Hej där! Ja jag vet att det är mitt i natten igen. Det har varit något av en dag, amigos. Alltså jösses. Hade börjat fundera på när allt det här konstant fina som varit maj månad skulle börja ta slut. Visade sig att det var idag. Var ju skoj medan det varade, och så vidare.

 

Anyhow. Ska ta den här recapen i någolunda kronologisk ordning. Jobbade med Olga hela dagen på ett skift som var mycket mer busy än vi räknat med (jag hade sålt literally 20 fickspeglar för £8 styck inom den första halvtimmen det var helt bisarrt) men som ändå var rätt najs (förutom att luften i affären fortsätter vara mer eller mindre helt syrelös och ge mig världens huvudvärk). Slutade lite innan sex och tog bussen hem, då Mats smsade och sa att han och Laura och några andra av deras kompisar var på en pub i Kentish Town, och om jag kände för det kunde jag svänga inom på vägen hem.

 

Var allmänt trött, men lite gammalt hederligt pubhäng tackar man ju aldrig nej till, så jag kom och anslöt mig till dem och spenderade några timmar och ett par pints med att ha en hel massa intressanta diskussioner med Mats och hans kompisar om alltifrån böcker till konstiga flatmates till vilket politiskt system The Fantastic Story of the Downstairs Pizza Party ska ha (Mats hade en hel massa coola idéer så jag ska bara skamlöst stjäla dem av honom tbh). Framemot niosnåret bestämde vi oss för att call it a day, och jag följde Mats och Laura en bit hem på vägen innan vi skiljdes åt när de gick vidare ner mot Overgrounden och jag fortsatte hem. Promenerade hem allmänt fridsamt, lyssnade på The Mountain Goats och hade en allmänt good time, och så helt plötsligt kom en moped upp på trottoaren alldeles bredvid mig, och innan jag ens hade hunnit reagera ordentligt hade någon slitit min telefon ur näven på mig och kört iväg med den.

 

Så, ja. Min telefon är stulen nu. Min alldeles sprillans nya telefon som mina föräldrar så himla snällt köpte åt mig för att jag aldrig skulle kunna ha råd med en ny själv, och nu ligger den hemma hos nån jävla pundare som ville sälja den billigt. Är obviously så jävla upprörd av så många anledningar, men är fanimig mest arg. Offended, mer accurately. Gick sista biten hem och tänkte mest "how DARE they" och ville mest slåss, vilket är okaraktärisktist med tanke på att jag oftast brukar gå rätt in till att skylla på mig själv när något dåligt händer. Var alldeles skakig och försökte tänka på vad jag hade på telefonen och vad jag behövde spärra och vadfan man egentligen gör efter ens telefon blivit stulen.

 

Liksom. Kan man inte bara få ha en enda månad när allting går bra utan några bekymmer? Måste fan alltid vara nån jävla skit som händer. Den positiva sidan är att 1. jag fortfarande har min gamla telefon kvar (även fast Daniel för tillfället har den och även har lyckats krossa skärmen men det är åtminstone en telefon och den har åtminstone alla mina grejer på sig fortfarande), och 2. det här är ett ypperligt tillfälle att skaffa ett simkort hos 3 istället, som jag skjutit upp att göra aslänge för att det är så krabbigt att byta simkort. Att fysiskt inte ha något simkort kvar att bekymra sig om tar ju bort det besväret, i alla fall. Alltid nåt, antar jag.

 

Kom hem och berättade hela historien för Daniel (mest för att be honom om min telefon tillbaka but still), som gav mig en supportive pannpuss och var allmänt fin about the whole thing, innan Josh kom ut från sitt rum och undrade vad som stod på. Uppdaterade honom om situationen, och mer eller mindre innan jag hunnit berätta färdigt hade han laddat ner Deliveroo och undrade vad jag ville ha för tröstmat (när jag kom hem efter jag och Oli gjorde slut för något år sedan började Josh laga mat till mig literally samma sekund som jag berättade nyheterna för honom så det är verkligen standard Josh-tröst 101 dethära). Medan vi väntade på att maten skulle bli levererad gick vi till Tesco's och köpte rom, och Josh sa dumma skämt hela vägen och var en allmän dweeb för att distrahera mig från eländet. Vi kom hem, åt kvällsmaten som levererades, och därefter kom Nat hem från jobbet och vi spenderade vi resten av kvällen med att se på dumma Let's Plays, The Unbreakable Kimmy Schmidt och gamla Doctor Who-avsnitt medan jag låg uppkurad i Joshs knä och blev bjuden på en hel massa Ben & Jerry's han grävde upp ur frysen.

 

Nat gick och la sig efter några timmar, och vi hängde kvar på Joshs rum en stund innan vi gick och borstade tänderna, hittade på en mästerlig ny duett till bandet vi definitivt har, och till sist gick och la oss. Hope I managed to distract you from all the sad, sa Josh efter sin traditionsenliga godnattpuss, och alltså. Denna absolute sweetheart till människa ändå. Ingen kan fan få en så dålig dag att bli till en så bra dag med så små medel som den människan. Skulle aldrig säga det till honom (för imagine his ego), men hans generella existens gör mig så himla glad alltid precis när jag behöver det som mest. Tycker om honom så himla mycket, den jäveln.

 

Så ja. Den här jävla dagen har varit en jävel, men det kommer ordna sig. Måste ringa en massa samtal imorrn, anmäla telefonen stulen och spärra simkorten och gå till 3 och köpa nytt och allt det där, men folket jag får spendera mitt liv med är de allra finaste, så det ska nog gå det med. Hashtag blessed, och så vidare.

Nu, däremot, är klockan fem på morgonen och jag kan skymta solen stiga upp bakom gardinen, så jag antar att jag borde ta och sova at some point nu. Har ju trots allt inget alarm som kan hindra mig från att sova för länge nu. Hah.

Hörs imorrn!!