moixa - How can anybody have you and lose you and not lose their mind too

Kom idag på morgonen ihåg att St. Vincent ju hade släppt en ny singel från sitt uppkommande album. Playade den så fort jag kom ner i tunnelbanan, och har genuint inte slutat lyssna på den på repeat sedan dess. Var besatt från första tonen. SÅ JÄVLA BRA DENNA LÅTEN ÄR. Tänk att jag ska få höra den live om nästan exakt en månad. Så orimligt taggad.

Hej där! Ledsen att jag inte hörde av mig igår, men jag och Marion hade fika/sleepover, och när vi väl kom i säng var jag alldeles för trött för att orka skriva ner någonting.

Gårdagen var i alla fall väldigt mysig - hade en rätt najs dag på jobbet, och därefter kom Marion hem till mig och vi åt pizza och revben och varsin hel låda med profiteroles (eller hurfan det nu stavas - donutaktiga bollar dränkta i choklad och fyllda med vaniljkräm i alla fall och så goda att man dör).

Pratade om livet och såg på Rick & Morty, och när Nat kom hem hamnade vi i en hög i min säng där vi låg och pillade varandra i håret medan jag spelade alla de bästa låtarna från en Best of the 90's-spellista. Finns ju få saker som lugnar en stressad själ som att ligga i någons knä och bli pillad i håret medan alla högljutt sjunger med i Spice Girls-låtar, ju.

Maximalt wholesome. Inget är ju så bra som tjejkompisar, ändå.

Vi avslutade dagen med att Marion hade fashion show med alla kläder jag och Nat ska ge bort (hon var helt outraged av hur mycket bandtröjor jag skulle slänga ut och secretly var jag lite glad att hon tog dem så att jag vet att de kommer till ett bra hem hehe), och en photoshoot med Josh i tröjan jag tvättade så den blev pytteliten (den är en väldigt stylish crop top nu istället), innan vi called it a day och gick och la oss.

Idag har varit en jobbig dag. Livet är jobbigt rent allmänt, på ett sätt som inte riktigt går bort oavsett hur bra en dag är, men idag var en sån där dag när jag inte kunde täcka över den där underliggande currenten av ångest och stress. Hade en okej jobbdag - jobbet var iskallt (övergångsfasen mellan sommar och höst när man inte lärt sig ha tillräckligt tjocka kläder på sig än är fan värst är SÅ KALL hela tiden) och jag gjorde lite leveranser här och där men spenderade mest tiden med att ha ångest över lägenheten. Josh var på deras kontor idag för att försöka få lite svar, men såklart ledde det ingenstans och vi vet fortfarande inte närfan vi kan komma att få flytta ifrån det här jävla stället eller vad vi ska göra med allt pappersarbete och jag är bara så jävla fundamentalt sönderstressad och emotionellt utmattad och jag vill bara HÄRIFRÅN. Usch.

Jag och Mats hade ombokat vår hangout till idag, och var jättenära att avboka hela grejen bara för att jag var så ångest-ig och bara ville stanna hemma och vältra i självömkan istället. Jag gjorde det inte i slutändan, och tack gode gud för det. Åkte hem till Mats efter jobbet, och han välkomnade mig med världens kram och hans rum var varmt och var fullt av fairylights och värmeljus och vi spenderade några timmar liggandes på hans säng medan vi såg på Review (som är vårt nya serieprojekt och som är så jävla roligt och så jävla mörkt och jag älskar det), åt enorma salted caramel-kakor jag köpt på vägen hem, och drack stora koppar te.

Mats har varit sjuk de senaste dagarna, och jag hade haft världens skitdag, så jag hade bara smsat honom "can we just have tea and watch something nice because today has been terrible and I'm really sad" och han svarade genast bara "that sounds perfect" och så var det precis vad vi gjorde. Älskar casual myshangouts med folk, alltså. Så mycket bättre än en fest. Var som balsam för själen, att få vara alldeles nergosad i ett varmt ljust rum och dricka te och se på komediserier. Kommer nog ta min tillflykt till Mats hus en hel del framöver, alltmedan lägenheten blir mer och mer av en stressfaktor. Så himla mysigt ställe.

Åkte hem framemot elva med en själ som kändes betydligt mindre uppstissad, och sa hejdå med en jättestor kram som satte ihop bitarna på det där sättet bara en hård kram kan (och som är en konst Mats bemästrat alltså holy shit hans kramar är som skruvstäd).

Kom hem till lägenheten, där Josh var invirad i mitt duntäcke med alfabetsmönster på och proklamerade ut att han var the snuggly alphabet ghost och jag sa att ingenting något hade varit mer passande för alla mina intressen, och så spenderade vi och Nat kvällen med att se ett avsnitt av vår pågående kpop-serie medan vi åt sursötade Ahlgren's bilar och jag gosade in mig i the snuggly alphabet ghost (det där duntäcket är seriöst det mysigaste på jorden I love it). Gick och borstade tänderna framemot kvällen, som mest eskalerade till en rad högljudda kalkonimitationer, tandborstduell (cirka alla blev täckta i tandkräm överallt, som vanligt), och stora godnattkramar innan vi called it a day.

Imorrn är det fredag, och jag ska jobba, se The Maine live (hell yeah), och så är det Nats allra sista heldag i London. Vafan. VAFAN. Är 100% inte alls redo för detta.