Har ju inte varit International Women's Day på riktigt förrän man spelat den här ashögt och velat kliva på varenda man som någonsin wronged you i livet. God bless.
Hallå där! Tänkte säga glad Kvinnodag, men since den mer är här på grund av det faktum att det är 20-fucking-17 och kvinnor fortfarande inte ses som lika mycket värda i den här världen vi lever i, så antar jag att det inte riktigt funkar. Arg... kvinnodag? Maybe? Något mer rättvisande, oavsett.
Anyhow. Förutom att ha en ursäkt att ha på mig mitt venusteckenhalsband hela dagen har jag i övrigt haft en allmänt utmärkt Internationell Kvinnodag. Jobbade i Notting Hill Gate, där det var allmänt stendött hela dagen så jag satt mest och filosoferade och packade upp några enstaka leveranser. På lunchen kom Marion och hämtade upp mig och vi gick till Zizzi's och delade på en asgod pizza och pratade om senaste nytt en timme innan Marion fortsatte ut till High Street Kensington för att få manikyr och jag återvände till arbetet några timmar till. Caroline hade kommit in sent (efter att ha behövt åka in till IKEA och byta ut något akut vilket innebar att hon som ursäkt kom tillbaka med IKEA-chokladbollar och dammsugare!!!! SCORE), så jag fick sluta en hel timme tidigt, vilket verkligen inte var helt fel.
Strosade ner till Portobello, där jag mötte Nat utanför mitt vanliga jobb. Hon hade haft en upsetting dag i allmänhet och vi kom båda överens om att cocktails var den enda rimliga lösningen på problemet. Vi gick till min favvo-Notting Hillpub runt hörnet från mitt jobb och drack mojitos och åt kycklingvingar och fick för oss att gå och se Hidden Figures på bio, eftersom vi båda velat se den jättelänge. Bokade svinbiliga biljetter till visningen i Camden klockan nio (varje vardag kostar biobiljetter bara £6 aka typ 60:- och det är the actual best thing i världen), och tog därefter bussen hem till Camden och tog en öl på en pub och diskuterade en hel massa viktigheter och gamla skolminnen och allt möjligt mellan himmel och jord (pubar är seriöst bästa stället för bra konversationer ???? hur kan Sverige leva utan direkt tillgång till bra pubar att gå och diskutera hela sitt liv i ???), innan det var dags att gå och se filmen.
Long story short: SE HIDDEN FIGURES. Åh så bra den var. Har verkligen inte känt så mycket på grund av en film på så himla länge (blir knappt ens gråtmild när jag ser på film och i så fall bara när något supersorgligt händer men den här filmen fick mig att vilja börja lipa av glädje och stolthet och allt möjligt och jag bara ???? holy shit). Den var så himla bra och engagerande och fin och välgjord och var så bra på att spegla båda rasism och sexism på ett sätt som både kändes så galet främmande och alldeles för välbekant (alla huvudpersonerna var bättre än precis alla andra i sina respektive fält men ändå behövde de vara så överdrivet jävla mycket bättre än precis alla de mediokra vita männen runt dem och göra precis allting helt perfekt för att ens få vara i samma RUM alltså det är så man blir svimfärdig förfan). Gick ut från biosalongen alldeles gråtmild och kände mig så himla empowered och lycklig över hur jävla BÄST kvinnor är i allmänhet. Fyfan så bra vi är, fyfan så bra kvinnor varit innan oss och som de slagits för att vi ska kunna föra en lite lättare kamp nuförtiden. FUCK TJEJER ÄR SÅ BÄST JAG BLIR HELT ÖVERVÄLDIGAD.
Vi gick hem medan vi kontinuerligt rave:ade om hur asbra filmen var, och kom hem och såg på lite fler Sonic-Let's Plays tillsammans med Josh medan vi åt en massa godis Nats pappa skickat till henne. Gick och borstade tänderna, pratade om apelsiner i badkaret, delade godnattpussar och hade nästan lyckats gå och lägga oss när Nat stal my beloved räkkudde. Jag var redan halvt avklädd för att ta på mig pyjamasen men lyckades få tillbaka kudden, som jag lite absentmindedly tog på mig på huvudet. Både Nat och Josh dog av skratt more or less omedelbart. Nat sa att jag såg ut som "something out of Eurovision", vilket såklart omedelbart resulterade i att Josh gick in på sitt rum och återvände med sin mandolin. Så, ja. Om någon hade sett in genom nyckelhålet in i vår hall klockan ett på natten hade de basically sett mig, halvt avklädd, med en enorm räka virad runt huvudet, framförande en lätt studsande dans till en väldigt improviserad mandolin-melodi. Yeah.
Nat la ut hela upplevelsen på sin Instagram-story, för, well. The internet needs this.
Vi hittade därefter på min nya kampanjslogan till den politiska kampanjen jag ska inleda snart (jag sa att min mandolinmelodi var en traditionell melodi om female empowerment så Josh föreslog att min slogan skulle vara "Love Shrimp, Love Women", så yeah det kommer minsann åka upp på alla plakat i framtiden håll utkik i nästa val folks). Och efter den väldigt rimliga godnattrutinen gick vi till sist och la oss.
Har spenderat more or less hela dagen med en hel massa av de bästa tjejerna i mitt liv, såg en bra film om hur bra tjejer är, och känner rent allmänt att jag nog avverkat den här Kvinnodagen helt i dess anda, ändå. Girls run the world, indeed.
Imorrn börjar nästa äventyr, eftersom min bästa människa Malin äntligen kommer hit och hälsar på igen!!! Vi ska se All Time Low och SWMRS och äta god mat och prata ikapp en massa och bara ha SUCH A GOOD TIME AAAH. Har saknat min bästa människa så mycket. Har dock helt glömt bort att städa lägenheten på grund av tidigare nämnda cocktails-och-bio-kväll, så well. Får hoppas att Malin inte ångrar sitt semesterbeslut alltför mycket när hon får se all this trash. Eh.
Anyhow. Får se hur det blir med bloggandet de närmaste dagarna since jag och Malin förmodligen kommer vara preoccupied med en hel massa grejer en stor del av tiden, men jag får se om jag har tid att kika in någon gång, annars kommer jag åter på måndag igen!
Hörs då!!