sverige för sommaren, och det var där jag lämnade in mitt CV till att börja med. Känns som om det börjar bli något av ett tema för det här året - att avveckla det som definierade London för mig så mycket i början för att ge plats för något nytt. Ska ju flytta ifrån mitt första och enda Londonhem det här året också, så det är ju ännu en väldigt definierande grej som också kommer försvinna. Londonlivet som tar dess plats är dock nästan ännu finare - förhoppningsvis, i alla fall - så det går nog bra ändå.
 
Oh well. Jobbade i vilket fall mitt allra sista Islingtonskift, sprang ut med plast för att täcka borden (DET kommer jag inte sakna med Islington i alla fall herrejösses) och försökte fixa kassan när den låste sig helt randomly (???? detta företag och deras asgamla konstiga prylar alltså), och spenderade därutöver mest tid med att sätta Reduced To 99p-stickers på en massa grejer Cristian grävde upp ur lagret, innan jag knallade hemåt vid sexsnåret.
 
Kom hem och hängde på Nats rum en stund (since hon har normala arbetstider för ett tag framöver har hon varit hemma typ VARJE DAG när jag har kommit hem efter jobbet det är så himla ovant och så himla bra). Hon städade och jag browsade memes och visade henne när jag hittade något kul, och därefter gick hon ut på middag med sin mamma som kommer till London idag och jag såg på de nya avsnitten av Orphan Black som jag missat innan jag skrev på Fantastic Story of the Downstairs Pizza Party och lyssnade på ukulelemusik (ja jag har en spellista med bara ukulele-musik för DET BORDE ALLA HA okej). Vilket också är där jag har remained och shall remain till jag antingen måste gå och lägga mig eller någon av mina kära sambos återvänder och kan underhålla mig en smula.
 
Och om en timme fyller jag 22. Herrejösses.