It's not like I'm falling in love, I just want you to do me no good, and you look like you could

[Bild: Oxford, UK]
 
Hej där! Jag har varit frånvarande igen. Jag vet. Apologies. Det är mycket nu. Igår hade jag filmkväll och sleepover med Marion. Vi hade dem stup i kvarten back in the day, men nu har det varit ett tag sen, så det var himla fint att bara få spendera en kväll i min säng och se på lättsamma filmer och äta vår vikt i godis och skvallra om senaste nytt (kan vi prata om det faktum att jag successfully fått ihop Marion med min kusin och att hon ska åka hem till min obskyra hemby - utan mig - om en månad och hälsa på honom ???? vad är mitt liv honestly).
 
Såg på Into the Woods (som var bra men inte ALLS vad jag väntade mig - hade väntat mig nåt mycket mer romcom-igt men det var mycket mer som en actual musikal, vilket jag nog egentligen föredrog helt ärligt), och såg sedan på typ en halv säsong av Unbreakable Kimmy Schmidt (Josh hörde signaturmelodin och kastade sig ner i min säng och tittade och gosade rent allmänt en stund och innan han fortsatte iväg och sedan mest högljutt sjöng med i signaturmelodin från sitt rum), och framemot kvällen hade jag och Josh toothbrush time och så gick vi och la oss och jag och Marion låg och pratade en lång stund i mörkret, på äkta sleepover-vis. Så himla mysigt.
 
Idag har varit en bra dag också. Jag och Marion steg upp samtidigt och gjorde oss i ordning (Marion var ledig men skulle ändå till gymmet tidigt som nån sorts galning), och vi hade sällskap ner till Camden Town. Var sådär perfekt höstigt väder - soligt och sådär krispigt i luften men inte kallt. Njöt i fulla muggar.
Jobbade därefter en dag i Camden - hade en hel massa att göra, as per usual, men gick hem till lägenheten på lunchen och slappade lite (lätt bästa grejen med skift i Camden), och fick därefter sluta tidigt, så man kan inte klaga direkt. När jag hade slutat hoppade jag direkt på Overgrounden, och åkte hem till Mats.
 
Fick se hans nya hus efter att alla möbler kommit på plats (hans rum är SÅ aesthetically pleasing alltså vill flytta ÄNNU MER nu och inreda vårt hus också aaaaaaaaa), samt den enorma antika jordgloben han undrade om jag ville ha i inflyttningspresent efter vi eventuellt lyckas flytta ut. Den är HUR COOL SOM HELST - ser jätteantik och cool ut, och man kan dessutom öppna den och ha sprit i den ???? SOM OM DEN INTE REDAN VUNNIT ÖVER MIG MED ANTIK-JORDGLOB-BITEN. HERREJISTANES. Måste vänta och se hur stort mitt och Joshs vardagsrum blir, men GOSH DANGIT vill verkligen ha den där globen, alltså.
 
Gick ner till puben efter det, mötte upp Laura, drack whiskey & coke och pratade om livet och klassåterträffar och obskyra Eddie Izzard-citat och feminism och allt däremellan, och såg ett gratis gig med ett band som hette The Snides. De spelade gammeldags rock som lät asmycket som The Runaways, och sångaren såg ut exakt som Cherie Currie från 1976 (var osäker på om jag ville följa med på det giget först men så skickade Mats en bild på sångerskan och hon var så jävla snygg att jag var direkt övertygad haha). De var hur najs som helst, med andra ord, since The Runaways är en av mina favoritband, så det var allmänt prima. Gratis är ju alltid trevligt.
 
Drack en drink till efter giget, och called it a night efter det. Mats följde mig till stationen, gav mig en traditionsenlig stenhård kram (han är byggd som en tändsticka men kan lyfta upp mig i luften helt utan problem och är rent allmänt HUR stark som helst alltså jag förstår verkligen inte hur detta funkar), och så tog jag tunnelbanan hem.
 
Hemma hade Joshs nuvarande D&D-karaktär dött (som var vår favorit och jag är genuint sörjande HE WAS THE ABSOLUTE MOST PRECIOUS), och vi hade en stunds sorgeperiod och spenderade sedan kvällen med att sjunga Bob Dylan-låtar medan han skissade på sin nya D&D-karaktär medan jag krävde att han skulle berätta precis allting om hur hans nya karaktärs häst skulle se ut (försöker övertala honom att ge sin karaktär - som är en allmänt cool och allvarlig karaktär - en komiskt asliten häst för det hade varit så HIMLA roligt).
 
Var så himla wholesome att bara sitta där en timme eller två nästan helt tysta och nynna med i refrängerna till fina Bob Dylan-låtar medan jag hade fötterna i Joshs knä medan han ritade och jag letade efter fina lägenheter på mobilen. Har sagt det förut, men även om det kommer bli sorgligt att lämna den här lägenheten, så kan jag verkligen inte vänta tills vi har vår egen lägenhet. Kommer äga hela världen på wholesome casual domesticity, ju. Och ha mer fairylights än någon trodde var möjligt.
 
Borstade tänderna framemot kvällen, sa hejdå (eftersom han ska hem till sin familj över helgen för att fira sin födelsedag - jag var egentligen inbjuden att följa med men jag jobbar hela helgen </3), och jag bad honom hälsa sina fastrar från mig (eftersom de är bäst och jag saknar dem mest av alla hans familjemedlemmar to be honest), och så gick vi och la oss till sist.
 
Anyhow. Imorrn verkar bli en väldigt lovande dag också. Jag ska jobba med Felix och äntligen få spana in renoveringarna de gjorde på jobbet över karnivalhelgen, och därefter ska jag på Francesca's bands första gig, och så KOMMER JUNI HIT. Ska äntligen få träffa my best bro igen. Är så taggad att jag svimmar, fan. Kommer bli så himla fint. Har saknat henne så mycket.