And all these demons, they keep me up all night

 
 
Hej igen! Ledsen att jag inte kikat in på en stund igen (och att det förra inlägget var den mest spektakulära röran jag sett på länge ??? herrejösses insåg inte ens hur illa det var förrän jag läste igenom det igen just now). Nat har flyttat till universitetet nu. Känns fortfarande overkligt. Det är lite lättare since hon alltid jobbade asmycket och assent medan vi bodde ihop och det ibland gick ganska lång tid innan jag faktiskt träffade henne, men ändå. Jag vet ju ändå att hon inte kommer komma tillbaka igen den här gången. Det har inte sjunkit in än, men jag vet ju, ändå.
 
Anyhow. Lördagen var helt ägnad åt vårt äventyr till Stoke-On-Trent. Vi vaknade vid sjusnåret och tog oss till tåget i Euston. Delade tåg med literally en hel vagn fotbollshuliganer (eller, well, typ tjugo ashögljudda brittiska män som pimplade öl och skrek och kallade varandra för cunt i var och varannan mening hela tiden vilket är typ sak samma), och jag frågade Josh varför all british people are so awful, och Josh hade inget direkt bra svar och jag spenderade resan halvsovande på hans axel medan vi läste roliga tweets för varandra.
 
Kom fram i Stoke vid elvasnåret, och medan Nat och Daniel gick iväg för att skaffa Nats nyckel och registreringspapper och grejer satte jag och Josh oss i en tipi de hade byggt på en liten gräsplätt (for some reason???). Vi drack gratis te och pratade med någon najs voluntär som var där och läste Wikipediasidan för ett askonstigt brittiskt barnprogram om en grävling som älskar potatismos vars koncept jag älskar och hatar in equal measures, och funderade rent allmänt på om vi bara kunde bo i tipin istället och skita i att bråka med agencyn. Var så himla mysig, ju.
Liksom ??? Leave me here forever.
 
Framemot tolv fick Nat sin husnyckel, och vi fick se hennes dorm room (som egentligen är ett hus och också nyrenoverat och, som Josh kallade det konstant genom hela dagen, "way too civilised") (bara för att han gick på universitetet i en stad där husen var fulla av asbest och folk blev attackerade med machete flera gånger om dagen (yeah for real)). Dumpade väskorna och gick iväg till ett köpcenter i närheten, där vi åt ihjäl oss på en bufférestaurang (de hade ett EFTERRÄTTSBORD och allting och jag åt min vikt i jello och tårta och allt var vackert) innan vi gick till Primark och köpte alla grejer Nat behövde till sin nya bostad (som typ täcke och kudde och galgar och saker). Jag och Josh investerade i ett skallformat ljus i silver som vi döpte till Jononathan (jag ville att den skulle heta Jonathan och Josh ville att den skulle heta Anton så det var en kompromiss). Ungefär lika viktigt, ju.
 
Kom tillbaka till huset framemot eftermiddagen, och hjälpte Nat att packa upp så gott vi kunde.
Nat hade fått den ytterst exklusiva rätten att ta med sig fyra av våra 72 plastdinosaurier från lägenheten som ett minne. Hon tog de fyra som bäst representerade oss och våra aesthetics. Jag var den svarta triceratopsen, såklart. Vi blåste också upp hennes mini-uppblåsbara flamingo allihop tillsammans så att alla våra olika andetag skulle vara i den. Väldigt wholesome.
Josh spenderade mycket av uppackningsprocessen med att variera mellan att vara DJ, och att sitta i Nats garderob och fnissa för sig själv. Såklart.
 
Efter det började det närma sig för vår färd tillbaka, och vi gav Nat våra sista goodnight kisses (som vi inte kommer kunna ge henne på så länge nu </3) och tog några avslutande bilder tillsammans och kramades massa och jag väntade mig alltid att jag skulle gråta när vi sa hejdå, men det kändes fortfarande inte verkligt, och det kändes mest märkligt att gå tillbaka till tågstationen utan henne. Inte som att vi precis hade stängt dörren till en av de bästa tiderna i mitt liv, utan mer som om vi glömt något av misstag. Hoppas den där känslan aldrig catches up, alltså.
Sad parents. Jag och Josh var Nats föräldrar för dagen så att hon skulle få bli avsläppt på uni av sina föräldrar som alla andra. Kommer sakna den här dynamiska trion så himla himla mycket. Åh.
 
Tog 17.28-tåget hem till Euston igen efter vi sagt hejdå. Vi drack öl och jag och Josh hamnade i en lång diskussion om våra favoritleksaker när vi var små och vår motsatta-klaustrofobi (since vi båda ÄLSKAR att vara i jättesmå utrymmen) och fortsatte på vårt nya internskämt om allt vi ska göra när vi flyttat (vi säger legit we'll do it when we move om precis ALLTING nuförtiden herrejösses). Kom hem framemot kvällen, och började packa/städa lägenheten i några timmar innan Josh blev uttråkad ("I'm BORED come PLAY" alltså bless denna människa och hans minimala koncentrationsförmåga), och vi spenderade resten av kvällen med att spela ett spel som gick ut på att göra sina egna filmer (Josh döpte studion till Mosh-ion Pictures - som motion pictures fast Mosh, aka namnet Nat gett oss båda since hon anser att jag och Josh är så gott som samma person). Jag var helt utmattad, och efter jag spenderat säkert en timme med att vara mer sovande än vaken gav vi upp på dagen och gick och la oss.
 
Idag har det i alla fall varit söndag, och jag och Josh har spenderat hela dagen med domestic adventurings. Jag startade dagen med att gå ner till Argos (och till mitt jobb hehe) och plocka upp några packar med flyttlådor, och kom hem lagom tills Josh hade lagat brunch åt oss. Därefter spenderade vi dagen med maximal produktivitet - jag packade ihop hela mitt rum i lådor och alla mina kläder i kassar som sedan ska in i Joshs rum när vi blir ultimatsambos imorrn (aka delar sovrum för det är precis så man borde rangordna sambos tycker jag. Ultimatsambos låter dessutom rätt coolt). Josh städade ugnen och tog ut soporna och gick och handlade och rensade till sist ut allt som var under hans säng och soffa (vilket var, WELL, en hel del, kan man väl säga), och framemot kvällen avslutade vi jobbet himla nöjda med oss själva. 
 
Efter vi var klara hängde vi några timmar med Matt (som ju är killen vi träffade ranomly på kräftskivan häromveckan). Vi pratade ikapp en aning om fotboll och all was well. Var himla fint att se honom igen, speciellt när jag INTE har druckit tre snapsar på en lunch, heh.
 
Anyhow. Efter Matt åkt hemom igen, och jag och Josh called it a night med en godnattpuss och att vinka sorgesamt in till Nats tomma rum. Typ rekord i ledsamhet, honestly.
 
Odh imorrn kommer de två nya flatmatesen, och jag ska ockupera Joshs rum för den närmsta framtiden. Wish us luck. Herrejösses.