When we were little, did you think you would be living in the middle with someone like me

[Bild: Abney Park Cemetery, London]
  Care // Bry 
 
Hejhej! Onsdag, aka min söndag (eller, well, skulle vara min söndag om det inte varit för det faktum att jag är ledig på söndag också wooo), är över för den här gången, och den känns rent allmänt som en rätt accomplished dag tycker jag nog. Vaknade av mitt alarm på morgonen (sätter alltid ett alarm till klockan 12 när jag är ledig så jag åtminstone inte ska sova bort BÅDE förmiddagen och eftermiddagen, men behöver det väldigt sällan since jag har blivit för van vid att alltid vakna vid typ halv åtta varje jobbmorgon), vilket probably var ett tecken på att det var en rätt välbehövlig sovmorgon.
 
Klev upp och möttes av en låda med födelsedagspresenter som mamma, pappa och Elin skickat från Sverige. Elin gav mig en asfin ögonskuggepalett och läppstift (god bless mitt livs mest trustworthy sminkleverantör hade fan aldrig haft några nya spännande grejer utan henne tbh), och mamma och pappa gav mig en gosh darn lavalampa, som jag velat ha i evigheter av ingen speciell anledning (förmodligen för att jag aldrig hade en när jag var liten och de är det mest 90-talsmysiga jag vet).
Här står den nu, min nya bästa grej, jämte min stora Mighty Boosh-bok, mitt Lzzy Hale-shrine, och min poesivägg (som jag ju såklart har för man är ju Pretentiös och Artsy hela dagen varje dag). Mycket bra mysvibb i det här hörnet nu, rent allmänt. 10/10.
 
När jag hade klätt på mig knallade jag ner till Chalk Farm och min Londonoptiker (nästan imponerande att jag bott här så himla länge nu och inte haft en actual optiker förrän nu). De behövde min preskription för att kunna göra glasögonen, men preskriptionen från min optiker i Sverige var bara för linser och inte för glasögon, så jag var tvungen att göra ett nytt test. (Tog ut linserna hemma och mina gamla glasögon är så otroligt hemska att jag inte kan ha dem på mig så jag fick irra mig hela vägen till optikern helblind vilket var, well, ett äventyr. När hon som testade mina ögon fick reda på det var hon alldeles chockad och bara "alltså jag har minus ett och jag skulle aldrig kunna ta mig någonstans utan glasögon och du har minus 3 HUR HITTADE DU ENS HIT" alltså bless).
 
Gjorde en massa tester på ögonen - en hel del som jag inte ens gjort någon gång innan vilket var väldigt spännande. De testade mitt "eye pressure" (????) genom att blåsa en pust luft i ögonen på mig (????) och tog kort på baksidan av mina ögon för att kolla att det inte var några repor på ögat som man inte kunde se framifrån (ingen aning hurfan man tar bilder på BAKSIDAN av ögat men bilderna var fulla av blodkärl och såg nästan ut som planeter och var hur coola som helst). Fick till slut konstaterat att jag ska ha samma styrka i glasögonen som i linserna (aka -3), och att jag förmodligen kan plocka upp de nya glasögonen i början av nästa vecka. Behövde inte ens betala något för kollen, vilket ju bara var ett extra plus.
 
Stannade till på banken på vägen hem för att föra över glasögonpengarna från mitt svenska konto till mitt brittiska konto (så nu är min kontobalans tillbaka på normal nivå vilket är en allmän lättnad. Glasögon var nog ändå den bästa grejen mina föräldrar kunnat ge mig - hade fanimig aldrig kunnat skrapa ihop till ett nytt par på egen hand herrejösses) (also att använda bankomater utan glasögon var också jättespännande). 
Därefter knallade jag hem igen, pratade lite med Nat som var hemma på en fyratimmarslunch (alltså servitrisyrket är SÄMST kan inte upprepa detta nog), och låg en stund i sängen och såg på Youtubevideor innan jag slängde in en maskin tvätt och spenderade resten av eftermiddagen med att städa lägenheten och äntligen lyssna ikapp på Alice Isn't Dead (som jag legat efter med i EVIGHETER men säsongsfinalen släpps nästa månad så jag var tvungen att catch up så att jag kan skrika med Josh om den).
 
När lägenheten var skinande ren åt jag kvällsmat i form av sparris, brieost och kex (kombination av ultimata favoritsaker att äta - känner att min sparrisfas kan vara påväg att komma tillbaka för ÅH så gott det var aaah), och såg till sist klart på American Gods (är SÅ taggad inför säsong två I HAVE NO WORDS är så himla glad att den serien var värd hur mycket jag hypeade upp den för mig själv alltså). Perfekt lagom tills jag öppnat mitt Fantastic Pizza Party-dokument kom Josh hem från jobbet. Han hjälpte mig att skriva (det vill säga han dök upp och frågade om han kunde skriva nästa mening med foten så ja prosan var väl kanske inte på toppnivå men ändå) och vi pratade om coola skrivaridéer och beundrade min lavalampa innan han lagade mat och vi satte oss och såg på en av de gamla Doctor Who-avsnitten från en av boxseten han gav mig i födelsedagspresent.
 
Var lika fantastiskt som vanligt (ju fler avsnitt jag ser desto klarare blir det hur mycket jag ÄLSKAR gamla Doctor Who - gammal scifi med dåliga specialeffekter är ju trots allt vad jag lever för), och vi blev alldeles för emotionellt fästa vid en gullig robot som dog heroiskt i slutet. Därefter såg vi på Let's Plays och en timlång recension av dåliga filmer (och upptäckte att "turtle dicks" är en dålig sak att googla på men det är en helt annan historia), innan vi gick och borstade tänderna.
 
Hade benbrytarfight i badkaret, och hamnade sedan i en lång diskussion om hur alla världens lejon egentligen var från framtiden men hade blivit skickade tillbaka i tiden eftersom de var så dåliga på att köra bil (vilket även är varför man inte ska låta gamla människor köra bil för de är så dåliga på det att människan också riskerar att bli tillbakaskickade i tiden som straff). Skrattade så vi dog ju mer ridiculous vi gjorde hela konceptet, och avslutade kvällen med att stå i varsin dörr och samtidigt bara ropa "SIMBA. REMEMBER WHAT YOU DID". Så, ja. Standardkväll i det här huset, essentially. Mina och Joshs sista konversationer innan läggdags kommer för alltid vara en av mina favorigrejer i världen, honestly. Grade A bullshit.
 
Så, ja. Det har varit två väldigt trevliga lediga dagar, måste jag tillstå. Har fått till den där bra balansen mellan socialisering och allmänt slappande som jag sällan lyckas med, så jag känner mig både utvilad men även emotionellt tillfreds. Väldigt trevligt, indeed.