How can you ever deny it, the golden age of not even trying

Tack gode gud för att Dead! släppt en ny singel så jag har en anledning att lyssna på NÅGONTING annat än St. Vincent om och om igen, to be honest.
 
Hej igen! Livet är vackert. Allt är bra. Det är första gången på så himla länge som jag faktiskt vågar lita på den känslan. Sedan vi hördes senast har jag mest bott hos Mats - var en allmänt dålig gäst mesta tiden since jag hade en massa jobb och ärenden och knappt såg honom de första dagarna. Mitt i mitt lördagsskift igår smsade Josh och sa att vi skulle kunna hinna inom IKEA och kolla möbler när jag slutat jobbet, och det tackar man ju aldrig nej till, så jag sa till Mats att jag skulle bli sen, och åkte ut till Tottenham Hale och mötte upp Josh istället. Hade därefter världens mest surrealistiskt fina promenad till IKEA - vi gick längsmed motorvägen dit, och mitt när vi pratade om huruvida vi skulle få flytta in i lägenheten på måndag eller inte, så ringde vår nya agentur och sa precis det - att allt hade gått igenom och att vi officiellt får nycklarna på måndag eftermiddag någon gång.
 
Jag la på, tittade på Josh, och bara "we're moving in on Monday", och vi började båda två genast dansa nedför trottoaren och sjunga och allt möjligt. Precis som om vi var i världens mest klyschiga film, så upptäckte vi precis då en genväg som gick genom ett fält (som låg jämte motorvägen av någon anledning???), så vi gick tvärsöver ett stort fält en bit, när vi råkade passera rakt igenom någon sorts festival som hölls jämte en kanal, där det var en massa husbåtar och folk som grillade och en stor grupp folk som bara DANSADE mitt i vägen och hundar med snusnäsdukar runt halsarna som sprang runt benen på oss och vi bara tittade på varandra och asgarvade åt alltihop. Det var verkligen som om universum helt övertydligt ville berätta för oss att livet kommer bli okej nu. Gick över resten av fältet, och när vi nått slutet av det var vi precis vid varuhuset. Så himla bisarr grej, men så himla fin.
 
Vi köpte mer eller mindre ingenting (såklart, since vi inte har vårt hus än), men skrev långa listor på allt vi ska beställa hem istället. Nådde helt nya höjder av domesticitet och gick runt och inspekterade köksbord och diskuterade vilka bordsdukar vi ska köpa och vilken sorts underlägg som blir bäst att ha i köket och huruvida vita eller svarta stolar till matsalsbordet blir bäst. Älskar fan IKEA. Hittade massa fina grejer och blev mer och mer exalterade över att äntligen få flytta in (valde även ut mattor till ett värde av typ £90 bara där så YEAH får väl se hur nära vårt optimala end goal vi kommer i slutändan med tanke på hur panka vi är), och efter att ha blivit alldeles uppspelta över heminredning ett tag bestämde vi oss för att call it a day och tog tunnelbanan hemåt igen. Kramades hejdå vid Highbury & Islington när Josh skulle fortsätta söderut, och jag hoppade på Overgrounden och åkte till Dalston. Mötte upp Mats och några av hans kompisar på en Alfred Hitchcock-temad pub och spelade Cards Against Humanity och bondade över Star Trek ett tag innan vi alla var helt slut och gick hem och kollapsade i säng.
 
Söndagen har so far varit väldigt wholesome, rent allmänt. Gick och åt brunch med Mats och Laura på deras favoritbrunchställe (åt avocadotoast med lax och pocherat ägg och det var fan LIVET alltså hade kunnat äta 15 såna) innan vi gick och browsade i charity shops (och jag köpte en svinbillig jättestor tröja since jag varit askall aslänge och inte packade med mig tillräckligt med tröjor) innan Mats följde mig till Old Street där jag tog tunnelbanan till vårt älskade Tufnell Park och vår nya lägenhet. Mötte upp med landlorden, Sarah, för att få lite instruktioner om hur allt i lägenheten fungerar och hur vi gör med räkningar och sådär. Kan inte fatta hur perfekt den lägenheten är på alla plan. Hon är verkligen så himla snäll?? Så himla normal människa, vilket jag antar inte borde vara så överväldigande som det är, men ändå. Snäll och förstående och rolig och bara så HIMLA BRA. Gick hem efteråt och var nästan tårögd över hur bra allting känns. Åh. Längtar så mycket tills imorrn att jag dör.
 
Tills dess, dock, ska jag och Mats förmodligen ha en wholesome night in, se på Review och äta pizza. Blir ett perfekt avslut på vår tillfälliga samboskap, tror jag.