And now to dress the wounds goes into question how authentic they are

 
Hejhej! Sen vi hördes sist har jag sett Amanda Palmer spela på en vind till en drag queen bar. Hon crowdsurfade fast det bara var typ 100 pers där, spelade Creep av Radiohead på ukulele, slamrade på piano och när hon spelade Bigger on the Inside var det ingen som sjöng med för att alla bara storgrät. Har inte gråtit så mycket på ett gig någonsin, tror jag. Har knappt gråtit alls på sistone trots att allt har varit jobbigt och stressigt, så det här giget var verkligen den emotionella releasen jag tror jag behövde. Giget avslutades vid ett på morgonen med att hela puben sjöng Sing och grät tillsammans. Var nog en av de finaste ögonblicken någonsin. Älskar Amanda Palmer så himla mycket.
 
Sedan dess har det varit torsdag, som jag först spenderade på jobbet, och därefter åkte direkt hem till Mats. Vi köpte billig pizza och billigt vin och låg i en hög i hans säng och fortsatte se på Review (som blir mer och mer av en wild ride för varje avsnitt). Perfekt sätt att spendera en kväll på, basically.
Kom hem framemot midnatt, där Josh precis hade kommit hem från ett standupgig (på ett tåg??? för WHY THE HECK NOT), och vi spenderade resten av kvällen med att se på klipp från komikern han hade sett och bråka om huruvida han hade visat mig den komikerns standupgig innan (alltså kan SVÄRA PÅ att jag inte har det men han insisterar otherwise så VEM VET), innan vi gav upp och gick och la oss.
 
Vaknade imorse vid åttasnåret som vanligt (eftersom Joshs väckarklocka alltid ringer då även fast han aldrig någonsin i hela historien stigit upp så tidigt), låg och muttrade åt varandra och läste roliga twitterposter tills vi orkade pallra oss upp och göra oss i ordning, innan vi promenerade nerför Camden Road till vår första lägenhetsvisning. Lägenheten var en asmysig liten lägenhet i Holloway som essentially var precis som vår nuvarande lägenhet fast bättre på alla sätt och vis, och jag och Josh sprang mest runt och tjöt "WE CAN MAKE THIS LOOK SO CUTE" alldeles förtjust. En allmän succé, pretty much. Tror inte vi kommer ta lägenheten since inflyttningsdatumet är rätt sent, men ändå. Det var fint med lite flyt, rent allmänt.
 
När vi var klara med det skiljdes vi åt och jag drog till jobbet. Jobbade med Felix för första gången på evigheter och caught up om allt som hänt sen sist och möblerade om bland lite hyllor och fipplade runt rent allmänt tills dagen hux flux var slut vid sju och jag tog mig hem. Har sedan dess hängt i en täckeshög i Joshs soffa, binge:at Jane the Virgin och varit överväldigad av lägenhetskrabbsångest. Verkar stört omöjligt att hitta en tredje person och allt hänger i luften och UUUUUURGH vill bara FLYTTA UT och ha en EGEN LÄGENHET och slippa all den här jävla ångesten till sist. Är så himla trött. Uuuurgh.