Is it enough to have some love, small enough to fit inside the cracks

 
Hej igen! Det är fortfarande inte säkert om den här känslan kommer vara, men det har varit en bra dag. Vill gärna tänka att idag är första tecknet på att saker och ting kommer ordna sig, på att det där ljuset i tunneln är påväg närmare. Vem vet, men jag tänker hoppas, i alla fall.
 
Spenderade gårdagskvällen hemma hos Mats och drack whiskey & coke och åt pizza och såg på Review och diskuterade livsbekymmer rent i allmänhet, och på tunnelbanan hem, när min själ precis lugnat ner sig, fick jag ett sms från den brittiska tjejen att hon fått ett billigare erbjudande om ett billigare rum, och att vi, återigen, stod utan en tredje person att flytta in. Kom hem som en boll av ångest, och Josh räckte mig resten av sin vinflaska som jag svepte direkt ur flaskan innan han försökte försäkra mig om att det skulle bli okej, allting, innan vi gick och la oss (han säger alltid det men han är en av få personer jag tror på när han säger det - mest för att han är en av de mest tursamma personerna jag vet och saker alltid verkar lösa sig för honom, vilket, i det här fallet, i utsträckning även innebär att den turen involverar mig). Så, ja. Inte jättebra slut på en i annat rätt bra dag, men oh well. Onwards.
 
Jag och Josh inledde ju som tidigare nämnt dagen med en lägenhetsvisning. Imorse vid halvtio promenerade vi från lägenheten upp till Tufnell Park för visningen av vad som snabbt blivit vår personliga favoritlägenhet - den här säsongen är allmänt dålig att flytta på i den här stan och det finns inte ett så jättestort urval, men det här stället lyckades ändå checka i alla boxarna vi var ute efter, även de mer långsökta och såna vi gett upp på och till och med kvalitéer vi inte ens tänkt på eftersom det kändes för orimligt.
 
Lägenheten ligger typ 40 minuter från Camden i världens mysigaste lilla lummiga område på en liten pittoresk gata som har en lekpark på bakgården (gissa vem som direkt fick en vy av att get back into mitt-i-natten-gungning som förr i tiden), och är verkligen helt perfekt.
 
Den är jättestor, är nyrenoverad (ser ut som en jäkla IKEA-katalog rent i allmänhet på allra bästa sätt), har trägolv och jättemycket förvaring, en balkong med utsikt över nyss nämnda lummiga pittoreska kvarter, asstort vardagsrum (vardagsrummet är typ lika stort som hela vår nuvarande lägenhet och det är knappt ens en överdrift), de har ett nyrenoverat badrum med ett nytt ascoolt badkar, köket har en frickin DISKMASKIN (DISKMASKIN PEOPLE!!!!! VILKET LIV!!!!!!), det finns en frickin' HISS (eftersom lägenheten ligger på högsta våningen aka har världens utsikt med Londons skyline i fjärran från balkongen), OCH det går en buss från precis utanför ytterdörren direkt till King's Cross (aka smidigaste kollektivtrafikupplevelsen för mig).
 
Jag och Josh hade dagen innan hittat på ett kodord som vi skulle säga till varandra om vi kom till visningen och inte gillade stället (ordet var, för övrigt, dremb, vilket Joshs telefon därefter av någon anledning konstant ville autocorrecta till semen, så, well, gissa vilka som även har ett nytt kodord för semen nu), men det visade sig vara helt och hållet onödigt. Vi skrev på papprerna för att lägga ett bud stående i köket, utan att passera gå.
Tackade mäklaren (som var en asgullig tjej som jag gillade direkt, men med mäklare vet man ju, av erfarenhet, aldrig), och jag och Josh skiljdes åt för att åka till våra respektive jobb (och provköra vår commute för första gången ayyy). 
 
Kom till jobbet, pratade lite med Felix, drack lite te, och så, efter några timmar, fick jag ett sms från Josh, som var en hel bunta partyemojis, en husemoji, och ett we got it. Jag övervägde alla andra möjliga tolkningar av det smset, och skrev sedan does this mean we got the house, because if we're not and you're just getting my hopes up I'm going to kill you. Till svar fick jag ett ye boiiiii, och därefter fick jag mer eller mindre ingenting gjort på resten av dagen. Både jag och Josh spenderade resten av våra jobbdagar med att flina förtjust för oss själva och visa lägenhetsbilder som om det var ett nyfött barn.
 
Vi har en lägenhet.
 
Den fjortonde oktober får vi flytta in i världens finaste lägenhet. På riktigt. Herregud.
 
Har lyssnat på glad musik hela dagen. Jag och Josh har firat med öl och whatever godis vi hittat out and about i Joshs rum. Imorrn har vi lägenhetsvisningar för att hitta en tredje person. Vi kanske kommer reda ut det här, trots allt, folks.
 
I världens finaste lägenhet. Holy shit.
Vi har en DISKMASKIN nu. Det är en ny era, my friends. Jösses.
Isabell Hedberg

Men åh, den låter ju helt perfekt! :D
Jättegrattis! :)
Kram!

Svar: Haha ja vi är himla taggade rent allmänt! Tack så mycket!! :D
Moa

déa

fyfan vad kul!! grattis!!

Svar: ja äntligen verkar det finnas lite ljus i horisonten!! tack!! :D
Moa

Kicki

Det är väl på tiden att något går din väg. Så stort grattis till er båda till nya lyan 💕

Svar: aww tack så mycket!! vågar inte säga hej innan allt är påskrivet men det verkar himla lovande i alla fall!! :D
Moa