Promise me a place in your house of memories

 
Hej igen! Min wholesome vecka fortsätter med stormsteg, och jag kunde inte tycka om det mer, honestly. Mats sa under dagen idag att mina "main exports" som person är "laughter and baked goods" och det var 1. precis den sortens vän jag vill vara, och 2. en bra sammanfattning av de senaste dagarna rent allmänt.
 
Laura och Mats kom hemom vid åttadraget igår, och vi åt pizza på vardagsrumsmattan och drack vin och såg på Boys Over Flowers (jag och Josh har efter en paus börjat titta på vår bästa trashiga koreanska dramaserie och både Mats och Laura älskar hela konceptet med det). Vi uppdaterade Mats och Laura om allt som hänt sedan sist och såg alldeles för många avsnitt medan vi pratade om livet och lite allt möjligt innan vi spelade Jackbox games hela resten av kvällen och skrattade så vi tjöt.
Pictured: Mats på vardagsrumsgolvet tillsammans med en uppsjö pizzor, en enhörning, och ett koreanskt pojkbandsdrama. Vad mer kan man kräva av en lördagkväll, så säg.
 
Mats hade allmän ångest när han kom hit, men under kvällen kände han sig bättre och när Laura frågade hur han mådde sa han bara "Moa and Josh's house is just the most calming place in the world" och HONESTLY det kan vara något av det finaste som någonsin sagts om min inverkan på omvärlden??? Vill vara PRECIS den sortens vän som folk kommer till för att känna sig lugna och bekväma och som om allt kommer bli bra. Åh. Wholesomeness har liksom blivit mitt och Joshs varumärke som personer på sistone (till den grad att om folk ser något halvkonstigt men mysigt i en affär eller i ett tv-program så säger de alltid att det fick dem att tänka på mig och Josh liksom ????? this is the ULTIMATE branding), och det är typ min nya favoritgrej rent allmänt.
 
Efter Laura och Mats tog en Uber hem framemot tvåsnåret spelade jag och Josh tv-spel i en hög i soffan tills typ fyra på morgonen innan vi till sist pallrade oss i säng.
Unnade mig en rejäl sovmorgon imorse (försöker att inte sova längre än till tolv när jag är ledig men once in a while måste man fan få sova tills man är färdig känner jag - speciellt om man varit uppe till fyra två dagar i rad), och vaknade framemot eftermiddagen till en hel uppsjö med folk som undrade vart jag befann mig (den perfekta mängden sömn är när man sover så länge att folk börjar efterlysa en alltså).
 
Klev upp, duschade och gjorde mig i ordning, och tog tunnelbanan till Old Street där jag mötte upp Mats för ännu en dags wholesome activities (eftersom Marion ska flytta ifrån London så himla snart så måste jag hitta en värdig ersättare till henne, men istället bestämde jag och Mats att han bara får vara dubbelt så mycket min vän från och med nu för att täcka upp tomrummet. Osäkert vad denna dubbla vänskapsbörda egentligen betyder, men ändå). Promenerade genom Shoreditch tillbaka till Dalston, där vi betade av ett standardmässigt besök till The Victoria där vi mest pratade om D&D i ett par timmar innan vi gick inom den lokala pizzerian och köpte billig pizza och vin och fortsatte hem till Mats (ja mina senaste tre måltider var pizza jag är bara 22 jag får göra sånt leave me alone).
 
Såg klart på Garth Marenghi's Darkplace och fortsatte på en ny serie som hette Nathan For You som var OUTHÄRDLIG men också så fruktansvärt addictive (SÅ mycket secondhand embarrassment jag vill DÖ), och jag spenderade mesta tiden med ansiktet i händerna omkringrullandes i sängen av den överväldigande pinsamheten (vilket Mats såklart tyckte var maximalt underhållande den JÄVELN). Framemot tio-halvelva bestämde jag mig för att call it a day (mamma undrade om vi skulle skypa ikväll och jag sa att jag nog ändå tänkte åka hem från Mats tidigt men insåg alldeles för sent att klockan 10 på kvällen fortfarande klassas som "tidigt" för mig och jättesent för resten av min familj så YEAH det hände väl kanske inte riktigt).
 
Tog bussen hem till Josh, såg ett avsnitt av Twin Peaks (som vi bestämde att vi borde get into istället för nästa Stranger Things-säsong för det är fan på tiden att jag ser Twin Peaks nu it has been too long), och gick och la oss efter att ha tjabbat om insorteringen och planerat in att ha nästa helg ledig för att spendera some quality time hemma i lägenheten tillsammans. Nivåerna av domesticity slår verkligen över SÅ HIMLA SNABBT när man bara bor ihop med en enda person, alltså. Jisses. För att fortsätta på det generella spåret är det måndag imorrn, vilket är min main hushållningsdag. Ska städa lägenheten, vattna lite blommor, kanske så smått börja julbaka (ska göra SÅ mycket lussekatter till SÅ många människor att jag fan borde börja redan nu to be honest) eller gå på julklappsjakt i stan nånstans. Vi får se vad som händer. Stay tuned för nästa avsnitt av min resa från 22-åring i 2017 till husfru från 50-talet, basically.
Kommentera inlägget här: