And you carved out a path to my chest and you said see, there's nothing not worth keeping

 
Hej där! Torsdagen är över, och jag har officiellt varit på min sista konsert för året. Nästa inbokade gig är Dead! i början av februari. Känns som evigheter till, men med tanke på hur orimligt fort november har gått så går det väl på ett ögonblick. Anyhow. Spenderade dagen på jobbet tillsammans med Olga på min sedvanliga stängningsdag (har blivit en staple att jag öppnar tisdag-onsdag och stänger torsdagar nu och det är en så himla bra tradition). Får bara sova en timme extra, men fan vad det märks, alltså. Kände mig SÅ mycket mer utvilad när jag vaknade, haha. Synd att jag har typ ett stängningsskift i veckan och sällan upplever det, bara (vilket tbh är bra since jag typ alltid har något att göra på kvällarna och måste gå tidigt men VILL JU HA SOVMORGON OCKSÅ </3).
 
Var rätt lugnt på jobbet (en av ägarna kom in framemot kvällen och undrade hur dagen varit, och jag sa att den hade varit helt sjukt aslugn, och då hade vi ändå redan slagit förra årets intäkter med flera hundra pund så YEAH), och jag ägnade mest tiden åt att göra leveranser, hjälpa kunder hitta bra böcker (eftersom julen närmar sig kommer det in fler och fler som vill ha actual bra böcker och vill ha actual riktiga rekommendationer och allt möjligt och det är SÅ NAJS att faktiskt få göra den aspekten av mitt jobb igen och inte bara ge folk en fin utgåva av Alice i Underlandet och leave it at that), och lite sånt där smått och gott. Läste mejl vid elementet efter Olga gått hem och stängde sedan affären och hoppade på tunnelbanan till Islington, där jag mötte Mats, Laura och Neight i Union Chapel för att se Amanda Palmer igen (tror jag sett henne typ två eller tre gånger bara i år alltså en sån actual blessing, får aldrig nog av den människan tbh).
 
Det var helt magiskt, as per usual. Hon spelade en massa bra obskyra gamla låtar (fick äntligen höra Missed Me live!!! wooo!!!), hon och Neil Gaiman gjorde en ukulelecover, det fanns ett kazoosolo som var helt hysteriskt i allmänhet, och däremellan spelade hon massa nya låtar, massa covers (Space Oddity med en hel orkester alltså AAAAAAAH) och jag växlade mellan att gråta och skratta typ konstant, som alla Amanda-gig.
 
Hon avslutade med det ultimata trippel-hotet, aka Machete (med en fuckin STRÅKKVARTETT alltså den låten är hjärtekrossande nog som det är I DO NOT NEED THIS), hennes nya låt The Ride (som är så JÄVLA FIN alltså "it's just a ride, the alternative's darkness, we might as well give it a try" är så UPPMUNTRANDE och så HJÄRTEKROSSANDE SAMTIDIGT FAN ÄR DETTA HOW DOES SHE ALWAYS DO THIS), och efter att ha sagt att det var en för ledsam not att sluta på, spelade hon och stråkkvartetten en cover på What A Wonderful World (som fick mig att gråta mer än något annat på hela kvällen av någon anledning jag inte riktigt förstår). Lämnade venuen med samma känsla jag alltid har efter jag sett Amanda Palmer - som att en bit av mig själv fallit lite mer på plats, och att världen känns lite mer sympatisk och vänlig och vacker.
 Alltså ??? Att se sin favoritperson i en sån här venue???? SÅ ULTIMAT
 
Jag, Mats, Laura och Neight avslutade kvällen med att gå till puben en sväng. Tog varsin drink och pratade om festivaler och böcker och vad alla ska göra till jul och nyår och bara catchade upp rent allmänt en smula (har inte kunnat hänga med Mats och resten av gänget ordentligt på hur länge som helst och I MISS IT SO MUCH), innan det hunnit bli sent och vi sa hejdå innan vi riskerade att missa sista tunnelbanan hem.
 
Kom hem till lägenheten, tog ner tvätten, och spenderade min och Joshs toothbrush time med att diskutera senaste avsnittet av Within The Wires (alltså det var så komiskt hur vi innan den här säsongen började pratade om att vi ville att den nya säsongen skulle handla om ett murder mystery och NU VERKAR DET SOM ATT DET ÄR DET SOM HÅLLER PÅ ATT HÄNDA HELL YEAH), samt vilken D&D-karaktär jag borde börja spela, since Joshs D&D-kvällar officiellt har flyttats till att äga rum här hemma varje vecka nu och Josh tyckte att det inte kändes mer än rätt att jag skulle bli inkluderad i the fun också.
 
Vet så gott som ingenting om D&D så har ingen aning om vad jag borde vara, men Josh är påläst till tänderna och vill inte göra något hellre än att dela med sig av all den kunskapen, så det ska nog inte bli något direkt problem. Funderar på att vara en druid för tillfället. Verkar coolt. Vi får se. Är bara allmänt taggad på att äntligen få spela D&D lite regelbundet. Hell yeah.
 
Anyway. Imorrn är det fredag, och jag har en helg fullplanerad med good times. Nat kommer hit från Stoke på kvällen, och därefter ska vi till puben och gratta Laura på födelsedagen. Och så är det housewarming på lördag, och så ska jag försöka tvinga en brunch att hända på söndag. It's been too long. Hell yeah, återigen.
Kommentera inlägget här: