Long live the enemy, kitty kitty, the fantasy

Mina nederländska älsklingar De Staat är ÄNTLIGEN tillbaka och det med fkin RÅGE. HUUUUR är de konstant så här jäkla bra???? Måste höra den här låten live omedelbart och dansa tills jag kräks please arrange this.
 
HOWDY. Återkommer till er en dag tidigt den här gången. Man får ju passa på närhelst man har en lucka, och sådär. Det har varit en bra vecka, och jag har gjort en hel massa saker jag inte brukar göra och varit på en massa nya ställen, vilket har varit himla trevligt. Anyway, här är en recap av vad ni missat i mitt överväldigande spännande liv sen sist:
 
tisdags var Blades in the Dark inställt igen (number 1 hatgrej med att vara vuxen - alla är alltid upptagna med hundra vuxengrejer hela tiden och att få fyra pers att vara lediga samtidigt är cirka omöjligt), men det blev en rätt fin dag ändå. Jag köpte nästa bok i Sandman-serien (som Felix en gång i tiden sa att han trodde skulle vara min favorit så jag är taggad), och åkte hem och skypade med pappa efter jobbet, så det var himla mysigt ändå, faktiskt. Älskar att ha mycket på gång hela tiden, men ibland finns det inget som är så skönt som att bara få stanna hemma en kväll, alltså.
 
Onsdagen inleddes med en vanlig jobbdag, och efter vi stängt affären för kvällen samlade jag, Olga, Joakim och Sophie ihop oss och gick till den superflådiga restaurangen på andra sidan gatan since mitt jobbs ägare hade bjudit oss på middag där eftersom affären har haft en sån helt överjordiskt bra sommar (vi har slagit the all-time record TRE veckor i rad det har varit helt sjukt). Drack asgoda gin och tonics och festade på cirka den bästa sushin och laxen jag tror jag någonsin ätit i mitt liv (vill gå tillbaka och äta allt det där igen men kommer aldrig i livet ha råd om jag ska betala själv men ÅH SÅ GOTT DET VAR JAG DÖR). Efter maten gick vi och åt asgod glass i en butik nedför gatan innan vi called it a night, helt och totalt proppmätta.
 
Välkomnades hem av Josh, som insisterade på att jag skulle färga hans hår igen. Har ju försökt flera gånger at this point men Joshs hår är alldeles för mjukt och fint och mörkt (och andra bra adjektiv) för att det skulle fastna, vilket ju såklart alltid varit en djup besvikelse från min sida. Nu har hans hår dock blekts asmycket i all sol, så vi bestämde oss för att prova en sista gång innan vi gav upp för evigt. Såg på första säsongen av Community (vi insåg att det var aslänge sen vi såg Community senast och har nu inlett en väldigt committed rewatch och det gör mig djupt lycklig jag älskar den serien så himla mycket aaaah), och kladdade på massvis med leftover rosa hårfärg på honom. Och hör och häpna - DET FUNKADE!!!!!! HELL YEAH GOD BLESS. Hans hår är numera en perfekt mörklila nyans och jag kunde inte be more about it if I tried. Ser så himla bra ut. Är så nöjd.
 
Framemot midnatt dök Annalisa upp - hon ska jobba i London i någon vecka så frågade om hon kunde låna vårt gästrum under tiden, vilket hon såklart kunde - och vi pratade en stund innan vi gick och borstande tänderna ihop (as is a must - ingen i det här hushållet får borsta tänderna själva det är en av våra striktaste regler) och gick och la oss.
Wholesome tandborstningsfamiljefoto. Alla våra hårfärger kompletterade varandra så himla bra dessutom. Ultimat ju.
 
På torsdagen vaknade jag alldeles rövtidigt - mitt alarm ringde vid typ 6 och jag hade ett flertal näradödenupplevelser. Josh skulle iväg till en festival resten av veckan samma dag, så jag fick säga hejdå till honom innan jag gav mig av i ottan (och han vaknade till för ett par sekunder och gav mig en hejdåpuss och historiens mest sömndruckna I love you innan han totaldäckade igen och det var cirka det gulligaste i hela världen).
 
Mötte min frisör på Euston vid sjusnåret, köpte lite frukost, och åkte till Birmingham. Modellade, läste en bok en stund, åt lite mer mackor, och framemot eftermiddagen blev jag och den andra importerade modellen ivägskickade med en taxi till tågstationen och hem till London igen. Kändes ändå som om jag fick precis lagom mycket tid i Birmingham. Kändes inte som en så superinspirerande plats i allmänhet, så jag var ganska tacksam att få komma hem till London igen. Klev av tåget, sa hejdå till den andra modellen, och tog modellpengarna och gick direkt till Doc Martens-affären på Carnaby Street och införskaffade mig äntligen ett par nya Docs. Mina gamla har hål cirka överallt at this point, så det var verkligen dags för en uppgradering. Mina nya har en massiv dubbelsula, är svartglittriga och har silkessnören och är rent allmänt enorma och ridiculous. Älskar dem hur mycket som helst, även fast de är astunga i jämförelse med mina gamla och mina fötter som konsekvens varit utmattade sen dess. Oh well. Vad gör man inte för FASHION.
 
När jag kom hem från stan hade Annalisa (bless her entire soul) lagat asgod kvällsmat till oss båda, och vi åt och pratade en stund innan Annalisa called it a night (hon jobbar typ 14 timmar om dan så även fast hon varit här i flera dagar har jag ändå inte sett henne så speciellt mycket), och jag tog ett bad i evigheter och hann slumra till flera gånger innan jag tog mig upp, gjorde mig i ordning och gick och la mig, innan midnatt och alltid. Helt sjukt. Vaknade till öppningsskiftet på fredagen och kände mig UTVILAD???? Helt sjukt.
 
Anyhow. Jobbade fredagsskiftet, åkte hemom och åt och vilade fötterna (again, mina skor är SKITTUNGA nu), och åkte därefter ut til Finsbury och mötte Mats för att se Arxx spela ett litet gig i the backroom av en pub där. Temat för giget var female fronted punkband, så vi hann upptäcka en hel massa bra band innan vi avslutade kvällen med att dansa en massa till Arxx och prata med dem en stund vid deras merchbord innan vi gick därifrån (de är SÅ GULLIGA och gav oss gratis stickers vilket ju alltid är the fastest way to my heart).
 
Klockan var bara runt elva när vi var klara, så vi åkte istället ut till Angel och mötte upp med Ruben och en av hans kompisar och hade någon sorts förfest (och med förfest menar jag att jag och Mats delade på en något för stor whiskeyflaska något för snabbt och genast var Ready To Party), innan vi åkte vidare till Dalston och mötte upp Mats' flickvän och en bunta av deras kompisar på vad som måste vara det konstigaste stället jag varit på på länge.
 
Det var en exklusiv private members' club gömd bakom en superdiskret altanliknande dörr på ett gathörn. Hela stället var inhyst i ett asstort wonky viktorianskt hus med massa våningar och skrymslen, och hade exotiska uppstoppade djur och antika möbler och tavlor ÖVERALLT??? Var som ett undangömt palats som bara var där??? Fortfarande väldigt oklart hurfan jag ens hamnade där, men anyway. Kände mig ofantligt cool över att få spendera fredagskvällen på ett exklusivt konstigt taxidermy-ställe, oavsett.
LIksom???? En ACTUAL isbjörn???? I just?????
Det här var det så kallade Butterfly Room som var cirka allas favorit för honestly??? SÅ fint???
Hela jäkla stället såg typ ut såhär????? What how? Vemfan har hållit allt det här coola ifrån mig såhär länge honestly.
 
Vi drack rödvin och inspekterade taxidermy och dansade och hade en allmänt good time innan jag mindes att jag skulle jobba dagen efter. Var den första att gå hem, och kom ändå hem vid halv fem på morgonen. Var ju verkligen inte varken utvilad eller fräsch dagen efter, alltså. Var verkligen ett tag sen jag var så jäkla bakis. Kändes ändå rätt värt det, men att göra veckans jobbigaste jobbskift i det generella skicket är ju inte att rekommendera, alltså.
 
Åkte direkt hem efter jobbet since jag var rent allmänt i spillror som individ, och skypade med pappa en stund tills Annalisa kom hem och vi spenderade resten av kvällen med att dricka öl och spela Sims. När Annalisa gick och la sig satt jag uppe några timmar till och redigerade lite mer på Secret Star Service och lyssnade på mysig indie och kände mig rent allmänt som om jag var sjutton år och satt hemma på mamma och pappas soffa och skrev tills fyra på morgonen igen. Himla fint.
 
Jobbade övertid på jobbet idag (eftersom jag var ledig i torsdags istället), och har nu essentially bara mellanlandat i någon timme innan jag ska iväg igen. Ska till Dalston (återigen) och spela brädspel med Blades in the Dark-gänget. Ska bli himla mysigt. Har ju varit gräsänka typ halva veckan när Josh varit iväg, och det har känts himla bra att jag faktiskt lyckats ta mig ut och göra grejer och inte bara sitta och stirra dramatiskt ut genom fönstret och väntat på when my husband shall return from the war, y'know. Har verkligen försökt bygga mitt eget liv igen på sistone (vill fortfarande ha Josh involverad i cirka alla aspekter av min existens, men vill ju liksom inte bygga upp hela ens universum runt en enda person, y'know - speciellt när typ alla mina andra kompisar lämnade London förra året och Josh och Mats typ var de enda som var kvar), och den här veckan har verkligen varit bevis på att det börjar funka. Har flera olika kompisgrupper igen, och det känns så himla himla bra.
 
Anyhow. Imorrn är jag i alla fall ledig, och vi ska (äntligen) få vår nya tvättmaskin så att vi kan tvätta igen (har inte tvättat på typ två veckor och det börjar bli smått desperat nu alltså), och så kommer Josh äntligen hem igen. Och så kanske jag ska yoga också. Vi får se hur galen jag känner mig.
På återseende!!

You try to act like you don't care but you're smiling

Juni, som alltid vet precis hur man ska sälja in ett band till mig, behövde bara säga det här bandets namn och det faktum att de kallar sin genre "tenderpunk" för att jag genast skulle älska dem med hela min själ. God bless alla aspekter av det här alltså.
 
HOLA AMIGOS. I söndags promenerade jag och Josh hem från Kentish Town vid midnatt, och jag sa "you know, this was a solid week, wasn't it", och Josh svarade "it really was", och det är ungefär det generella utlåtandet. Har spelat så JÄKLA mycket brädspel den här veckan, vilket alltid hjälper till att förbättra min generella livskvalitét en massa i allmänhet.
 
Förra veckans Blades in the Dark var inställt eftersom Ruben behövde jobba, så istället tog jag med mig Josh till Dalston efter jobbet på onsdagen och vi mötte upp resten av Blades-gänget hemma hos David och spelade brädspel istället (eftersom David har asmånga varav vi aldrig varken hört talas om eller spelat de flesta vilket ju är ULTIMAT). Vi spelade ett spel som hette Betrayal on the House on the Hill eller något åt det hållet, vilket mer eller mindre omedelbart blev vår nya absoluta favorit. Hela spelet går essentially ut på att man utforskar ett hemsökt hus tills man hittar något extra spöklikt och en av spelarna blir utnämnd till förrädare som ska ha kontroll över monstrerna och försöka vinna mot alla andra. Vi spelade två rundor direkt efter varandra för att det var så himla roligt, och oh my GOD så intense och galet och spännande det var. Var nästan sugna på att spela en tredje runda om det inte varit för att det redan hunnit bli sent.
 
Hade några lugnare dagar mitt i veckan där jag började läsa Sandman (som är typ det sista av Neil Gaiman jag inte läst än och oh my GOD kommer verkligen snöa in på det här nu i can feel it), åt mysiga middagar med Josh efter jobbet, och såg på en hel massa myrvideor. I torsdags åkte jag till Dalston igen för att träffa Mats och hans nya flickvän Simei. Vi var i hennes (helt SJUKT FINA) lägenhet, drack vin och åt asgod vegansk mat och stod på taket och pratade halva natten och det var SÅ HIMLA MYSIGT. Det var så himla fint att se Mats ihop med någon som passade honom så bra och gör honom så lycklig och ÅH. Hoppas detta är ett tecken på att jag och Mats kanske till sist ska lyckas tima in att vara lyckliga samtidigt - har literally aldrig hänt sedan vi blev vänner eftersom vi alltid somehow lyckats ta det i perfekta skift att vara ledsna. Det var väldigt wholesome och Simei är världens coolaste goth och det var verkligen A+ på alla sätt och vis.
 
I lördags jobbade jag och Sophie ett mardrömsskift på jobbet (tror varenda idiot på hela jorden var där??? typ ALLA var helt dumma i huvudet??? ville dö typ hela tiden????), men eftersom vi var en personal för lite så fick jag stänga tidigt, och direkt därefter åkte jag in till Soho där jag mötte upp Mats, Simei, och en hel massa andra folk jag kände för att se Sophies poesikväll som hon anordnar med jämna mellanrum. Var en blandning av poesi, musik, dans och allt möjligt, och det var så HIMLA mysigt??? Typ alla som var där var så himla duktiga och vi bara satt där och jobbade oss igenom fler och fler öl och lyssnade på vackra dikter och mysig indie och bara LEVDE THE ABSOLUTE LIFE hela natten. Also extra plus att jag fick känna mig extra cool genom att kunna gå till ett coolt hipstrigt poesievent och typ hälsa och krama var och varannan människa??? Kändes så himla creddigt, även fast det mest var för att alla var Sophies kompisar som jag därmed också känner.
 
Kom hem framemot midnatt, där Josh och en bunta kompisar (som alla spenderat lördagen på Brighton Pride) hade efterfest i vår lägenhet. Hela lägenheten var TÄCKT i glitter (det är nästan en vecka sen nu och jag är FORTFARANDE glittrig tror jag kommer vara såhär tills jag dör nu), och Josh välkomnade mig med en stor vinglig kram, en stor pizzaslice och ett glas gin och tonic, och så spenderade vi resten av natten med att ha precis en sån där hemmafest som jag älskar mest av allt, där alla är ganska lugna och lulliga och mest lyssnar på musik, sitter på balkongen och pratar om sina känslor, dansar fult och provar igenom olika hattar. Book och Dice (aka våra lifesized barndockor som vi köpte till varandra i julklapp för att vi har en helt normal rimlig relation) gjorde stor succé. De flesta bilderna från festen är bara på våra kompisar som står med en arm runt deras axlar och en drink i andra handen som om de var helt vanliga gäster. Bless.
Alltså. This. Look at my son being the life of the party.
 
Alla somnade på vilka mjuka ytor de hittade i huset (vilket är rätt många ändå, vilket är the perk med att vara typ det enda hushållet i hela London med ett gästrum) framemot småtimmarna, och söndagförmiddagen spenderade vi på sånt där asmysigt post-party bakfyllesätt, där vi gick till ett café nedför gatan och åt brunch, och spenderade några fler timmar med att ligga hopgosade i soffan och lyssna på musik, göra te åt varandra och måla naglarna. Så himla wholesome. Vi borde verkligen ha fest oftare, honestly.
Sorry 4 cheesy picture men Ellie smygfotade mig och Josh när vi promenerade till brunchstället och honestly. Idyllen va.
 
När alla dragit sig hemåt framemot eftermiddagen på söndagen tog jag och Josh en väldigt wholesome långpromenad till Dalston (det tar egentligen bara en timme men jag säger långpromenad för att Josh tog hundra omvägar stup i kvarten och gav mig en smärre hjärnblödning) i solen. Stannade i någon affär för proviant i form av glass och iste, och kom sedan hem till David's lägenhet framemot sjusnåret, där vi drack ginger beer och rom (som David kallade Dark and Stormy och som jag är ett definitivt fan av nu), och spelade lite mer Betrayal on the House on the Hill med Blades-gänget för vi kan fan inte få nog nu (Josh har önskat sig det av sina föräldrar i födelsedagspresent så snart blir det fan inget stopp på oss nånsin). Var nog den mest intensiva nagelbitarspännande sessionen av alla spel jag någonsin spelat. I slutet var alla utom min karaktär och monstret döda och kunde inte influera spelet, och ÄNDÅ var alla så sjukt investerade att vi alla bara SKREK alltså herregud kan inte lovorda det där spelet nog. Det är helt SJUKT spännande så himla ofta. Vi vann med historiens minsta marginal, och hög på vinnaryra tog vi därefter tunnelbanan hem igen, gick hand i hand i mörkret hem från Kentish Town, och konstaterade att vi fan gjort bra ifrån oss som människor den här veckan i allmänhet. Har träffat i princip alla mina bästa Londonpersoner flera gånger, spelat så jäkla mycket brädspel och bara haft så himla mycket GOOD OL' WHOLESOME FUN. Gud så fint. Må det aldrig ta slut, det här.
 
Anyhow. I måndags spelade vi en intense D&D-session (som slutade med att vi blev omringade av genuint en HEL PUB full av skurkar), idag blev Blades in the Dark inställt (igen) vilket var fine ändå since det betydde att jag kunde åka hem och skypa med pappa istället. Imorrn ska vi på jobbmiddag (vilket är en unheard of luxury så herrejösses vad mycket gratis mat här ska ätas alltså), på torsdag ska jag till BIRMINGHAM och FÅ BETALT för att MODELLA (jag vet SJUKT VA vad är mitt liv), helgen kommer förmodligen spenderas till största delen i Dalston med Mats på allehanda gig vi springer på, och på söndag kanske det blir Blades igen. Vi får se vad som händer. Ska nog bli himla mysigt, oavsett. Återkommer med en review om alla dessa upplevelser om en vecka. SMELL YA LATER.