Lever alltid i tron att jag inte gillar den här låten så mycket, och så lyssnar jag på den och får trycka ner tårar VARENDA GÅNG. Alltså vafan är det med den här människan och bara göra låtar som fkin KOMMER ÅT EN på det här viset egentligen??
Hej där! Fredagen är här, och det har all in all varit en himla bra liten dag, ändå. Vaknade vid åttasnåret imorse, och precis när mitt sista alarm ringt och jag låg och stirrade på klockan och försökte hitta motivation att stiga upp smsade Fernando och sa att jag kunde komma in lite senare. Bästa timingen någonsin. Bästa smset att få i livet, ändå. Kom in till jobbet, och var busy busy hela dagen. Fick en massa leveranser, sprang till banken, gjorde en massa pappersarbete och tog en massa bilder på affären till vår nya hemsida som Olga håller på att bygga för tillfället (alltså det faktum att vi hade ANSTÄLLT folk att göra hemsidor åt oss innan men de anställde bara så billiga dåliga människor att det blir bättre om vi, helt utan erfarenhet, gör det själva ???? helt skandalöst fan). Fernando gick hem framemot eftermiddagen, och jag var själv i affären de sista timmarna, städade undan det sista, drack ingefärate och lyssnade på 20-talsmusik (som jag är mitt uppe i någon sorts fas i för tillfället ?? allt som låter som en intromusik till ett avsnitt av Tom & Jerry är my actual jam at the moment), innan jag stängde vid sju och tog tunnelbanan hem.
Josh var redan hemma när jag kom hem, och eftersom han skulle iväg på fest på kvällen hade vi vår egen lilla förfest i lägenheten, som mest gick ut på att vi såg på sjätte säsongen av Community och skrek på varandra om hur underskattad den är, drack vin och åt pizza. Framemot kvällen uttalade Josh de magiska orden, aka "can you please turn me into a beautiful goth girl", vilket honestly är vad jag VÄNTAT PÅ ALL THIS TIME, så det spenderade vi en bra stund med att fixa.
Satte upp hela Joshs hår med hårnålar (som tog evigheter för hans hår är alldeles för fluffigt och lockigt och märkligt lent och halt och därmed omöjligt att ha att göra med rent allmänt), så att han kunde låna min långa svarta peruk (för Maximum Goth Effect), jag gav honom väldigt missmatchande eyelinervingar (båda såg acceptabla ut men på helt olika sätt alltså eyeliner är svårt nog att göra på sig själv ännu mindre på någon annan) och världens mest messy svarta ögonskugga (vi kallar det grunge ok) och mitt bästa mörka läppstift. Han kom till och med i min långa svarta klänning jag hade på midsommar för ett par år sen. Väldigt imponerande. Kan intyga att han var the picture of darkness and elegance rent i allmänhet.
Josh skulle ge sig av vid elvasnåret någon gång, och efter han varit borta i kanske typ fem minuter eller så dök han upp igen, allmänt uppgiven. Han hade knappt hunnit komma utanför dörren innan några killar på mopeder hade tagit hans telefon rätt ur näven på honom. Jag kunde i alla fall ha full förståelse since samma sak ju hände mig i somras, så jag kramade honom mest och upprepade it really is just the worst medan han låste alla sina simkort och svor över hela grejen. Kommer fortfarande ihåg känslan så himla tydligt. Sån himla maktlös ilska, liksom. Usch. Världens värsta timing också, nu när vi är precis flyttade och allmänt ruinerade. Fyfan. Stackarn.
Han gav sig iväg igen efter någon timme, och jag gav honom en sista kram och gick sedan och plockade in disken och städade undan i vardagsrummet och insåg att jag nog aldrig startat en diskmaskin förut och nog inte är helt hundra på hur det egentligen går till. Eh. Well. Väldigt trevligt problem att ha, oavsett. Är för sent att starta en maskin nu, oavsett.
Så, ja. Lite allmänt högt och lågt idag, rent allmänt, men ja. Such is life, osv. Imorrn är det lördag, och jag ska ha ett intense lördagsskift på jobbet, och därefter nog mest ta ett bad och ligga på soffan, tror jag. Har bestämt mig för att göra det här till en vara-hemma-och-drälla-helg. Känns som precis vad mitt liv behöver, tbh.
Nu, däremot, ska jag sova så att jag orkar med allt drällande jag ska göra.
På återseende!